Anders Delin
Annefors, Bollnäs 2015-09-01
Taxasida
snårvinda
Convolvulus sepium
L.
snårvinda är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Anders Delin
Översikt
Översikt
snårvinda är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- snårvinda
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Calystegia sepium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Calystegia sepium (L.) R. Br.
Svenskt namn
snårvinda
icelandic
Maríuvafklukka
norwegianBokmal
strandvindel
norwegianNynorsk
strandvindel
Finskt namn
karhunköynnös
finlandSwedish
snårvinda
Danskt namn
Gærde-snerle
Foton
Torbjorn Tyler
2018-08-12
Anders Delin
Iggesund, Njutånger 2010-08-01
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Se kustvinda Convolvulus sepium subsp. roseatus och vit snårvinda Convolvulus sepium subsp. sepium
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Se kustvinda Convolvulus sepium subsp. roseatus och vit snårvinda Convolvulus sepium subsp. sepium
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Sedan vit och skär snårvinda urskiljts återstår ett par hundra obestämda fynd varav de flesta torde vara skär snårvinda. Många av dessa har gjorts nära bebyggelse, på ödetomter etc., i vissa fall betecknade som ”förvildad”. Vid Lilla Harsboda i Kvistbro, en gård som övergavs 1936, fanns snårvindan kvar ännu 1991. Uppgifter om var. americana har förts till skär snårvinda.
Odlad snårvinda är känd från bl.a. gamla rektorsgården i Örebro på 1870–1880-talen (Hedera 1887, Sernander 1933) och Ängatorp i Kvistbro (Sjöbeck 1935b, foto).
Se även: vit snårvinda Convolvulus sepium subsp. sepium
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Se även skärvinda Convolvulus dahuricus.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Se även vit snårvinda Convolvulus sepium subsp. sepium
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Larsson 1859.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Inhemsk endast i Mälarområdet.: tämligen allmän-allmän längs Mälarens stränder (även Mälaröarnas) V-ut till Rytterne; längre V-ut (efter en lucka i och kring hela Galten) kanske på några lokaler vid nedre Hedströmmen och nedre Arbogaån (såvida inte potentiell agriofyt; se nedan). Som förvildad (undantagsvis som xenofyt) tämligen sällsynt nära bebyggelse på Mälarslätten, sällsynt högre upp. Ovan Mälarområdet säkert till största delen obeständig. Som spontan starkt eutrof och uppenbart temperaturklimatiskt fordrande. Utbredningstyp som idiokor: S12.
En närmare bedömning av denna underarts utbredning som subspontan omöjliggörs av att den nästan aldrig hållits isär från den ofta förvildad, utländska subsp. spectabilis. Jag har själv inte sett subsp. sepium högre upp än i Hallstahammar S på Mälarslätten (tre lokaler hos MALMGREN 1970). Ovan detta område enligt belägg Sala (1902, -09, -10), Nora stad (1925) och Västanfors: Skeppmora (1946); enligt Hamrin manuskript Fellingsbro N: Blixterboda station (1954) och Ramsberg N: Storå hytta (1957). Troligen överallt kortlivad (även i Hallstahammar). ROSEENS (1972) "åkervinda" med "stora, trattlika vita blommor" utanför tomtstaket vid Järle gård i Nora S måste väl också avse denna.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1537 Calystegia sepium (L.) R. Br.
This polymorphic and widespread species forms an "unusually complicated complex of closely related taxa" (Hultén, Circumpol. Il, p. 282). In S. Europe subsp. sylvatica (Kit.) Maire also occurs, which, however, grows as an escapee from gardens farther to the north. The approximate range of C pellita (Ledeb.) G. Don, occurring originally in C. and E. Asia, and its hybrids with C sepium is also marked. The species s. lat. belongs to the discontinuous circumpolar plants (op. cit. p. 282, 395 and map 273). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 358.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: se under hithörande underarter. Miljö: se under hithörande underarter.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: då underartstillhörighet endast kan fastställas på individ med utslagna blommor har kollektiv behandling ofta varit nödvändig under inventeringen.
Se även skärvinda Convolvulus dahuricus som tidigare behandlades som underart till snårvinda, samt vit snårvinda Convolvulus sepium subsp. sepium.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Möjligen inhemsk, växer på näringsrik, frisk till fuktig mark i snår och buskage på skyddade havsstränder och längs Göta älv. Även odlad som prydnadsväxt, förvildad och etablerad i dikeskanter, i skogsbryn, i alkärr, i sumpskogar och längs vattendrag samt på diverse kulturmarker. Ökar i utbredning, mest i den västra delen. Snårvinda är vanlig i de västra och norra delarna av landskapet, mindre vanlig till sällsynt på höglandet. 601 lokaler i 337 rutor (41 %). Det finns tre underarter, men långt ifrån alla har konsekvent noterat dessa.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland. 439 kartblad, 827 kvadranter.
Snårvinda växer på sjö- och åstränder och är en karaktärsart för Mälarsträndernas albård och vassbälte. Den kan bilda utbredda och kraftiga bestånd framför allt på sten- och sandstränder. Både ursprungliga och införda odlade former av snårvinda har spritts till kulturmiljöer och återfinns kring gårdar, på vägkanter, i häckar och gamla grustag, på trädgårdsutkast, skräpmarker och tippar.
Förändring + 59 %. – Vit snårvinda har ökat på Mälarstränderna och förefaller vara en allvarlig konkurrent till annan strandvegetation. Den kan växa med långa, kraftiga skott högt upp i buskar, på örter och storvuxna gräs, bl.a. vass och förekommer även i kulturmarker och i planteringar.
Snårvinda växer på sjö- och åstränder och är en karaktärsart för Mälarsträndernas albård och vassbälte. Den kan bilda utbredda och kraftiga bestånd framför allt på sten- och sandstränder. Både ursprungliga och införda odlade former av snårvinda har spritts till kulturmiljöer och återfinns kring gårdar, på vägkanter, i häckar och gamla grustag, på trädgårdsutkast, skräpmarker och tippar.
Förändring + 59 %. – Vit snårvinda har ökat på Mälarstränderna och förefaller vara en allvarlig konkurrent till annan strandvegetation. Den kan växa med långa, kraftiga skott högt upp i buskar, på örter och storvuxna gräs, bl.a. vass och förekommer även i kulturmarker och i planteringar.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Snårvinda är en införd trädgårdsväxt som odlades ganska allmänt vid gårdar i landskapet på 1800-talet. Den första rapporterade förvildade förekomsten är från 1876 då den samlades av Robert Hartman på avskräde i Gävle. Arten har ökat avsevärt under 1900-talet.
De vanligaste följeväxterna är också kväveälskande. Vanligast är brännässla (48%) följd av kvickrot, åkertistel, gråbo, hundkäx och hallon.
De vanligaste följeväxterna är också kväveälskande. Vanligast är brännässla (48%) följd av kvickrot, åkertistel, gråbo, hundkäx och hallon.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Snårvinda Calystegia sepium rapporterades från barlast i Stocka och Hudiksvall redan av Wiström (1898). Där anges inte färgen på blommorna. Från 1940-talet och senare finns ett litet antal rapporter av dels arten, dels Calystegia sepium var. americana, som är det tidigare namnet på skär snårvinda. Inte förrän nyligen blev den skära snårvindan formellt beskriven som en underart (Brummitt 1971), med namnet Calystegia sepium subsp. spectabilis (nu Convolvulus dahuricus). Holotypen (det herbariebelägg som definierar underarten) är från Edsbyns järnvägsstation. Den vita underarten fick då heta Calystegia sepium subsp. sepium. Det beskrivs karaktärer som skiljer underarterna även när blommor saknas. Under vår inventering har den skära underarten rapporterats mycket oftare än den vita. Eftersom snårvindan odlas har den nog många gånger förbigåtts. Snårvinda blommar i mjölkens och i ljungens tid. Inget grönt övervintrar.
Se även vit snårvinda Convolvulus sepium subsp. sepium och skärvinda Convolvulus dahuricus
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Först publicerad av Collinder (1909) från Skön som Convolvulus sepium. Äldsta belägg från Timrå Vivstavarv 1891 (J.A. Holm i LD; avser subsp. spectabilis).