skogsstjärna

Gammal bofast art.

Trivialart

Allmän

Skogsstjärna är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer både torrt och fuktigt i löv-, barr- och blandskogar samt i igenväxande hagmarker, ibland även i kärr och fuktängar.

Allm. i Skogsbygden, helst i näringsfattig bland- och barrskog.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

1480 Trientalis europaea L.

This species includes subsp. europaea in most of northern boreal Eurasia and in a restricted area in northwestern N. America and subsp. arctica (Fisch.) Hult. in E. Asia and northwestern N. America. Further, the map shows T. borealis Raf. in eastern and northcentral N. America and subsp. latifolia (Hook.) Hult. in western N. America. This complex of more or less boreal taxa has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 369 f. and map 148). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 334.

Perenn, beståndsbildande, 1–2 dm hög, kal ört med underjordiska utlöpare. Tunn, slank stängel med något eller några små blad, i toppen med en samling av ca 7 oliklånga, elliptiska blad, som är tunna, otandade och fjädernervade. Har en eller två vita, oftast 7-taliga blommor på fina, bladlösa skaft som är fästade under bladrosetten. Kronbladen är spetsiga. Frukten är karaktäristisk: en klotrund, blågrå kapsel, mönstrad som en fotboll, med smala foderflikar hängande under.

Skogsstjärna klarar magra förhållanden och finns nästan överallt, även på kalfjället.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig!
7-taliga blommor är överhuvudtaget mycket ovanliga. Är den överblommad är frukten helt unik, och har frukten fallit avslöjar både foderresterna och blomskaftens placering att det är fråga om skogsstjärna.

Skogsstjärna växer i skuggiga lägen på kalk- och näringsfattig mark. Den ses främst i tallskogar men är även rapporterad från blandskogar. Några gånger är den funnen i björkskog samt sumpskog med klibbal. Den kan växa längs skogsvägar, i bryn och på hyggen; några av skogslokalerna är extensivt betade.

Skogsstjärna är ganska ovanlig på Öland och påträffas inom kalkfattiga områden, åtminstone med öländska mått mätt. Den växer längs den västra kusten i Högsrum, Algutsrum och Kastlösa sn. På de stora isälvsavlagringarna vid Köping och Rälla tall finns den kvar liksom längst i söder inom Ottenbylund där den växer i skogar med ek, björk och rönn. Längst i norr, Böda och Högby sn, är den traktvis ganska vanlig. Rikard Sterner noterade den påfallande ofta från björkskogar men dessa skogar är numera avverkade eller igenväxta med sly beroende på tilltagande eutrofiering av landskapet och upphörande skogsbete. Ett par nyfynd har gjorts i mognande tallplanteringar som har nästan 100 år på nacken. Sammanfattningsvis bedöms skogsstjärna vara minskande, detta öde delar den med andra växter i kalk- och näringsfattiga skogar. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Företrädesvis på sandmark i tallskog, sanddynstallskog och blåbärsgranskog; även på torvholmar, i sumpskog, vitmosskärr och Gotska Sandöns morer. Skogsstjärna saknas inom stora delar av Gotland och är koncentrerad till vissa områden med sandunderlag. Enligt Johansson (1897) hörde skogsstjärna hemma både i barrskog och i ”löfskogar, lundar, ängar och ängsbackar”, här särskilt på sandunderlag. I den senare biotopen har vi dock bara funnit arten på frisk till fuktig mark. Johansson angav vidare arten som ”H. o. d., hufvudsakligen på sandområdena”. I dag är frekvensen lägre; troligen har fuktiga lövskogar och ängar blivit torrare under 1900-talet genom dikningar.

Skogsstjärna växer på torr till fuktig, ganska näringsfattig mark i barr-, bland- och lövskogar, som inte är alltför täta. Mycket ofta ser man den där tillsammans med ekorrbär och harsyra. Arten förekommer också i fuktdråg samt i kanter av skogskärr och i sumpskog liksom i hällmarkernas små kärrfragment vid havet och på de inre öarna.

Föryngringen av skogsstjärna sker dels med frö, dels genom utlöpare, som kan bli långa och i änden bilda ett nytt skott. Moderskottet dör (Jerling & Elmgren 1988). I rishögar efter avverkning kan skogsstjärna vara den första art som letar sig upp, med kraftigt gröna, tätbladiga skott. Den växer bättre där blåbärsriset tunnas ut. Liksom ekorrbär kan skogsstjärna även växa uppe i höga starrtuvor. Efter skogsbrand som dödar blåbärsriset kommer den upp rikligt tillsammans med andra örter och gräs. Skogsstjärnans tid, då denna art blommar, är tämligen väl avgränsad. Omblomning är ovanlig. Kronbladen kan någon gång ha rosa stråk eller vara svagt rosatonade i sin helhet. Omogen frukt finns i mjölkens tid. Frukten är ljusgrå, med ett mönster av lappar, som på en fotboll. I höstfärgernas tid blir bladen oftast rosafärgade, ibland gulvita. Inget grönt övervintrar.