Taxasida

tuja

Thuja occidentalis

L.

tuja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

tuja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • tuja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Thuja occidentalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Thuja occidentalis L.
Svenskt namn
tuja
norwegianBokmal
tuja
norwegianNynorsk
tuja
Danskt namn
Almindelig thuja
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

I Sverige mycket sällan skogsodlat, men allmänt prydnadsodlat och sällsynt förvildat Nordamerikanskt träd (Flora Nordica 1).

De mest bekanta tujaplanteringarna i Närke var enligt Sernander (1933) de i Sörby park i Viby och vid Norrbyås kyrka. Ett ex. vid Hageberg i Viby mätte 136 cm i bho 1976 (Nilsson 1978).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsträd och kvarstående.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: ofta odlat prydnadsträd och häckväxt; ibland kvarstående och någon gång självsådd. Först uppgiven 1955 från Näsum (KLin inv.), men odlad sedan 1700-talet (KLun 2007).
Kommentar: B, granskare TTy och KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Tuja är vanlig som prydnadsträd och härstammar från östra Nordamerika.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Tuja härstammar från östra Nordamerika. Den är ganska vanlig i odling men förvildas ytterst sällan. I slutet av 1800-talet samlades belägg från planteringar i Borgholm (se primärfynd).

Tuja har blad som när de krossas luktar äpplen. Undersidan saknar vita teckningar och mellersta bladet har på ovansidan en tydlig, glasklar glandel. Närstående jättetuja T. plicata har blad som doftar päron eller kokta äpplen. På undersidan har de vitaktiga markeringar och mellersta bladet saknar glandel. Ädelcypress Chamaecyparis lawsoniana har annorlunda kottar, på undersidan har bladen vita streck och det mellersta bladet har en glasklar glandel. Dess blad doftar persilja och kåda.

Kvarstående.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, tillfällig. Odlad sedan åtminstone 1850-talet, utplanterad på St. Karlsö och ännu kvar här. Ytterligare ett tillfälligt fynd har noterats.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Tuja härstammar från östra Nordamerika. Hos oss odlas den i trädgårdar och parker. Påträffas ibland kvarstående och någon gång förvildad.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsträd från östra Nordamerika. Rapporterad från en lokal.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Först rapporterad från Vårdinge Nysund (Rydberg 1977b).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Spontan i nordöstra Nordamerika och ofta planterad i Sverige. Tuja används i alléer, häckar, läplanteringar eller som solitära prydnadsträd. Arten förvildas genom fröspridning eller påträffas som kvarstående odlingsrest. 

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ett belägg finns av sannolikt kvarstående tuja.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Odlad sedan gammalt vid större gårdar i kustbygd och dalgångar. Någon gång kvarstående.