Patrik Engström
Kurravaara 2020-07-22
Taxasida
tajgastarr
Carex media
R. Br.
tajgastarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
tajgastarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- tajgastarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex media
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex media R. Br.
Svenskt namn
taigastarr
norwegianBokmal
taigastarr
norwegianNynorsk
taigastorr
Finskt namn
siperiankirjosara
finlandSwedish
taigastarr
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Se fjällstarr (aggregat) Carex norvegica agg.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
488 Carex media R. Br.
Syn.: C. angarae Steud.; C. norvegica Retz. subsp. inferalpina (Wahlenb.) Hult.
This arctic to subarctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 36 and map 29). The subspecies pusteriana Kalela and brachylepis (Turcz.) Kalela occurs in restricted areas in the Alps and at Lake Baikal, respectively. The closely related C. stevenii (Th. Holm) Kalela (syn.: C media var. stevenii [Th. Holm] Fem.) in the Rocky Mts. is also mapped. Cf. comments to map no. 487.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Vanligast i de kalkberikade delarna av västra och nordvästra Ångermanland, eljest sparsam, saknas i de näringsfattigaste områdena. Ej säkert känd vid kusten. Jfr även C. norvegica agg.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Taigastarr har hittats på ett litet antal lokaler i de nordligaste delarna av landskapet, mest på kalkhaltig berggrund. Det har ofta uppträtt enstaka eller få plantor, men vid ett par tillfällen upp emot tusen. Lokalerna har varit vid bäckar, i surdråg eller i sumpskog, i ett fall på Ljusnans strand, en annan gång i en sluttningsmyr. Vid några tillfällen har taigastarren hittats på hygge, och man har fått intrycket att den utvecklar flera eller större fertila strån där. Följearterna har varit en lång rad kalkkrävande eller kalkgynnade arter, som ängsnycklar, kransrams, gräsull, köseven, hässlebrodd, nordisk stormhatt, trolldruva, blåsippa, norrlandsarv, tibast, underviol, skuggviol, skogstry, torta och fjällskära.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Taigastarr förekommer främst i rikområdena i väster, med högst frekvens i kalkområdet i Borgsjö. Där växer den naturligt på mineraljord längs skogsbäckar och åar, ofta i tuviga, steniga avsnitt. Den förekommer regelbundet även i örtrika miljöer kring forsar i de större vattendragen i väster. Man kan också finna den vid skogskällor och den kan dyka upp i starkt översilade granskogssluttningar. Den uppträder vanligen i mindre bestånd och helst i gles vegetation. Taigastarr gynnas av störningar och man ser den – oftare än i naturliga miljöer – på öppen mineraljord som i vägdiken med grundvattenutflöde, i traktorspår på hyggen eller vid bäckskärningar. I Gimåns torrfåra i Torp sågs den mellan block och i Tynderö i ett drag på en slåtteräng. Mot öster blir taigastarren sällsynt och mer inskränkt till källflöden med kalkpåverkat vatten, t.ex. i Torsboda-området i Hässjö.