Thomas Gunnarsson
Triberga borg västerut, Hulterstad, Mörbylånga 2019-06-15
Taxasida
strandglim
Silene uniflora
Roth
strandglim är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
strandglim är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- strandglim
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Silene uniflora
Vetenskapligt namn, fullständig form
Silene uniflora Roth
Svenskt namn
strandglim
icelandic
Holurt
norwegianBokmal
strandsmelle
norwegianNynorsk
strandsmelle
Finskt namn
merikohokki
finlandSwedish
strandglim
Danskt namn
Strand-limurt
Foton
Torbjorn Tyler
Trundöudden i Norrfjärden socken 2022-07-21
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2011-07-01
Thomas Gunnarsson
Triberga borg västerut, Hulterstad, Mörbylånga 2019-06-15
Thomas Gunnarsson
Möckelmossen österut, Stenåsa, Mörbylånga 2013-06-05
Cloé Lucas
2025-07-10
Cloé Lucas
2025-07-10
Cloé Lucas
2025-07-10
Anders Delin
Norrfjärden, Gnarp 2009-08-25
Anders Delin
Österön, Jättholmarna, Jättendal 2014-07-02
Katarina Stenman
Lappsanden, Bjuruklubb 2022-07-21
Torbjorn Tyler
Trundöudden i Norrfjärden socken 2022-07-21
Torbjorn Tyler
Mölle 2020-06-29
Torbjorn Tyler
2019-07-12
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-06-18
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-07-19
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Strandglim är ursprunglig. Den ljusälskande och konkurrenssvaga underarten växer i klipphällarnas strängar och fläckar av lågvuxna gräs och örter, men också i grus och klappersten samt på lätt översandade strandängar och strandhedar.
Växten är kulturgynnad såtillvida att den ibland uppträder rikligt på högar och slänter med skrotsten nära havet.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
789 Silene maritima With.
This species is mainly restricted to seashores in Europe. It is sometimes regarded as a subspecies of S. vulgaris. The population on Iceland is distinguished as var. islandica A. & D. Löve.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Strandglim är tillfälligt inkommen.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(S. vulgaris subsp. maritima)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor (knappt 30) och med samma utbredning vid förra inventeringen.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig strandglim S. u. subsp. uniflora i landskapet, men andra underarter förekommer i prydnadsväxthandeln och kan tänkas komma att dyka upp som förvildade.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
S. maritima, S. vulgaris ssp. maritima
Strandglim förekommer spontant på grusiga och steniga havsstränder längs nästan hela svenska kusten och representeras där av vanlig strandglim ssp. uniflora. På kalkmark på Öland och Gotland är alvarglim ssp. petraea, som har glesare växtsätt och mindre blommor, ganska vanlig. I Småland, där växten bara är tillfällig, har båda raserna blivit funna. Belägg från Ljungby och Mönsterås är vanlig strandglim medan de från Kalmar, Oskarshamn och Västervik är alvarglim. Bedömningarna gjordes av ThK 2006. (Uppgiften från Mönsterås redovisas dock i Flora Nordica 2 (Jonsell 2001) som alvarglim.
I Ljungby var arten rimligen inkommen med fordon på den då viktiga landsvägen Halmstad–Vislanda.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Strandglim förekommer spontant på grusiga och steniga havsstränder längs nästan hela svenska kusten och representeras där av vanlig strandglim ssp. uniflora. På kalkmark på Öland och Gotland är alvarglim ssp. petraea, som har glesare växtsätt och mindre blommor, ganska vanlig. I Småland, där växten bara är tillfällig, har båda raserna blivit funna. Belägg från Ljungby och Mönsterås är vanlig strandglim medan de från Kalmar, Oskarshamn och Västervik är alvarglim. Bedömningarna gjordes av ThK 2006. (Uppgiften från Mönsterås redovisas dock i Flora Nordica 2 (Jonsell 2001) som alvarglim.
I Ljungby var arten rimligen inkommen med fordon på den då viktiga landsvägen Halmstad–Vislanda.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Strandglim växer på block- och grusstränder, i skrevor och sprickor på klippstränder samt på strandängar vid kusten men även på klipphyllor och berg en bit från havet. Det är ssp. uniflora vanlig strandglim som förekommer i området.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Redovisas under vanlig strandglim C. uniflora subsp. uniflora, då det är den enda underarten som omnämns i floran.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Enligt belägg förekom arten tydligen förr i Nyköpings skärgård. I Sörmland har den inte återfunnits under detta århundrade. Närmast finns strandglimmen sällsynt i Upplands ytterskärgård.
Västeuropa. I Sverige på havsstränder vid Västkusten och Bottenhavet, på Öland och Gotland i inlandet.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer längs alla Skandinaviens kuster. Allmän från nordligaste Uppland till trakten av Norrtälje. Söder därom har bara enstaka förekomster påträffats, vilket är början av en utbredningslucka som i princip sträcker sig längs hela Östersjökusten söderut till Skåne.
Det yttersta, exponerade kustområdet och skärgårdsöar är växtplatsen för strandglim. Oftast återfinns den i småskrevor på hällar, men även på steniga och grusiga stränder.
Förändring + 13 %. – Den registrerade ökningen kan bero på förbättrad inventering, samtidigt som den understryker frånvaron av strandglim i det södra kust- och skärgårdsområdet.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Strandglim är en ursprunglig art knuten till havsstränder. Den anges som sällsynt i första upplagan av Gävletraktens växter 1848. I den efterföljande utgåvan 1863 uppges den förekomma flerstädes. Arten lever helt oberoende av kulturen och får närmast betecknas som kulturskyende.
De vanligaste följeväxterna är strätta (38%), rödsvingel, rörflen, strandloka, strandråg och gråbo. Strandglimmen börjar blomma i juni ungefär samtidigt som liljekonvalj och skogsstjärna. Blomningen fortsätter sommaren igenom.
De vanligaste följeväxterna är strätta (38%), rödsvingel, rörflen, strandloka, strandråg och gråbo. Strandglimmen börjar blomma i juni ungefär samtidigt som liljekonvalj och skogsstjärna. Blomningen fortsätter sommaren igenom.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
På senhösten kan man hitta gröna fröplantor av strandglim inuti nyligen uppkastade tångbankar. Fröna uppges av Romell (1938a) inte flyta, men sprids uppenbarligen ändå. Strandglim börjar blomma i skogsstjärnans tid och blommar rikligt i linneans tid. Enstaka blommor ses fortfarande i lingonens tid. Mindre delar av skotten, vanligen skottändan, övervintrar grön. Bild även i Natur och vegetation, sid 462.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandglim hittar man regelbundet på blockiga havsstränder vid den yttre kusten. Den tillhör de exponerade strändernas mellersta zon och bildar stora tuvor mellan stenar, oftast ensam utan konkurrens av andra växter. Den finns även i gles vegetation på grusiga och ibland sandiga stränder. Mindre ofta ser man den i klippsträndernas sprickor och skrevor eller på måttligt utsatta moränstränder mellan stenar. Bottenhavspopulationen av strandglim är isolerad från förekomsterna på Västkusten. Arten förekommer inte på Östersjöns stränder.