Patrik Engström
Tafjord, Norge 2023-07-09
Taxasida
strandloka
Ligusticum scothicum
L.
strandloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
strandloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- strandloka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Ligusticum scothicum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ligusticum scothicum L.
Svenskt namn
strandloka
icelandic
Sæhvönn
norwegianBokmal
strandkjeks
norwegianNynorsk
strandkjeks
Finskt namn
rantaputki
finlandSwedish
strandfloka
Danskt namn
Skotsk lostilk
Foton
Anders Delin
Jättholmarna, Jättendal 2014-07-03
Patrik Engström
Tafjord, Norge 2023-07-09
Katarina Stenman
Hovs hallar, Sk 2022-07-01
Katarina Stenman
Hovs hallar 2022-07-01
Patrik Engström
Smitingen, Härnösand 2022-06-04
Patrik Engström
Brunnsviken 2014-06-28
Patrik Engström
Brunnsviken 2014-06-28
Patrik Engström
Brunnsviken 2014-06-28
Patrik Engström
Brunnsviken 2014-06-28
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1417 Ligusticum scoticum L.
This sea-shore species s. lat. has a disjunct distribution. Subsp. scoticum has an amphi-atlantic distribution (Hultén, Amphi-atl., p. 294 and map 276). Subsp. Hulténii (Fem.) Hult. occurs in the Pacific region of E. Asia and N. America.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Strandloka är ursprunglig. Den växer enstaka eller i små grupper på naket grus eller i gles vegetation på klippiga, blockiga och steniga havsstränder samt någon gång också på sand. Den gynnas av uppspolad tång och annat driftmaterial.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Sannolikt gammal bofast art, nu utgången.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Ej känd nordligare i landet. Samtliga lokaler utom Storbergsholmen redovisade av Mascher (1978a). - 4 (3).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor och med samma utbredning vid förra inventeringen.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor och med samma utbredning vid förra inventeringen.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Strandloka förekommer på havsstränder från Irland till norra Ryssland inklusive svenska västkusten; på svenska östkusten upptäcktes den 1943 i norra Gästrikland och har sedan dess spritt sig betydligt, söderut till Uppland (Cedergren Gelting 1993). En uppgift från Oskarshamn Döderhult ´vid Östersjön nära Sörvik´ 1824 (Lundwall ms 1824) ställde sig uppgiftslämnaren själv tveksam till. – Dessutom har det gjorts ett utplanteringsförsök i hagmark i Uppvidinge Lenhovda Hassla (Lindstam 1948).
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Strandloka växer som enstaka plantor eller i små grupper nära högvattenlinjen på block- och grusstränder liksom på strandängar, gärna intill berghällar samt i sprickor och skrevor på havsstrandsklippor. Den är en av de havsstrandsväxter som går längst in i fjordarna och gärna växer i utsötat vatten. Utbredningen är i stort sett oförändrad sedan förra inventeringen.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på grusiga, steniga och klippiga havsstränder. Mindre vanlig till sällsynt i Göteborgs skärgård. 10 lokaler i 6 rutor.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandloka förekommer i Sverige på västkusten och på östkusten från Uppland till Ångermanland. Den finns även i Finland, bl.a. på Åland och i Helsingfors skärgård. Vid kusten i Norduppland är den numera ganska vanlig. 52 kartblad, 84 kvadranter.
Strandlokan hör till de exponerade stränderna. Den växer på klipp-, block- och stenstränder, ofta i obetydliga klippskrevor eller på grusig mark mellan stenar och block. Dessutom kan den växa på sandstränder och strandängar.
Strandlokan har en intressant och väldokumenterad historia som ostkustväxt (Cedergren-Gelting 1993). Den upptäcktes först år 1943 i Hamrånge i norra Gästrikland. Därefter påträffades den på flera lokaler både i Gästrikland och Hälsingland. Det första uppländska fyndet gjordes 1947 i Älvkarleby (Förrådsberget, Alm & Smith, S). På Åland har den påträffats åtskilliga gånger från och med 1969. Tre år efter det första fyndet i Uppland hittades strandlokan på Örskär norr om Gräsö. På Väddös östsida insamlades den 1958, 1961 och 1966. Åtskilliga förekomster har påträffats i Hållnäs från och med 1974. Under inventeringen har talrika fynd gjorts på Gräsö och enstaka längre söderut på Singö, i Norrtälje skärgård och på Värmdö. Några förekomster i Stockholmstrakten är antagligen spridda från odling i Bergianska trädgården.
Strandlokan är nu väl etablerad och sprider sig allt längre söderut i Uppland och till allt fler lokaler inom de tidigare kända områdena. Den blommar och sätter rikligt med frukt. Det är troligt att sprid-ningen sker med vattnet genom att frukter spolas upp till klippskrevor och mellan strandstenar.
Strandlokan hör till de exponerade stränderna. Den växer på klipp-, block- och stenstränder, ofta i obetydliga klippskrevor eller på grusig mark mellan stenar och block. Dessutom kan den växa på sandstränder och strandängar.
Strandlokan har en intressant och väldokumenterad historia som ostkustväxt (Cedergren-Gelting 1993). Den upptäcktes först år 1943 i Hamrånge i norra Gästrikland. Därefter påträffades den på flera lokaler både i Gästrikland och Hälsingland. Det första uppländska fyndet gjordes 1947 i Älvkarleby (Förrådsberget, Alm & Smith, S). På Åland har den påträffats åtskilliga gånger från och med 1969. Tre år efter det första fyndet i Uppland hittades strandlokan på Örskär norr om Gräsö. På Väddös östsida insamlades den 1958, 1961 och 1966. Åtskilliga förekomster har påträffats i Hållnäs från och med 1974. Under inventeringen har talrika fynd gjorts på Gräsö och enstaka längre söderut på Singö, i Norrtälje skärgård och på Värmdö. Några förekomster i Stockholmstrakten är antagligen spridda från odling i Bergianska trädgården.
Strandlokan är nu väl etablerad och sprider sig allt längre söderut i Uppland och till allt fler lokaler inom de tidigare kända områdena. Den blommar och sätter rikligt med frukt. Det är troligt att sprid-ningen sker med vattnet genom att frukter spolas upp till klippskrevor och mellan strandstenar.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
1943 gjordes ett sensationellt fynd av strandloka vid Gåsholma i nordligaste Gästrikland av Kerstin Cedergren Gelting. Ytterligare efterforskning längs Axmarkusten 1945 resulterade i ytterligare tolv växtplatser. Sten Ahlner fann samtidigt fem lokaler på den redan tidigare väl undersökta Iggön och redan 1946 upptäcktes sex nya lokaler på den angränsande Hälsingekusten (Granölandet). Fynden väckte stor uppmärksamhet eftersom arten frånsett ett tillfälligt fynd i Blekinge inte påträffats i Östersjön. Troligen har frön av strandloka följt med barlast från gamla segelfartyg. Det har föreslagits att spridningen skulle ha utgått från Axmarby hamn där ett sågverk drevs 1912–1934 (Cedergren Gelting 1993). Trävaror exporterades bland annat till Danmark. Mitt i artens spridningscentrum ligger emellertid även Axmar bruk. Bruket drevs från 1671 till 1927 och tonvis med barlast har dumpats i havet från lastageplatsen utanför bruket.
Strandlokan har senare ökat även inom det område där den först hittades på 1940-talet. Det är uppenbart att spridningen gått fort men den första etableringen i Axmartrakten måste rimligen ha inträffat långt före 1943. Senare har artens spridning längs ostkusten fortsatt. 1947 påträffades några unga plantor utanför Gårdskär i Norduppland. 1950 hittades den på Örskär utanför Gräsö, 1958 på Väddö, 1968 i Ångermanland, 1969 på Åland och 1992 i Helsingfors skärgård.
De vanligaste följeväxterna är rörflen och rödsvingel (41%) samt kråkvicker, strätta och strandvänderot. Strandlokan blommar i mitten av juli samtidigt med älggräs, stor blåklocka och flädervänderot.
Strandlokan har senare ökat även inom det område där den först hittades på 1940-talet. Det är uppenbart att spridningen gått fort men den första etableringen i Axmartrakten måste rimligen ha inträffat långt före 1943. Senare har artens spridning längs ostkusten fortsatt. 1947 påträffades några unga plantor utanför Gårdskär i Norduppland. 1950 hittades den på Örskär utanför Gräsö, 1958 på Väddö, 1968 i Ångermanland, 1969 på Åland och 1992 i Helsingfors skärgård.
De vanligaste följeväxterna är rörflen och rödsvingel (41%) samt kråkvicker, strätta och strandvänderot. Strandlokan blommar i mitten av juli samtidigt med älggräs, stor blåklocka och flädervänderot.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
I skrevor mellan blocken på havsstrand kan man i vitsippans tid bland äldre plantor av strandloka finna småplantor med treflikiga blad. Fröna kan flyta en månad (Romell 1938a) och hamnar i driften och gror. Plantan är perenn och bestånden kan bli täta. Jordstammen är grov och seg och sitter djupt i jorden. Mosade blad luktar annorlunda än strätta, med dragning åt terpentin eller persilja. De betas inte av grågäss. Strandloka blommar i linneans tid, efter hundkäx men före strätta. Bladen gulnar medan strättans blad fortfarande är gröna, och vissnar helt före vintern. Endast en liten knopp i skottänden, delvis dold inom hölster, övervintrar grön. Strandlokan är uthållig när stranden genom landhöjningen flyttar sig. Enstaka plantor kan stå kvar bland skogsmossor i strandskogen. Bild i Natur och vegetation, sid.456. På stränder vid nästan avsnörda vikar saknas den, som en följd av att dessa senast tog emot drift från havet under en period då strandlokan ännu inte hade kommit till våra trakter.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandloka har nyligen hittats vid havsstranden i Njurunda. Arten, som sedan tidigare är känd från norska och svenska västkusten, har på senare tid expanderat längs östkusten och förekomsterna är med all sannolikhet nyetableringar. Den var tidigare funnen vid kusten både söder och norr om Medelpad och fynd i landskapet var förväntade. Strandlokan växer här bland grus och sten en bit upp på stranden, på Brämön också på sand och i en jordtäckt klippskreva.