skogslök

Skogslök kan vara ursprunglig på mullrik mark i bäckdalar och lundar nära havet. Den har emellertid sedan gammalt även odlats som köksväxt och man finner den oftast som kvarstående eller förvildad, främst i anslutning till torpruiner, äldre bebyggelse och vägar.

En jämförelse mellan vårt inventeringsresultat och Ahlfvengrens (1924) frekvensuppgifter visar ingen större samstammighet. De motstridiga uppgifterna beror nog i första hand på olikheter i undersökningsmetodik och inte på en verklig förändring.

Förr odlad köksväxt varav inga belägg är kända.

Av Larsson (1868) uppgiven från Ånimskog Henriksholm. Belägg saknas och arten är ej senare observerad.

151 Allium scorodoprasum L.

This species is mainly restricted to Europe. The distribution is partly uneven. The species has probably been introduced into some of the localities in W., C. and N. Europe. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 94.

Gammal bofast art. 

19; sällsynt i Mälarområdet En obestyrkt lokal i Skogslåglandet. Enligt den skandinaviska totalutbredningen mycket fordrande i fråga om såväl vinter- som sommarklimat. Utbredningstyp: S12.

Skogslök är i Sverige en sydlig, kustbunden art som är starkt knuten till det äldre jordbrukslandskapet. Den växer på svagt fuktig till ganska torr, mullrik och kväverik jord, ibland i full sol men ofta i lätt eller måttlig skugga. Man finner den i kanten av lövdungar och i snår (österut rikligt i slånsnår), på steniga backar, åkerrenar och vägkanter samt kring hällar; i skärgården växer den även på strandvallar.
Skogslöken påträffas ofta i gårdskanter, på torpgrunder och ödetomter. Troligen är många sådana förekomster odlingsrester. Arten användes nämligen förr som köksväxt, ofta under namnet rockenboll, ett lån från franskan. Linné använde just detta namn i katalogen över växter som odlades vid hans föräldrahem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732).

Skogslök växer på frisk, mullrik mark, ofta halvskuggigt i ädellövskogar, lövlundar och hässlen. Den kan också finnas i betade torrängar men står då gärna i kanten av buskage eller vid stenmurar. Skogslök är påfallande vanlig i kulturmark såsom vägrenar, åkerkanter och ruderatmarker; i den sistnämnda miljön växer den på jordhögar, stentippar och i gamla sandtag. Den ses någon gång i slåtterängar samt på klapperstensvallar och sandstränder nära havet. Växten odlas ibland, åtminstone förr, och kan vara kvarstående på ödetomter och vid husruiner.

Skogslök är spridd över stora delar av Öland, mest frekvent inom Mittlandet. På Stora Alvaret saknas den nästan helt förutom några fynd i mindre skogsdungar och gamla stenbrott. I den nästan trädlösa östra sjömarken är den som väntat ovanlig och fortfarande mindre frekvent på det skogfattiga sydöstra Öland. Den förbuskning som skett av landskapet har gynnat skogslök.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Ursprunglig.
Lövskogar och ängen, ofta vid husgrunder från järnåldern, ibland på torrängar. I samband med odling spridd vid gårdar samt på kyrkogårdar, vägkanter, åkerrenar och åkrar. Bestånden är ofta begränsade till arealen, så skogslök har trots sin stora spridning över Gotland noterats bara inom två av de slumpmässigt valda provrutorna. Skogslök är förmodligen ursprunglig, men odling är säkert gammal på ön (jfr fynd vid järnålderns husgrunder), varför en introduktion inte helt kan uteslutas (Johansson 1998). Johansson (1897) bedömde skogslök som ”Täml. allm.”, vilket innebär att skogslök ökade under 1900-talet. Möjligen har ett minskat bete på utmarkerna bidragit till detta.

Skogslök växer i lövskogsbryn, buskkratt och strandsnår, men oftast träffar man på den i öppnare marker som torrbackar, strandängar, vägkanter och skrevor i hällmark samt i skräpmark och på ödetomter, där den förmodligen är en odlingsrest.

Skogslök växer i lundar och snår, på örtrika berg och på vägrenar, nästan alltid på näringsrik mulljord och nära äldre gårdar och herrgårdar. Förr fanns den ibland i slåtterängar. Arten var tidigare en omtyckt köksväxt som efter sitt franska namn gick under namnet ”råckenboll”. Den odlades allmänt i Sverige under 1700- och 1800-talen (Lundberg 1775, Retzius 1806, Lundström 1834). Skogslök anses ibland vara inhemsk i södra Sverige, men är åtminstone i Sörmland förvildad från odling. Att den tycks höra mera hemma i kustområdet har nog klimatiska orsaker. Skogslöken förökar sig enbart med groddknoppar och kanske är den helt och hållet, i hela sitt utbredningsområde, en förvildad odlingsform uppkommen ur rundlöken.

Svensk utbredning huvudsakligen sydostlig med förekomster även i södra Finland. Nordgräns i Uppland med den nordligaste förekomsten i Österlövsta, se nedan. 
Skogslök förekommer i ädellövskogar och lundar, oftast i skogsbryn, i skärgården i kanten av snår. Den växer även vid gårdar och i betesmarker, i grunda vägdiken, i parker och på ödetomter, där den kan vara kvarstående sedan den tidigare odlats.
Förändring + 26 %. – Skogslökens ökning kan sättas i samband med minskad hävd av tidigare slåttrade eller betade kulturmiljöer.