Taxasida

styv fingerört

Potentilla recta

L.

styv fingerört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

styv fingerört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • styv fingerört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Potentilla recta
Vetenskapligt namn, fullständig form
Potentilla recta L.
Svenskt namn
styv fingerört
norwegianBokmal
stormure
norwegianNynorsk
stormure
Finskt namn
pystyhanhikki
finlandSwedish
styv fingerört
Danskt namn
Rank potentil
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-07-20
Börje Wernersson
Ljusne 1995-07-18
Patrik Engström
Ekerö, Ekerö kommun 2012-07-13
Patrik Engström
Ekerö, Ekerö kommun 2012-07-13
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2012-06-15
Nicklas Strömberg
Rosenfors fd. kompostgård, Sm 2009-08-21
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1112 Potentilla recta L.

This polymorphic, primarily Eurasiatic species has spread within and outside the original range, probably to parts of C., S. and E. Europe, and also to N. America and New Zealand.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

”P. recta” i Gellerstedt (1831) och Djurklou (1860, ms) avser blodrot. Styv fingerört är förvildad i Sverige sedan 1840-talet, inkommen i Närke med vallfrö.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Styv fingerört är en huvudsakligen ganska sent inkommen, flerårig art som främst är funnen på torr, starkt kulturpåverkad mark. Med ett par undantag har de flesta förekomsterna varit ganska obeständiga men arten bör ändå betraktas som bofast i landskapet. Den har troligen införts oavsiktligt med frövaror.

Enligt ovan kan arten också ha odlats i landskapet redan i slutet av 1700-talet. Från Västmanland finns också uppgifter om tidig odling (Malmgren 1982).

Arten härstammar från mellersta och östra Europa. I Sverige är den känd som vildväxande sedan 1840-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art, etablerad t.ex. N om kyrkan i Hjortsberga och vid Agdatorp i Nättraby.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

7; Mälarområdet: Kung Karl Kungsör, utfyllnad vid Åmynningen 1951 (Asp., S). Runsten 1954 (Ham.). Sankt Ilian "förvildad vid Apalby" (TROIL. 1860 s.n. P. pilosa). Uppåker 1852 (Wall [s.n. P. pilosa] enligt SAM. 1925; UPS). Västerås S Aroslund, "antagligen förvildad" 1919 (Lundm., UPS). - Skogslåglandet: Ervalla N Ervalla gård, 1 exemplar 1925 (Lundm. manuskript). Nora N/S Hammarby bruk, klöverfält 1888 (A. Heiner enligt SAM. 1925).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: ursprungligen troligen inkommen med frövaror och järnvägstransporter men även någon gång odlad som prydnadsväxt och förvildad; numera åtminstone lokalt väletablerad och bofast. Först uppgiven 1859 från Ö. Broby (HSan i LD).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från blott en tredjedel så många (11) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO. Uppdelas ibland i underarter men förhållandena i Skåne är härvidlag otillräckligt kända.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Styv fingerört har som spontan en stor utbredning på europeiska fastlandet, i västra Asien och i Medelhavsområdet. I Sverige började den komma in i slutet av 1800-talet. Den sprids framför allt med gräsfrö och uppträder, ofta i ganska stort antal, på igenväxande åkrar, fodervallar och gräsplaner, helst på torr och grusig jord. Dessutom finner man den på vägkanter och skräpmark. Arten odlas också som prydnadsväxt och enstaka förekomster kan vara förvildade.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Styv fingerört är ursprunglig i stora delar av Europa. Den inkom till Sverige under andra halvan av 1800-talet, troligen med importerade frövaror. Styv fingerört växer på torr, grusig mark och har hållit sig kvar på några lokaler under minst 30 år varför den får anses bofast på Öland. Fynden i Gärdslösa och Resmo är troligen inkomna med gräsfrö medan fynden i Böda och Algutsrum möjligen kan härstamma från trädgårdsodling.

Styv fingerört finns i två underarter, en västlig subsp. recta och en östlig subsp. pilosa. Åtminstone de aktuella fynden på Öland tillhör subsp. recta.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Inkommen med gräsfrö, även förrymd från odling, främst till torr ängsmark och åker (vall). Växer även i gårdsmiljöer, gräsmattor och soptippar. Fyndet från Gamlehamn 1866 (se nedan) antyder introduktion med sjöfart.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Styv fingerört är förmodligen inkommen som adventivväxt med frövaror från Centraleuropa. Den kan också förekomma förvildad från odling som prydnadsväxt. Vanligen tillfällig men bofast på en lokal sedan 1943. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen från Centraleuropa, troligen med gräsfrö, växer på åker- och vägkanter och i andra kulturmarker. Sällsynt. 19 lokaler i 16 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Den styva fingerörten är en flerårig art som vandrat in sent, främst under 1900-talet. Den växer vanligen i torra, soliga gräsmattor, dit den spritts med gräsfrö. På flera lokaler har bestånden varit långlivade (vid Tullgarn i över 100 år). Arten ökar ännu och många nya lokaler har påträffats under 1990-talet.

Södra Europa, västra Asien. I Sverige främst i Götaland och Svealand.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland. 22 kartblad, 26 kvadranter.
Almq. Förvildad eller adventiv, mer eller mindre tillfällig.
Styv fingerört har rapporterats från kulturmarker, såsom vägkanter, vägslänter, banvallar, sandplaner och grustag.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Styv fingerört är en nykomling i landskapets flora. Det äldsta kända fyndet är från Sandviken – gräsplan nedanför brukskontoret 1944 (G. Henriksson i UPS).
Styv fingerört är en kulturmarksart som trivs på torra soliga platser med begränsad konkurrens från annan vegetation. Den blommar senare än andra fingerörter som tysk fingerört och vårfingerört. Arten odlas också i trädgårdar.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Frön av styv fingerört kan vila i jorden åtminstone 10 år. Arten blommar i linneans tid. Vid basen av vinterståndaren, på en gren av jordstammen, finns just efter snösmältningen en mångbladig grön övervintrad bladrosett, lik den på tysk fingerört men mindre och med 5-fingrade blad.