Torbjorn Tyler
Jakobsdal vid Ågelsjön i Kvillinge socken 2020-07-19
Taxasida
surbjörnbär
Rubus sulcatus
Vest
surbjörnbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
surbjörnbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- surbjörnbär
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Rubus sulcatus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rubus_subgen._Rubus_sect._Rubus_Rubus sulcatus Vest
Svenskt namn
surbjörnbär
norwegianBokmal
surbjørnebær
norwegianNynorsk
surbjørnebær
Danskt namn
Furet brombær
Foton
Torbjorn Tyler
Jakobsdal vid Ågelsjön i Kvillinge socken 2020-07-19
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1056 Rubus sulcatus Vest
This species is restricted to Europe. The distribution is partly drawn from Meusel et al. 1965, map p. 211.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Surbjörnbär växer i södra Sveriges kustområden från Bohuslän till södra Uppland (Pedersen & Schou 1989). – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: utöver från ovannämnda aktuella lokal tidigare känd från en plats några hundra meter längre mot NV (senast rapporterad 1962), från omgivningarna av Stenshuvud i S. Mellby (1898–1928, Kurck m.fl. i LD) samt från Simrishamn 1889 (Neum i LD).
Kommentar: B, granskare AOr.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Surbjörnbär har i Sverige sin huvudutbredning längs östkusten från mellersta Kalmar län till Stockholm. I Småland växer arten kring åkrar, längs stenmurar och vägkanter, i backsluttningar, i kanten av ekdungar samt på öppen, stenig betesmark. I inlandet finner man oftast arten vid åstränder. I mer sluten vegetation utvecklar den sig dåligt och blomningen kan utebli.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Den enda uppgiften är från Hartman (1879) men något belägg har inte påträffats. Uppgiften får därför betraktas som osäker. Det finns också sex fynduppgifter av Rikard Sterner i hans liggare (Böda, Högby och Högsrum sn) men de är sedermera överstrukna och ej publicerade i Sterner (1938).
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Surbjörnbär förekommer på några få spridda lokaler i skogsbryn och på vägkanter. Arten har tydligen alltid varit sällsynt i landskapet.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I Hasselrot (1967) uppgiven från Habo vid Viskebäck 1962 (skall rätteligen vara Fiskebäck) men belägget (i Malterlings herb.) är felbestämt skogsbjörnbär R. nessensis.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Surbjörnbär växer ofta långt från bebyggelse och i motsats till sötbjörnbäret tycks den vara ursprungligt på sina lokaler, säkert fågelspridd. Den växer vanligen på stenig mark, oftast vid sydvända snåriga bergsbranter. I inlandet är arten inskränkt till några få sådana starkt värmegynnade lokaler.
Mellaneuropa. I Sverige sällsynt utefter kusten upp till södra Uppland.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd i södra Sverige med nordgräns i Uppland. 13 kartblad, 15 kvadranter.
Surbjörnbär växer främst i skogsbryn och nedanför bergbranter.
Surbjörnbär växer främst i skogsbryn och nedanför bergbranter.