skogsskräppa

Skogsskräppa är ursprunglig i näringsrika lövskogar. I Halland är den numera bara känd från Hallandsåsens nordsluttning.

Sannolikt gammal bofast art.

Wittrock 1885.

669 Rumex sanguineus L.

This originally European species has been introduced, locally and casually, into several parts of the world (C. Sweden, S. Norway, N. America, not in Australia, nor in New Zealand).

Skogsskräppa förekommer i de centrala och västra delarna av Europa. Nordliga utpostlokaler hittar man i västra Norge, söder om Bergen. I Sverige växer den främst i Skåne och på Öland.

Skogsskräppa växer halvskuggigt på fuktig, kalkpåverkad och näringsrik mulljord. Det ses i skogar med ädellöv, klibbal, hassel, ibland rena ek- eller avenbokbestånd. Skogsskräppa växer utmed skogsstigar, bäckar, i gläntor och längs kanten av skogskärr. Någon gång är den funnen vid diken, på ruderatmark, i åkerkanter och längs traktorvägar. Sällsynt är den funnen vid bäckutflöden på steniga havsstränder.

Skogsskräppa växer främst i västra kustskogen, från Räpplinge sn i norr till Kastlösa i söder. En del fynd är också gjorda i rikare skogar längst uppe i norr, Böda och Högby sn. Utbredningskartan stämmer bra överens med bilden i Sterner (1938). Någon enstaka lokal har inte återfunnits; å andra sidan har en del nyfynd gjorts inom Mittlandet och i de östra socknarna där skogsskräppa tidigare i stort sett saknades. Den ökade beskogning som skett har gynnat arten men på sikt kan skogarna bli alltför skuggiga för att vara optimala för skogsskräppa. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd ökning.

Skogsskräppa liknar dikesskräppa R. conglomeratus. Skogsskräppa har vanligen ett stort, nästan klotrunt gryn på ett av de tre hyllebladen; de andra två saknar eller har ett litet gryn. När de är nyutslagna är de inre hyllebladen mycket oliklånga. Dikesskräppa har ett välutvecklat, äggrunt–brett avlångt gryn på vardera av de tre hyllebladen. I nyligen utslagna blommor är de inre hyllebladen ungefär jämnlånga (Jonsell 2000). Dikesskräppa är inte känd från Öland men vore inte otänkbar att finna, närmast växer den i Skåne, Blekinge och på Gotland. Skogsskräppa förekommer med två varieteter: vanlig skogsskräppa var. viridis som är den som förekommer naturligt på Öland samt blodskräppa var. sanguineus.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Lövskog eller igenvuxna ängen, i frisk till fuktig, mullrik miljö. Under 1900-talet säkert noterad bara från lövmarker i Grötlingbo, där den kan anses som mindre allmän. Från områdena utanför Grötlingbo föreligger blott tre uppgifter under Projekt Gotlands flora, och de saknar belägg (se nedan).

Skogsskräppa har en sydlig utbredning i landet och växer i gläntor och längs stigar i ädellövskog. Ett fynd är dessutom gjort på ruderatmark. Detta senare avser ssp. sanguineus, medan fynden i naturlig miljö tillhör ssp. viridis.