styv fingerört

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

1112 Potentilla recta L.

This polymorphic, primarily Eurasiatic species has spread within and outside the original range, probably to parts of C., S. and E. Europe, and also to N. America and New Zealand.

”P. recta” i Gellerstedt (1831) och Djurklou (1860, ms) avser blodrot. Styv fingerört är förvildad i Sverige sedan 1840-talet, inkommen i Närke med vallfrö.

Styv fingerört är en huvudsakligen ganska sent inkommen, flerårig art som främst är funnen på torr, starkt kulturpåverkad mark. Med ett par undantag har de flesta förekomsterna varit ganska obeständiga men arten bör ändå betraktas som bofast i landskapet. Den har troligen införts oavsiktligt med frövaror.

Enligt ovan kan arten också ha odlats i landskapet redan i slutet av 1700-talet. Från Västmanland finns också uppgifter om tidig odling (Malmgren 1982).

Arten härstammar från mellersta och östra Europa. I Sverige är den känd som vildväxande sedan 1840-talet.

Ny bofast art, etablerad t.ex. N om kyrkan i Hjortsberga och vid Agdatorp i Nättraby.

7; Mälarområdet: Kung Karl Kungsör, utfyllnad vid Åmynningen 1951 (Asp., S). Runsten 1954 (Ham.). Sankt Ilian "förvildad vid Apalby" (TROIL. 1860 s.n. P. pilosa). Uppåker 1852 (Wall [s.n. P. pilosa] enligt SAM. 1925; UPS). Västerås S Aroslund, "antagligen förvildad" 1919 (Lundm., UPS). - Skogslåglandet: Ervalla N Ervalla gård, 1 exemplar 1925 (Lundm. manuskript). Nora N/S Hammarby bruk, klöverfält 1888 (A. Heiner enligt SAM. 1925).

Status: ursprungligen troligen inkommen med frövaror och järnvägstransporter men även någon gång odlad som prydnadsväxt och förvildad; numera åtminstone lokalt väletablerad och bofast. Först uppgiven 1859 från Ö. Broby (HSan i LD).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från blott en tredjedel så många (11) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO. Uppdelas ibland i underarter men förhållandena i Skåne är härvidlag otillräckligt kända.

Styv fingerört har som spontan en stor utbredning på europeiska fastlandet, i västra Asien och i Medelhavsområdet. I Sverige började den komma in i slutet av 1800-talet. Den sprids framför allt med gräsfrö och uppträder, ofta i ganska stort antal, på igenväxande åkrar, fodervallar och gräsplaner, helst på torr och grusig jord. Dessutom finner man den på vägkanter och skräpmark. Arten odlas också som prydnadsväxt och enstaka förekomster kan vara förvildade.

Styv fingerört är ursprunglig i stora delar av Europa. Den inkom till Sverige under andra halvan av 1800-talet, troligen med importerade frövaror. Styv fingerört växer på torr, grusig mark och har hållit sig kvar på några lokaler under minst 30 år varför den får anses bofast på Öland. Fynden i Gärdslösa och Resmo är troligen inkomna med gräsfrö medan fynden i Böda och Algutsrum möjligen kan härstamma från trädgårdsodling.

Styv fingerört finns i två underarter, en västlig subsp. recta och en östlig subsp. pilosa. Åtminstone de aktuella fynden på Öland tillhör subsp. recta.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Inkommen, bofast.
Inkommen med gräsfrö, även förrymd från odling, främst till torr ängsmark och åker (vall). Växer även i gårdsmiljöer, gräsmattor och soptippar. Fyndet från Gamlehamn 1866 (se nedan) antyder introduktion med sjöfart.

Styv fingerört är förmodligen inkommen som adventivväxt med frövaror från Centraleuropa. Den kan också förekomma förvildad från odling som prydnadsväxt. Vanligen tillfällig men bofast på en lokal sedan 1943. 

Den styva fingerörten är en flerårig art som vandrat in sent, främst under 1900-talet. Den växer vanligen i torra, soliga gräsmattor, dit den spritts med gräsfrö. På flera lokaler har bestånden varit långlivade (vid Tullgarn i över 100 år). Arten ökar ännu och många nya lokaler har påträffats under 1990-talet.

Södra Europa, västra Asien. I Sverige främst i Götaland och Svealand.

Frön av styv fingerört kan vila i jorden åtminstone 10 år. Arten blommar i linneans tid. Vid basen av vinterståndaren, på en gren av jordstammen, finns just efter snösmältningen en mångbladig grön övervintrad bladrosett, lik den på tysk fingerört men mindre och med 5-fingrade blad.