småsvalting

86 Alisma gramineum Lej,

This species occurs in Eurasia and N. America. The species s. str. is restricted to C. and E. Europe and parts of W. and C. Asia. The occurence in E. Canada may be adventive. The species may be regarded as an amphi-atlantic plant (Hultén, Amphi-atl., p. 278 and map 259). Within a restricted part of N. Europe, the closely related A. wahlenbergii (Holmb.) Juz. (syn.: A. gramineum subsp. wahlenbergii Holmb.) is distinguished. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 28.

Småsvalting är flerårig och växer i Sverige på grunt vatten, särskilt på åssand. Arten är sedan gammalt känd från Mellanfjärden utanför Nyköping där den observerades senast 1966 av I. Björkquist och E. Julin (Björkkvist 1966). Arten söktes noggrant längs södra stranden av Mellanfjärden från Linudden till Bärings 1990. På flera lokaler med moig–mjälig botten och grundvattenuppflöde växte ävjebrodd, slamkrypa och smålånke, men svaltingen stod inte att finna. Kanske är arten nu försvunnen beroende på nedsmutsning och eutrofiering. Arten har på senare år hittats i Uppland i Norra Björkfjärden i Mälaren (Jacobsson 1996) och 1998 hittades arten för första gången på sörmlandssidan av Mälaren på en sandbotten i Botkyrka. Den bör sökas på liknande bottnar utefter Mälarstränderna.

Ingår i EU:s habitatdirektiv som en art Sverige förbinder sig att skydda i det ekologiska nätverket Natura 2000.

Småsvalting är endemisk i Östersjöområdet (Mälaren, Finska viken och Bottenviken). Arten var tidigare relativt vanlig på grunt vatten vid betade strandängar i Ekolns fjärdsystem i Mälaren norr om Stäket, men förekommer numera endast på några få, isolerade lokaler vid öppna, ofta sandiga strandpartier längs rullstensåsar i Mälarens östra delar. Arten förekommer mestadels på 0,2-1,5 m djup men kan ibland växa på ner mot 3 m djup.

Förändring -60 %. – Småsvalting minskade mycket kraftigt under förra seklet och har inte rapporterats från Ekolns fjärdsystem (förutom Stora Ullfjärden) sedan slutet av 1930-talet. Den främsta orsaken till minskningen är sannolikt en kombination av övergödning av vattnen, upphörd vasslåtter och minskat strandbete. Exploatering av stränderna kan också ha haft betydelse.