Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2021-05-24
Taxasida
tuvsvingel
Festuca rubra subsp. commutata
(Gaudin) Markgr.-Dann.
tuvsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
tuvsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- tuvsvingel
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Festuca rubra subsp. commutata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Festuca rubra subsp. commutata Gaudin
Svenskt namn
tuvsvingel
norwegianBokmal
veirødsvingel
norwegianNynorsk
vegraudsvingel
Finskt namn
puistonata
finlandSwedish
tuvsvingel
Danskt namn
Vej-svingel
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Insådd i parker med tyskt gräsfrö sedan omkr. sekelskiftet 1900 i Sverige (Hylander 1943b).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Tuvsvingel är insådd och etablerad på Kungsholmen sedan 1908 (LD).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
För tuvsvingel finns fyra moderna och fyra äldre noteringar.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(F. r. subsp. fallax auct.)
Status: ursprungligen avsiktligt insådd i gräsmattor eller inkommen som oavsiktlig inblandning i annat gräsfrö; ibland länge fortlevande på ursprungslokalerna, möjligen självförökande men sällan eller aldrig vidare spridd och endast med tvekan bofast. Först uppgiven 1923 från Sövde (TArv enl. Hyla 1943).
Förändring och hot: osäkert på grund av inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy. Till denna underart har vi räknat former helt utan utlöpare, men troligen är denna egenskap delvis miljöbetingad (skuggformer?) och sannolikt förekommer flera olika sådana former med olika genetisk bakgrund och ursprung.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Tuvsvingel härstammar från Mellaneuropa och är inkommen till Sverige med gräsfrö som insådd i gräsmattor och vallar.
Tuvsvingel är noterad på skräpmarker, grusplaner, i trädesåkrar, vägkanter, torrängar och framför allt äldre gräsmattor. Majoriteten av fynd är gjorda nere i sydväst där också primärfyndet gjordes 1885. Kanske finns en annan odlingstradition där tuvsvingel såtts in på vallar och sedan spridit sig ut i skräpmarker och vägkanter? Men underarten bedöms vara förbisedd av många inventerare och borde kunna letas upp i fler, främst äldre gräsmattor.
Tuvsvingel skiljs på sina mörkgröna, tätt tuvade plantor utan underjordiska utlöpare. Den kan förväxlas främst med hårdsvingel F. brevipila men skiljs på att bladslidorna är sammanvuxna ända upp till toppen. Hårdsvingel har bladslidor som är öppna.
Inkommen, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, bofast.
Troligen inkommen med gräsfrö till kulturpåverkade miljöer (Nilsson 1981). Rapporterad från fyra lokaler under Projekt Gotlands flora, men denna underart har inte uppmärksammats särskilt.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Insådd i gräsmattor och parker och spridd därifrån.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Bofast, nyfynd.