tysklönn

Tysklönn är inte ursprunglig i Sverige utan härstammar från mellersta och södra Europa samt västra Asien. Den infördes redan under 1800-talet och har sedan planterats i parker, trädgårdar och även i skogar. I Halland är den nu fullständigt naturaliserad och bildar ibland mindre bestånd på mer eller mindre näringsrik och ofta ganska fuktig mark.

Prydnadsodlat träd, förvildat i Sverige sedan 1840-talet. Enstaka fynd har gjorts i ett 20-tal av Närkes socknar, flest i Viby där Nilsson antecknat ett halvdussin. Kända växtplatser är ödetomt, grustag, ek- och askhage, hasselsnår, bäckkärr etc.

Artens rikaste förekomst finns vid Trystorp i Tångeråsa, först uppmärksammad 1974 (Hansson ms), där den odlas i allén och har spritt sig i omgivningen delvis ymn. och snårbildande. S om Strandvillan växer den halvmeterhög på lundkullar och nedanför i utdikade strandalkärr ymn. över 1 000-tals m².

Odlad som prydnads- och skogsträd och kvarstående vid gårdar eller förvildad i skogsmarker. Enligt Holmgren (1941) var tysklönn förvildad på ett tiotal platser i östra Blekinge ”där den gärna sprider sig, helst i kanten av lövskogarna”.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

2; Mälarområdet: Rytterne Åholmens parklund, "har spritt sig ganska betydligt" (MALMSTRÖM 1958). - Nedre Bergslagen: Skinnskatteberg Ö om Brofallet: ett träd kvarstående på gammal ödetomt. I omgivande lövbryn och f.d. gräsmatta tämligen talrika småbuskar och småplantor, ej på längre avstånd än 50 m från moderträdet 1975(!, UPS).

Status: ursprungligen odlad som prydnadsträd och under senare år även som skogsträd; mycket lätt självsådd och nu fullt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Lomma (Fries 1835), men först efter 1940 mer allmänt odlad och förvildad. Dock känd i odling sedan 1600-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: rödbladiga former planteras sällan men har några gånger observerats som självsådda.

Tysklönn härstammar från södra och mellersta Europa samt västra Asien. I Sverige odlas den som prydnadsträd, särskilt i parker, och i någon mån som skogsträd. Den första småländska uppgiften om plantering gäller Kalmar Kalmar Rostad (Westerlund ms 1852). Arten förvildas på frisk eller fuktig, näringsrik jord i löv- och blandskog, skogsbryn och raviner, och bildar på flera ställen små bestånd. Som exempel på långvarig förvildning kan nämnas den nedan angivna lokalen i Västervik Västervik 1947, där arten återsågs 2005 (RK). Den kan förväntas öka ytterligare i landskapet.

Tysklönn härstammar från södra och mellersta Europa och växer på frisk, mull- och näringsrik mark i lövskogar, blandskogar, vägrenar och åkerkanter. På Öland har den ofta planterats på kyrkogårdar och som gårdsträd.

I dåvarande Böda kronopark infördes tysklönn under 1800-talet och finns idag spridd över stora områden i Böda och Högby sn. Även runt Degerhamn, S. Möckleby sn, finns flera förekomster. Tysklönn har varit framgångsrik och speciellt inom Böda Ekopark kan den traktvis vara besvärande vanlig, närmast invasiv. Den bedöms som bofast i landskapet.

Hästar kan drabbas av den dödliga sjukdomen atypisk myopati som orsakas främst av tysklönn. När de betar näsor eller skott av tysklönn får de i sig ämnen som i kroppen bryts ner till toxiner som skadar muskler inklusive hjärtmuskeln. Tysklönn i närheten av beteshagar måste därför aktivt bekämpas (https://www.sva.se/djurhalsa/djursjukdomar).

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Soptippar, vägkanter, i f.d. trädgårdar, nära hus och på annan kulturpåverkad mark; även i mer naturlig miljö: ängsbarrskog, blandskog samt på kalkberg och kalkhäll. På torra och solexponerade lokaler blir tysklönn ofta småväxt med mindre blad än normalt. Träd med inslag av rött i bladen (översida mörkgrön, undersida starkt rödtonad) odlas ibland. Ett litet, vildväxande sådant träd har noterats i Visby på Galgberget, NO tennisbanan, 2008 (16494- 63941- BGJ).

Tysklönn är i dag spridd över så gott som hela Gotland och expanderar förmodligen ännu.

Tysklönn är ursprungligen odlad men självsår sig mycket lätt och är fullt naturaliserad och förekommer som inslag i lövskogar av alla slag. Den har spritt sig mycket kraftigt sedan mitten på 1900-talet och ökningen tycks fortsätta att döma av alla småplantor som påträffas både i vägkanter och i löv- och blandskog. Arten är inhemsk så nära som i Danmark.

Tysklönn är ett odlat träd som nu förvildas. Arten kommer från Syd- och Mellaneuropa och började odlas sent. Den anses vara införd till Sverige på 1770-talet. Vid 1900-talets början fanns den odlad vid åtminstone herrgårdar i Sandviken och i Stadsträdgården i Gävle (Arnell 1902). Gamla odlade träd finns också vid Sjötorp och Holmsunds herrgård utanför Gävle, på Gran-ön i Gysinge samt i herrgårdsparken i Hammarby.

Tysklönn börjar nu sprida sig och naturaliseras i både barrskog och lövskog. Under inventeringen har den bara uppmärksammats som förvildad i Gävletrakten. Arten liknar vanlig lönn i växtsätt och ekologi.

Tysklönnen har blomknopp när den vanliga lönnen (skogslönnen) blommar. Bladen behåller sin grönska längre in på hösten än denna. Barken spricker upp så att rundade fjäll bildas, vilka snart faller av. Till skillnad från skogslönnen utvecklar den ingen tjock och fårad skorpbark, vilket gör att de flesta moss- och lavarter inte hinner kolonisera. Tysklönnen är ett infört prydnadsträd, som har observerats förvildat endast på en handfull lokaler, alla i starkt kulturpåverkad miljö. På lokalerna i Söderala och Söderhamn har endast enstaka och små exemplar setts och ingen spridning har noterats.