Taxasida

säterfryle

Luzula multiflora subsp. frigida

(Buchenau) V. I. Krecz.

säterfryle är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

säterfryle är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • säterfryle
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Luzula multiflora subsp. frigida
Vetenskapligt namn, fullständig form
Luzula multiflora subsp. frigida (Buchenau) V. I. Krecz.
Svenskt namn
säterfryle
icelandic
Móahæra
norwegianBokmal
seterfrytle
norwegianNynorsk
seterfrytle
Finskt namn
pohjannurmipiippo
finlandSwedish
säterfryle
Foton
Patrik Engström
Skierffe, Jokkmokks kommun 2022-07-19
Patrik Engström
Girjáluokta 2021-07-30
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

“Ängsfrylen” Luzula (delvis)

Avgränsning:
Hit räknas slanka frylen med täta blomsamlingar på flera, någotsånär upprätta, tuvade skaft, dvs. ängsfryle (Luzula multiflora, inklusive säterfryle, ibland ansedd som en egen art, L. frigida), svartfryle (L. sudetica), samt blekfryle (L. pallescens).

Perenna, tuvade, 1–5 dm höga graminider med mjuka, ljusa hår längs bladkanter och i slidöppningar (ibland mycket glest). Bladen är rätt smala, med plan skiva som avslutas med en något förlängd, trubbig spets (“dutt”). Slanka strån som står enstaka eller i små grupper (flest hos blekfryle, som är tätast tuvad), och har något eller några platta, uppåtriktade blad. I toppen med 2–10 styva skaft (nästan omärkliga hos svartfryle, blekfryle kan ha ännu fler) med huvudlika blomsamlingar, och något eller några stödblad. Blommor 6-taliga. Frukten är en kapsel som innehåller (högst) 3 frön med tydligt elaiosom.

“Ängsfrylen” finns praktiskt taget överallt utom i sluten skog: Man ser dem på kulturmark, fuktängar, hedar, stränder, myrmark, fjällhed etc. Arternas habitatval varierar förstås, och alla finns inte i hela Sverige.

Förväxlingsrisk:
Oftast lätt att känna igen som grupp, men Äbo-arten knippfryle (L. campestris) kan vara rätt lik. Den växer dock alltid med enstaka skott som har tydliga jordstammar. Är du osäker så gräv lite med fingrarna!
I fjällen finns också några liknande frylen: snöfryle (L. arctica) (sällsynt på kalk i norra fjällen) som är tätt tuvad med kala blad och ett oskaftat blomhuvud; polarfryle (L. arcuata subsp. confusa) (högfjället), som kan vara svår att skilja från säterfryle, men har kala blad; axfryle (L. spicata) (huvudsakligen fjälltrakter) som har en långsträckt samling oskaftade blomhuvuden i sin slakt nickande topp (“metspö”).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Nordlig växt, uppgiven från Närke (G. Karlsson ms), vilket dock är orimligt.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Denna mörkblommiga underart med färre blomhuvuden, de flesta kortskaftade, torde vara utbredd nerstädes i landskapets nordvästra socknar, inte minst i Tåsjö, men förekomsten har i alltför ringa omfattning belagts med kontrollbestämda insamlingar.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

173 Luzula multiflora (Retz.) Lej. subsp. frigida (Buch.) V. Krecz.

This arctic-montane subspecies is sometimes given the rank of species (L. frigida [Buch.] Sam.). It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 72 and map 64). The Siberian population is distinguished as L. multiflora subsp. sibirica V. Krecz. in Fl. Aret. URSS 4, map p. 47. Further, the distribution of two varieties are tentatively mapped, viz. var. fusconigra Celak. in eastern N. America and var. intermedia Rydb. in the Rocky Mts.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Säterfryle förekommer regelbundet i gammal, lågvuxen ängsmark, där den tillsammans med rödven Agrostis capillaris, vårbrodd Anthoxanthum odoratum och stagg Nardus stricta är en av ”standardstråväxterna”. Den är ymnigast på artfattiga, magra sluttningar och växer gärna på frisk – något fuktig ängsmark, t.ex. i tät matta på fuktäng vid Lillroten i Ljustorp. Den är konkurrenskraftig även i rätt täta grässvålar. Säterfrylen ses på gårdsplaner, i diken, längs stigar etc. och i naket grus längs skogsbilvägar, på vändplaner, i hyggesspår och på utfyllnadsjord.