
tjärblomster
Viscaria vulgaris
tjärblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

tjärblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- tjärblomster









Inga nycklar finns för detta taxon.
Flora över Dal
Allmän-tämligen allmän.
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Dusén (1880): "Öfverhogdal (studerande Nyländer enlligt Kindberg)."
Atlas of North European vascular plants
777 Lychnis viscaria L.
Syn.: Viscaria vulgaris Bernh.
This species is restricted to Europe and W. Asia. The map is partly incomplete as to C. and S. Europe and Asia. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 136.
Hallands Flora
Tjärblomster är ursprunglig men kulturgynnad. Arten växer, ofta mycket rikligt, på torr, ljusexponerad mark med gles eller ganska gles växtlighet - klipphyllor, hällmarker, sluttningar i betesmarker, gravhögar, vägslänter, banvallar, grustag etc.
Exemplar med vita eller skära blommor är sällsynta.
Närkes flora
Torrängsväxt, mestadels täml. allm. i Askersund (Ekholm & Hallin 1980b), Svennevad (Kjellmert 1947) och Örebrotrakten (Hedera 1887), men ansågs allm. i Närke (Gellerstedt 1831) och Hallsberg (Dalhielm 1985).
”På alla ängsbackar och åkerrenar” i Samzelius (1760) hade en annan betydelse än dagens ”ängsbackar”. Under Samzelius´ tid avsågs den slåttade ängen, vilken ibland även betades. Växten är vanlig i en nutida slåtterängsrest (Hallin m.fl. 1992b).
Tjärblomster växer i naturlig vegetation på skogshällkrön och branter samt i hällfickor vid stranden av de stora sjöarna och f.ö. i exempelvis torrängar, hagar och grustag, på åkrar, i vägkanter och vid järnvägsområden.
Överallt är tjärblomstret av betydligt lägre frekvens i torrängar än exempelvis svartkämpar. I till synes lämpliga torrängar i bl.a. Sköllersta och Nysund är den ovanlig.
Förr växte den på kolbottnar i Garphytte nationalpark (Asplund 1925) och i Olshammarstrakten på Tiveden där ”de svarta kolbottnarna lyste av tjärblomster” (Heidenstam 1941).
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Västmanlands Flora
Allmän på Mälarslätten och Skogslåglandet; allmän-tämligen allmän i hela Bergslagen (luckor i sammanhängande skogstrakter). Beträffande Övre Bergslagen har P. Carlssob 1976 uppgett arten vara allmän i Ljusnarsberg i kulturområden (mest på vägrenar och banvallar). Enligt LIND. (1960) i samma s:n tämligen allmän Utbredningstyp: U.
Ångermanlands flora
Artens allmänna förekomst åt norr och nordväst upphör i höjd med Ullångerfjärden vid Höga Kusten och inom Ådalsliden i Ådalen. - 176 (30).
Floran i Skåne.
(Lychnis viscaria)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: vit- och rosablommiga former förekommer sällsynt. Såvitt känt förekommer endast vanligt tjärblomster V. v. subsp. vulgaris i landskapet.
Smålands flora
Tjärblomstret är en värme- och ljusälskande växt, som föredrar torra eller mycket torra växtplatser på ej alltför sur grus- eller sandmark. I torrängsvegetation förekommer den i bergbranter och på hällmarker, i åssluttningar och på gruskullar. Den är ganska kulturgynnad och ses ofta på vägrenar, i skärningar och grustag, på banvallar och grusplaner.
Funnen i 1250 rutor; tidigare uppgifter från 311 rutor. Vanlig eller mycket vanlig i större delen av Småland men med uttunnade förekomster mot väster och söder, längst i väster ganska sällsynt. – Ursprunglig.
Ölands flora
Tjärblomster växer på betade, kalkfattiga torrängar och sandgräshedar, ofta tillsammans med ljung Calluna vulgaris och borsttåtel Coryneophorus canescens. Den ses även i sandiga trädesåkrar, slåtterängar, gamla grustag, vägkanter, skogsbryn och på klapperstensvallar. På Stora Alvaret finner man tjärblomster på ursvallade moränryggar där inlandsisen deponerat urbergsblock. Vid ett tillfälle är den funnen i en karst.
Tjärblomster är glest spridd över Öland med en tydlig preferens till sandiga och kalkfattiga områden. Således växer den på södra halvan av Öland främst väster om väg 136. Den är relativt vanlig vid Köping tall samt i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Trots att Sterner (1938) uppger växten som sällsynt på alvaret har den flera rika lokaler norr och söder om alvarbyn Gösslunda, Hulterstad sn. Tjärblomster behöver varma, solexponerade växtställen och har missgynnats av den igenväxning som skett när sandiga och magra marker övergivits eller planterats med tall. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Så vitt känt finns endast vanligt tjärblomster subsp. vulgaris på Öland. Ibland ses tjärblomster med vita blommor. Hela växten brukar då vara blekare och utan purpurtoner på stjälk och foder. Ofta saknar de vitblommiga plantorna också det klibbiga, tjärliknande ämnet som normalt sitter under bladfästena.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Öppen, torr, grusig eller sandig mark: torräng, gräsmark, hällmark, vägkanter, dikesvallar eller liknande; även lavtäckta hällar på hård kalksten. Betestålig. Arten undviker dåligt dränerade hällmarksområden, exempelvis på märgelsten, och den saknas helt på Storsudret. Av allt att döma är tjärblomster inhemsk på Gotland. Johansson (1897) bedömde arten som ”Knappt allm.”, varför en svag minskning troligen skedde under 1900-talet.
Plantor med ljusrosa eller vita blommor förekommer sällsynt (Fries 1932; Larsson 1994), t.ex. Norrlanda 2003 (JP, blekrosa) och Hejdeby 2006 (JP, vita).
Enbart vanligt tjärblomster ssp. vulgaris är känt från Gotland.
Bohusläns Flora
Tjärblomster växer solöppet på mager, gärna sandig jord, på berghällar och i branter, på torrbackar, slänter, vägskärningar, banvallar och i grustag. Under senvår och försommar lyser den framför allt på berghällar och branter utmed vägarna.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Upplands flora
Almq. Allmän till tämligen allmän; i yttre skärgården sällsynt.
Tjärblomster växer torrt och öppet i torrbackar, på betesmarker, hällar och bergsbranter samt även i igenväxande grustag och på skräpmarker.
Gästriklands flora
Artens ursprungliga biotoper utgörs av öppna basiska klipphällar – gärna klippängssamhällen vid kusten med en i övrigt rik och ängsartad flora. Det finns flera små isolerade förekomster på berg i skogslandet som kan vara relikter från värmeperioden. Arten har emellertid sin huvudsakliga utbredning i odlingslandskapet. Här är den oberoende av kalk. Den är karaktäristisk för både magra gräsmarker på sandavlagringar (fårsvingel-torräng) och för örtrika torrängsbackar (bland annat ängshavretorräng) på morän. Växten finns också spridd i vägslänter, skärningar och banvallar i kulturlandskapet. Den gynnas av slåtter och måttligt bete. Tjärblomstret är ovanligt i skärgården (endast noterad på Gåsholmen i Hamrånge) men har i ett fall note-rats etablerad i havsstrandens övre del.
De vanligaste följeväxterna är gråfibbla (36%), gulmåra och bockrot. Tjärblomster blommar samtidigt som skogsstjärna, ekorrbär och ryssgubbe.
Hälsinglands flora
Tjärblomster grodde på blottlagd älvbotten i Arbråströmmarna efter att Norränge kraftverk byggdes, men försvann senare. I en bergbrant har nyligen grodda fröplantor setts i slutet av augusti. Arten börjar blomma i ekorrbärets tid och är överblommad i mjölkens tid. Den sprider frön i ljungens tid. Äldre och yngre rosetter övervintrar regelbundet i sin helhet gröna.
Medelpads flora
Arten förekommer naturligt i sydberg och har några av sina västligaste förekomster i Öberget och Rankleven i Borgsjö. På sådana lokaler växer den särskilt på torra hyllor i branterna, men också uppe på topphällarna. Vid Skallböle i Tuna sågs den på älvbrinken till Ljungan, och nära havet kan den växa på nakna klippformationer.
Särskilt vanlig är arten på grusiga isälvsavlagringar i de kalkfattigare norra dalgångarna i Sättna, Indal och Ljustorp. I väster blir den ovanlig och har endast ett fåtal lokaler i Borgsjö; den är ej noterad från Haverö – troligen begränsas den av kallare klimat i inlandet och i höjdområdena. Däremot är den nog så vanlig i sura områden som norra Ljustorp som i kalkområden på norra Alnön.