stornunneört

Se fliknunneört Corydalis solida subsp. incisa och vanlig stornunneört Corydalis solida subsp. solida.

Stor nunneört, som är bofast i landskapet, är en prydnadsväxt som lätt förvildas i närheten av bebyggelse. Den tycks ha ökat under 1900-talet. Arten, som är hemmahörande i södra, mellersta och östra Europa, är spontan i Roslagen och på Karlsöarna (Liden 1991).

Prydnadsodlad östlig ört.

I Sörmland förekommer stor nunneört som trädgårdsflykting, förvildad i och kring parker och trädgårdar. Den vilda roslagspopulationen tycks nå nära landskapsgränsen och det vore väl ej otänkbart att den också skulle finnas i de norra kusttrakterna. Kanske bör populationerna i Brännkyrka, t.ex. på Årsta Holmar räknas dit.

Europa. I Sverige vild i Roslagen. Dessutom här och där förvildad från trädgårdar.

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller förvildad ofta i anslutning till gårdar.

5; sällsynt på Mälarslätten, där den troligen varit mer odlad än i övrigt. Huruvida den som vildväxande. Förmår uppträda i Skogslåglandet och Bergslagen är ovisst. Når som spontan upp till Vita Havet i N. Ryssland. Utbredningstyp: S7.

898 Corydalis solida (L.) Sw.

Syn.: C. bulbosa Lam.

Within this variable, mainly Eurasiatic species four subspecies are distinguished in Fl. Eur. 1/1964, p. 254. Subsp. solida occurs throughout the total range of the species. Subsp. laxa (Fr.) Nordst. is restricted to an area in C. Fennoscandia, which is marked on the map by a broken Iine. The other two subspecies have a mainly southeastern distribution. The species is Iocally adventive, especially in outlying places. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 173.

Stor nunneört är en östlig art, som är ursprunglig i stora delar av Europa, i Sverige i Roslagen och på Karlsöarna utanför Gotland. Arten odlas ofta som prydnadsväxt och förvildas i och nära trädgårdar, gärna i fuktiga, mullrika bryn och lövbranter. Med tiden brukar den bilda vidsträckta och täta bestånd.

Stornunneört anses i Sverige ursprunglig på Gotland och i Uppland. I övriga delar av landet är växten spridd från odling. De flesta öländska förekomster finns nära bebyggelse såsom i vägkanter, buskage eller på utkast. Stornunneört är ibland noterad i betesmarker, åkerkanter och lövskogsdungar.

Stornunneört är noterad främst på södra halvan av Öland; norr om Köpingsvik finns endast fyra observationer. Påtagligt många fynd finns på sydöstra Öland. Kanske rör det sig om olika odlingstraditioner? Flera lokaler är individrika och stornunneört får anses etablerad och bofast på Öland.

Från Öland är endast vanlig stornunneört subsp. solida känd. I odling finns även fliknunneört subsp. incisa som kännetecknas av kortskaftad blomklase med ljusrosa blommor; stödbladen är djupt och ofta upprepat flikade.

Kulturflykting, bofast.

Ursprunglig, även kvarstående och förvildad.
Ursprunglig på gräsmark och i kalksluttningar på båda Karlsöarna (3 km²-rutor med sex växtplatser på St. Karlsö, 2 km²-rutor med tre växtplatser på L. Karlsö). Även kvarstående i äldre trädgårdar samt förvildad till vägkanter och soptippar; på en lokal inkommen vid anläggning av en gräsmatta.

En anledning till att stornunneört rapporterades under namnet C. laxa kan vara att den på Karlsöarna avviker från övriga nordiska populationer av arten genom korta blomskaft och fruktämne med kort, otydligt avsatt stift. Blommornas sporre är ofta krökt i spetsen (Lidén 1991a, b, c, se även Rosvall 1976).

Stor nunneört är sedan länge odlad och påträffas kvarstående och förvildad. Den sprider sig i gamla trädgårdar och parker och naturaliseras i skogsbryn, på gräsmarker och vägslänter i närheten av bebyggelse.

Stor nunneört är ursprunglig i Uppland, liksom på Gotland, Åland och södra delen av finska fastlandet, senare inkommen i flertalet landskap i södra Sverige till och med Gästrikland. Den är tämligen allmän i kustområdet upp till södra Hållnäs samt vid östra delen av Mälaren, men finns för övrigt mest som spridda förekomster, vilka i flertalet fall härstammar från odling. 182 kartblad, 345 kvadranter.
I kusttrakterna förekommer stor nunneört i lundar, hagar och strandsnår, i inlandet mest i parker och trädgårdar samt på stränder.
Förändring + 41 %. – Stor nunneört har ökat liksom många andra arter i lundar och strandsnår.

De vid kusten förekommande populationerna utskiljdes tidigare som ssp. laxa. Senare undersökningar har dock visat att detta taxon inte kan upprätthållas (Lidén i Jonsell, ed. 2001).

Prydnadsväxt som lätt förvildas. Ursprunglig i Roslagen i Uppland men i Gästrikland bara införd och odlad som prydnadsväxt i herrgårdsparker och trädgårdar. Först angiven från Gävle »i en trädgård icke veterligen odlad« 1845 (RHn i S, !M Lidén) [Söderhielms gård?], »blommar årligen, ej odlad« (Hartman 1848).