Smålands flora
R. affinis
På Lucerna samlades arten senare 1913, 1915 och 1916 av C. E. Gustafsson (belägg i LD och S), som angav att den förekom på två ställen på ön (C. E. Gustafsson ms 1923). År 1936 samlade Hjalmar Hylander belägg (nu i LD) på Lucerna ´i bergig terräng, vettande mot affinislokalen på Vitudden´. De är svårtolkade, men både A. Oredsson och H. Allander håller före att det rör sig om smålandsbjörnbär. – En ännu 2006 aktuell lokal på Lucerna upptäcktes 1990 (se lokalförteckningen). Den förekomsten kan dock ha sitt ursprung i import av tyskt timmer på 1970-talet. Belägg finns från 1993 (AxL, belägg i OHN).
Nästa lokal, belägen någon kilometer norrut på sydligaste delen av Norrlandet mellan Grantorpet och Gränsö, upptäcktes av Lund 1884 (belägg i LD och S under namnet R. plicatus var. tomentosa). Vid Grantorpet samlades den många gånger fram till 1958 (N. Johansson i JC:s herbarium). Enligt C. E. Gustafsson (ms 1923) fanns den där ´inom själfva fabriksområdet på två ställen, hvaraf dock det ena genom fabrikens nybyggnation förstörts´.
A. A. W. Lund upptäckte även den tredje lokalen, vid Alphyddan på Norrlandet. Han samlade smålandsbjörnbär där 1885 (S), 1889 (LD) och 1890 (GB LD S); senare har den endast tagits där 1900 (F. Elmquist i LD, !A. Oredsson).
Från Vitudden är arten känd sedan 1890 (A. A. W. Lund i LD och S, !A. Oredsson) och där har arten haft kontinuitet in i vår tid. Enligt C. E. Gustafsson (ms 1923) växte den dels ´nära sjöstranden mellan Grantorpet och Hvitudden´, dels ´nära aftagsvägen till Hvitudden´. Alf Oredsson fann den 1961 mellan vägen och stranden 200 m VNV Vituddens fyr (belägg i LD). – År 1989 sökte Birger Danielsson arten på Vitudden och fann fem små bestånd, av vilka ett senare har förstörts.
År 2005 sågs arten på två platser på Lucerna och två på fastlandet (se lokalförteckningen).
Smålandsbjörnbär har sin huvudutbredning i västra Europa. I Norden är det endast känt från Västervik Västervik samt en plats i Danmark. De småländska lokalerna utgörs av vägkanter i gles löv- eller barrskog.
De få och utsatta lokalerna måste skyddas. Tänkbara hot mot arten är vägomläggningar, vägförbättringar, kalhuggning, markberedning och skogsplantering.