Patrik Engström
Ráktásjavri 2021-07-25
Taxasida
tuvbräcka
Saxifraga cespitosa
L.
tuvbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
tuvbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- tuvbräcka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Saxifraga cespitosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Saxifraga cespitosa L.
Svenskt namn
tuvbräcka
icelandic
Þúfusteinbrjótur
norwegianBokmal
tuesildre
norwegianNynorsk
tuvesildre
Finskt namn
mätäsrikko
finlandSwedish
tuvbräcka
Foton
Patrik Engström
Spetsbergen 2024-07-17
Patrik Engström
Spetsbergen 2024-07-15
Torbjörn Tyler
Björkliden 2023-07-19
Torbjörn Tyler
Björkliden 2023-07-19
Patrik Engström
Knutshøa, Norge 2023-07-07
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Fridlyst i Västernorrlands län.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1025 Saxifraga caespitosa L.
Syn.: S. groenlandica L.
This arctic-subarctic species is also montane in western N. America. It is a polymorphic species with some more or less well-defined subspecies (cf. Hultén, Amphi-atl., p. 96, for northern N. America Porsild and Cody 1980, p. 388). In the W., C. and S. European mountains closely related taxa occur, viz. (1) S. rosacea Moench (incl. subsp. sponhemica [Gmel.] Webb), see no. 1026, (2) S. continentalis (Engl. & Irmsch.) Webb in SE. France and N. Iberian Peninsula and (3) S. globulifera Desf. in S. Spain and the Atlas mountains. S. rosacea (syn.: S. caespitosa subsp. decipiens [Ehrh.] Engl. & Irmsch.) is included in the S. caespitosa map in Meusel et al. 1965, map p. 203. The distribution of S. caespitosa is circumpolar. It is reported among the amphi-atlantic plants by Hultén, Amphi-atl., p. 96 and map 78.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: möjligen någon gång odlad som prydnadsväxt. Endast uppgiven 1926 från Västerstad (BLin inv.) men belägg saknas och förväxling med S. hypnoides är trolig.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Tuvbräcka växer på kalkrik stenig mark, huvudsakligen i fjällen, och når söderut till Dalarna. Den har uppgivits från Vimmerby Rumskulla kyrkogård (Haak 1965; iakttagelsen är från före 1920), men sannolikt avsågs den ofta odlade mattbräckan, S. rosacea.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Tuvbräcka växer vild bland annat i svenska fjällen och odlas som prydnadsväxt. Tillfälligt utkommen.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Tuvbräckan är känd från endast en lokal i Hälsingland. Den växer i Hälsinglands mäktigaste bergbrant, Grevaberget (som är en del av det större massivet Huskasnäsberget), vid sjön Hennan. Berget syns från motsatta stranden, där vägen och järnvägen löper intill samhället Hennan. Från Grevaberget var tuvbräckan känd redan när den första förteckningen över Hälsinglands kärlväxter gjordes (Wiström 1898), men vem som hittade den framgår inte där. Den är en trogen överlevare med en population på några tiotal exemplar i branten, som vänder sig mot öster. Den växer nära den 80 m höga lodytans nedre kant, men om den finns även på andra ställen i den mäktiga branten är obekant. Liksom fjällbräckan, som också finns i branten är den troligen en relikt från isavsmältningens tid.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tuvbräckan hör hemma i fjällen men har isolerade lokaler på sydberg i skogslandet i mellersta Norrland. Vi har två sådana förekomster i sydberg med diabas i Borgsjö. Tuvbräckan växer på hyllor, i små, ibland lodräta bergsspringor eller t.o.m. i överhäng. De små enstaka tuvorna sitter gärna på fuktighetshållande mossa eller i sippervatten. I vårt torrare klimat tycks den vara mer beroende av fuktiga ytor än den är i fjällen. På Öberget är den sedd bara i sen tid, möjligen en nyspridning.