Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även kärrspira Pedicularis palustris.
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/plisterordningen/snyltrotsväxter/spiror/kärrspira/vanlig kärrspira
Taxasida
vanlig kärrspira
Pedicularis palustris subsp. palustris
vanlig kärrspira är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
vanlig kärrspira är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig kärrspira
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Pedicularis palustris subsp. palustris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pedicularis palustris subsp. palustris
Svenskt namn
vanlig kärrspira
norwegianBokmal
stor myrklegg
norwegianNynorsk
stor myrklegg
Finskt namn
kesäluhtakuusio
finlandSwedish
kärrspira
Danskt namn
Eng-troldurt
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Kärrspira är ursprunglig men hävdgynnad. Den är halvparasit och växer vid sjöar och vattendrag, såväl på landstrandens mineraljord som i olika strandkärr och på strandängar, särskilt om de betas. En annan biotop för växten är näringsrika, mer eller mindre översilade kärr och fuktängar, ofta ingående i naturbetesmarker.
På många av de aktuella växtplatserna är kärrspiran mycket fåtalig och antalet lokaler har minskat under 1900-talet. Tillbakagången beror främst på att slåtter- och beteshävd av våtmarker i stort sett upphört. Dessutom har dikning med åtföljande uppodling eller granplantering spelat en viss roll.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Av 150 registrerade lokaler kan nästan alla antas gälla vanlig kärrspira, exempelvis alla insamlingar från Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1986/ThK).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Belagda lokaler: Bollnäs Arbrå Koldemo, 6815 1530, 1876 (ECO i UPS); Bollnäs 1935 (AMP i OHN, det. A. Ljungberg); Röstebo, 6808 1531, 1938 (SBJ i UPS); Rengsjö 1887 (RAF i S, det G. Odelvik 1998) Undersvik Högsved Ljusnans Ö strand, 68325 15287, 2008 (GOD i S); Hudiksvall Hälsingtuna Djupe, 68466 15706, 1907 (SBR i S, det. Th. Karlsson 2016); Idenor Östbergsskogen, 68445 15682, havsstrand 1957 (AFW i LD och OHN); Ljusdal Ljusdal Borr, 6857 1512, 1934 (GLM i UPS); Hennan, Näset, 6829 1505, 1949 (AFW i LD); Los 1896 (RTH i UPS); Kyrkbyn, 6845 1466, 1934 (GLM I UPS); Nordanstig Gnarp Norrfjärden, 6883 1585, strand 1980 (SKA i S); Söderhamn Bergvik Sunnanå, 6793 1557, 1944 (NLU i UPS); Ljusne Vallvik, 6786 1573, 1931 (EMÖ i S. det. Th. Karlsson 2012); Skog Granölandet, Lökhamn, 6775 1570, 1946 (SBJ i UPS).
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Förfållandevis storblommig, grenig med långa nedre, korta övre grenar. - Huvudsakligen i kusttrakterna finns former som synes överensstämma med eller stå nära denna underart. Ofta är det fråga om övergångstyper men följande belägg har klara drag av ssp. palustris.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vanlig kärrspira växer framför allt i kärr, såväl fattiga som rika, såväl plana som sluttande och källpåverkade, såväl på gungfly som i fastmattor. Mycket ofta rör det sig om strandkärr vid sjöar eller åar (ofta tidigare slåtterhävdade mader) eller om gungflybården kring skogsgölar. På sjöstränder kan den även förekomma på dyblandad sand där vegetationen hålls gles av isskjutning. Underarten växer också på sumpiga, trampade platser i betesmarker, vid anlagda dammar av olika slag och någon gång i diken. Den är sällsynt på betade, sötvattenpåverkade havsstränder och (numera) i våtslåttermarker.
Underarten fanns ofta i de ur fodersynpunkt värdefulla starrkärren, där den på grund av sin rikedom på bittra och giftiga ämnen undveks av kreaturen (hos får som betade av växten blev urinen ibland blodblandad).
Funnen i 297 rutor; tidigare uppgifter från 90 rutor (dock en underskattning eftersom många fynd utan uppgift om underart hör hit). I större delen av landskapet ganska sällsynt, men ganska vanlig i nordvästra delen av höglandet och sällsynt i söder och sydost. – Ursprunglig men gynnad av äldre tiders markanvändning.
Växten minskar snabbt, vilket delvis beror på utdikningar men mest på att slåtter och strandbete på de flesta ställen upphört.
Underarten fanns ofta i de ur fodersynpunkt värdefulla starrkärren, där den på grund av sin rikedom på bittra och giftiga ämnen undveks av kreaturen (hos får som betade av växten blev urinen ibland blodblandad).
Funnen i 297 rutor; tidigare uppgifter från 90 rutor (dock en underskattning eftersom många fynd utan uppgift om underart hör hit). I större delen av landskapet ganska sällsynt, men ganska vanlig i nordvästra delen av höglandet och sällsynt i söder och sydost. – Ursprunglig men gynnad av äldre tiders markanvändning.
Växten minskar snabbt, vilket delvis beror på utdikningar men mest på att slåtter och strandbete på de flesta ställen upphört.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig? Inga aktuella uppgifter.
Funnen på strandängar vid Kappelshamnsvikens södra och östra delar. Johanssons fynd från 1914 behandlas ingående i hans uppsats (Johansson 1916a).
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig mark vid stränder av sjöar och åar, vid dammar och blöthål på betesmarker, i blöta, rikare kärr och tidigare på slåttermader och i slåtterkärr. Konkurrenssvag och tål inte igenväxning. Har minskat kraftigt de senaste årtiondena på grund av upphörande slåtter och bete på mader och strandängar. Vanlig endast vid Vänerns stränder, mindre vanlig på Falbygden och området söder därom, sällsynt i övrigt. 372 lokaler i 209 rutor (25 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, norra Asien. I Sverige hela landet. Regionalt rödlistad – hotklass R (regionalt hotade). I Sörmland tämligen sällsynt – (7%). Den vanliga kärrspiran är en tvåårig halvparasit. Den växer i markvattenpåverkade strandängar både vid havet och vid insjöar samt i medelrikkärr och övergångstyper mot fattigkärr. Kärrspiran var förr vanlig på slåttermader (Hofberg 1852, Thedenius 1871), och har hållit sig kvar i de fall slåttermarkerna övergått i strand- eller våtängsbeten. Vid minskat bete förträngs den så småningom av högväxta starrarter. I mindre näringsrika kärr står kärrspiran kvar längre, men kommer sannolikt att försvinna även från sådana lokaler.