skogsförgätmigej

1557 Myosotis sylvatica Hoffm.

This species is now widely distributed in Eurasia and scattered in N. America. According to Fl. Eur. 3/1972, p. 114, four subspecies can be distinguished in Europe. The species is often cultivated outside its original range. It has often escaped from cultivations to suitable localities. It has been introduced into several parts of the world (Africa, N. America, New Zealand). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 364.

Sedan 1800-talet prydnadsodlad och förvildad på ödetomter, i parker, ålundar, hagar, lövbryn, vägrenar m. m. Sernander (1933) fann vid Segersjö i Lännäs ”den största förekomst jag sett, 1931, förvildad i gräsmattor”. Ett rikt bestånd över ett 30-tal m² sågs mellan en åskulle och ett alkärr vid Tycke i Snavlunda 1990.

I naturlig vegetation är skogsförgätmigej endast funnen på Hallandsåsens nordsluttning mellan Hasslöv och Dömestorp, där den växer i fuktig ädellövskog. Arten är emellertid en vanlig prydnadsväxt som lätt förvildas i betesmarker, snår, tomtgränser, vägkanter och på gräsdominerad ruderatmark i närheten av bebyggelse och kyrkogårdar. Ibland har den med utkast hamnat långt från bebyggelse vid skogs- och markvägar, där den sedan kan hallå sig kvar under många år. Den är flerårig.

Som förvildad har arten ökat under 1900-talet.

Ny bofast art.

Fuktig lövskogsmark, sumpiga stränder, fuktängar, dikesslänt, kyrkogård. Sannolikt uteslutande spridd från odlingar, utkommen från trädgårdar osv. - 12 (11).

Hård 1928.

62; i alla regioner: vanligast på Mälarslätten, högre upp tämligen sällsynt-sällsynt men sannolikt bofast också längst i N. Till stor del beror de nordliga luckorna på lägre odlingsfrekvens och i någon mån brist på passande ståndorter Jfr nedan). Utbredningstyp: S2 (pU1. pS1).

Status: bofast, men sannolikt ursprungligen införd som prydnadsväxt, förvildad och naturaliserad. Först uppgiven 1828 från Öved (Fries 1828). Ibland anförd som gammal i Skåne men detta förefaller mycket osäkert eftersom arten sedan länge allmänt odlas och lätt förvildas, nästan uteslutande förekommer i starkt kulturpåverkade miljöer och dessutom först relativt sent uppmärksammades i landskapet. Dock redan av Lilja (1838) anförd som tämligen allmän. Oavsett vilket så har med säkerhet de flesta av dagens populationer ursprung i trädgårdar.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: vit- och rosablommiga former är vanliga i odling men påträffas endast sällan förvildade.

Skogsförgätmigej är ursprunglig i delar av Europa förutom längts i norr och sydväst. Den har delats in i fyra underarter varav endast subsp. sylvatica är allmänt spridd. Skogsförgätmigej har ansetts ursprunglig i rikare lövskogar i Skåne och södra Halland men detta har ibland betvivlats (Tyler m.fl. 2007).

Skogsförgätmigej växer på frisk mulljord, gärna i skuggiga lägen. På Öland är samtliga förekomster från början odlade även om fynd från rikare lövskogsbryn ter sig ursprungliga. Skogsförgätmigej växer även i ruderatmiljöer som trädgårdstippar och på jordhögar. Sällan är den funnen i skuggiga vägslänter, glesare tallskogar eller kvarstående på ödetomter.

Skogsförgätmigej har en tydlig expansion på Öland och är spridd över ön med koncentration till tätorterna på främst den västra delen. Några lokaler har en längre kontinuitet och växten bedöms bofast i landskapet. Skogsförgätmigej odlas ännu idag och sprider sig fortfarande ut i landskapet, expansionen kommer därför att fortsätta.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Odlad och förvildad till trädgårdskanter, vägkanter, spridd på kyrkogårdar, i parker, ängen och lövskog (ofta ursprungligen odlad här eller i närheten). Mer tillfälligt utkommen till sop-, skräp- och jordhögar samt sandtag.

Blomman är himmelsblå eller vit, ibland mycket ljust blå; i förvildade bestånd oftast blå. Exemplar med vita blommor har noterats från Fide (Larsson 1994), Etelhem (Fries 1932), Levide (GI ca 1993) och Bäl (JP 1996).

Skogsförgätmigej odlas allmänt som prydnadsväxt, förvildas och växer som naturaliserad på frisk, näringsrik mulljord på och kring ödetomter, i trädgårdar, på kyrkogårdar och på gräsmarker i närheten av bebyggelse, vidare i lövskogar, lundar, skogsbryn, på vägrenar och tippar. Arten förekommer med både blå och vita blommor. Den har ökat starkt sedan mitten av förra seklet.

Efter inplantering av skogsförgätmigej på mullrik mark på en skogstomt blir den ofta kvar och förökar sig rikligt med frön. I närheten av en sådan lokal, men på en plats där den inte för tillfället växer, kan den komma upp efter grävning i jord som inte rörts på 60 år. Den gror och bildar småplantor under tät vegetation. Skogsförgätmigej blommar från skogsstjärnans tid till linneans. Vita blommor är tämligen vanliga. Mot slutet av blomningen blir blommorna mindre. Det finns mogen frukt i mjölkens tid. Grön bladrosett övervintrar.