Taxasida

smålånke

Callitriche palustris

L.

smålånke är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

smålånke är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • smålånke
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Callitriche palustris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Callitriche palustris L.
Svenskt namn
smålånke
icelandic
Vorbrúða
norwegianBokmal
småvasshår
norwegianNynorsk
småvasshår
Finskt namn
pikkuvesitähti
finlandSwedish
smålånke
Danskt namn
Småfrugtet vandstjerne
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2013-07-21
Anders Delin
Hemstanäs, Skog 2014-07-05
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Mycket förbisedd under 1970-talet. Utbredningen ofullständigt känd.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1571 Callitriche palustris L.

Syn.: C. verna L.

This widespread species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. II, p. 114 and map 106). The distribution is still incompletely known, especially concerning Eurasia, for instance SE. Europe. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 272.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Smålånke är ursprunglig. Den är konkurrenssvag och växer på fuktig, mer eller mindre naken sand eller dy vid sjöar och vattendrag samt i hällkar. Arten är kulturgynnad och ses emellanåt på fuktig, naken jord i körspår, på markvägar och kreaturstrampad mark vid bäckar, dammar, kärrpölar och diken.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vatten- och fuktängsväxt, mestadels spridd–allm. Växer på samma platser som sommarlånke. Vid Oxhult utanför Laxå i Ramundeboda fanns den ymn. i 100-tals m² på dämmet vid Laxån 1990.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandets kulturbygder, spridd-sällsynt i samma områdets skogstrakter. Högre upp liksom C. cophocarpa förbisedd respektive avsiktligt förbigången: av lägre frekvens än S-ut men sannolikt (betydligt) vanligare än denna. (Härom vittnar en mycket större andel fynd än av C. cophocarpa av författaren och en något större av andra florister.) Ojämnheterna i utbredningen torde bäst kunna förklaras med att arten gynnas av eutrofa förhåll. Utbredningstyp: S1.

Betecknad allmän i Hallstahammar (MALMGREN 1970), Ramnäs (ERIKSSON 1967a), Arboga (Fridell, Kjellmert), tämligen allmän i Sankt Ilian 1917 (Lundblad).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart. Särskilt vanlig utmed älvarnas stränder. Vid kusten allmännast norrut i samband med den utflackade topografin.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Första belägg S. J. Enander 1878: Hede: (17D 5g, i S: också samlad här 1989, i en avsnörd älvfåra, av SK, i UPS).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert p.g.a. tidigare taxonomisk förvirring men sannolikt något minskande; i äldre tid samlad på ca 20 lokaler fastän den då knappast aktivt eftersöktes.
Kommentar: B, granskare KMa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Smålånke verkar inte ha några särskilda krav på näring. Den är konkurrenssvag och uppträder helst på nästan bar sand eller dy. Arten växer oftast i diken och dammar, vid vattningsställen och fuktsänkor i betesmark. Den träffas också regelbundet i åar och sjöar. Vid stränderna av vattenmagasin kan den uppträda mycket rikligt. Vidare förekommer den ganska ofta i skogskärr, särskilt där marken är skadad t.ex. av hjulspår, eller i rotvältor. Slutligen är den ganska karakteristisk för skärgårdens hällkar och är där den oftast påträffade lånken.
Arten är ettårig och växer ofta på jord men uppträder även med flytande bladrosetter och helt nedsänkt. Den är en utpräglad självbefruktare med reducerade märken och pollenslangar som växer rakt igenom fruktämnesväggen. Fruktsättningen är därför god även hos helt nedsänkta exemplar.
Funnen i 206 rutor, säkra tidigare uppgifter från 29 rutor. Ganska sällsynt eller sällsynt, saknas i sydost och mot gränsen med Skåne. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Smålånke är mycket sällsynt och endast sedd en gång på Öland. Det är oklart i vilken miljö fyndet gjordes. Smålånke finns i en stor del av Sverige och växer i näringsrika vatten eller på fuktig, naken jord. Gamla öländska fynd från 1800-talet av vad som då benämndes C. verna avser troligen dikeslånke C. stagnalis (se denna art).

Gammal, förr bofast? numera utgången.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Smålånke växer på naken sand eller dy på periodvis torrlagda stränder av klarvattenssjöar, dammar och bäckar, där den kan färga stora områden gröna. Särskilt ofta ser man den mot eftersommaren i små hällkar i skärgården på naken, uttorkad jord, mycket ofta tillsammans med fyrling och ävjebrodd.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på dyiga, leriga till sandiga stränder vid åar och sjöar men även på trampade ställen vid diken och vattensamlingar. Konkurrenssvag, verkar förekomma mest som landform. Mindre vanlig till vanlig i slättbygderna och i västra delen av landskapet, sällsynt i skogsbygder och på höglandet. 234 lokaler i 168 rutor (20 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Norra halvklotets tempererade delar, även på södra halvklotet. I Sverige genom hela landet. I Sörmland tämligen allmän, men ovanligare österut – (22%). Smålånke är en karaktärsart för periodvis vattendränkta markblottor i skogsmark. Den växer i regel där mineraljorden, oftast lera, ligger naken. Uttorkande bäckar, diken och hjulspår efter skogsmaskiner är typiska växtplatser. Smålånke är ett- till flerårig och kan växa helt nedsänkt på djupare vatten, då den vanligen varken blommar eller bildar flytbladsrosetter. Ofta kryper den emellertid på fuktig mark och är den mest landlevande av arterna.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland 233 kartblad, 357 kvadranter.
Almq. Norr- och västerut allmän (särskilt vid Dalälven); eljest ojämnt spridd, till yttre skärgården.
Smålånke växer på fuktig kreaturstrampad mark, i källor, alkärr, hjulspår och på stigar i skogsmark, i hällkar i skärgården samt i ävjebroddsamhället i Dalälven.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Smålånke är ursprunglig. Arten anges som allmän i Gävletraktens växter 1863 men uppgiften innefattar även sommarlånke. Även Arnell uppgav den dock som allmän i landskapet som helhet 1924. Troligen har arten minskat efter upphörande strandbete och ökad dränering av odlingslandskapet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Smålånke uppges vara ettårig och växer även tillsammans med en rad andra ettåriga arter i ävjebroddsamhället på älvbottnar som blottläggs vid sommarlågvatten. Milberg och Stridh (1994) visade att det på en sådan botten av Ljusnan vid Ljusdal fanns flera tiotusental grobara frön per kvadratmeter av smålånke. Artens utveckling är alltså bäst vid lågt vattenstånd, vid högt växer den i mindre antal och täthet under vatten. Arten växte också på en tolv år tidigare av högvatten upplagd bank i Galvån i Bollnäs. Den gynnas av strandbete.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Smålånkens typiska miljö är finsedimentstränder med växlande vattenstånd. Den tillhör ävjebroddssamhället och har sin tyngdpunkt vid älvarna och den inre kusten. Arten växer mest på lugna, långgrunda stränder, enstaka eller i mindre, glesa bestånd. Den är konkurrenssvag, fordrar öppen jord och gynnas av strandbete och annat som bildar blottor mellan storvuxna arter. Dess amfibiska levnadssätt gör att den kan växa både under vatten, som flytbladsväxt på ytan och i förkrympt form på torrlagda stränder.
Smålånke förekommer också i de större vattendragens deltaområden. Den är ibland sedd vid näringsrika sjöar och i fuktiga, senare uttorkade gropar och pölar. Arten växer helst på lerjord, men den har noterats även vid skogssjöar på grövre sediment, t.ex. Hångstaörn i Torp. Någon gång växer den i näringsrika, tidvis vattenfyllda diken och lertäkter.