Taxasida

saffransmaskros

Taraxacum crocinum

(Dahlst.) G. E. Haglund ex Nord.

saffransmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

saffransmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • saffransmaskros
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton
Patrik Engström
Nedre Lindskärr 2025-05-10
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Saffransmaskros är spridd på Öland och Gotland samt i nordöstra Uppland; tidigare fynd finns även från Södermanland.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 1 ruta.
Saffransmaskros betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Saffransmaskros är endemisk för Sverige och förekommer främst i de sydöstra delarna: på Öland, Gotland, i Uppland och sparsamt i östra Småland. Av Dahlstedt (1911) beskrevs den som en underart till T. palustre och uppmärksammades först som en egen art av Nordenstam (1963).

Saffransmaskros är den art i sektionen som växer på de våtaste lokalerna vilket gör att blomningen blir utdragen med en del plantor ännu fint i blom i början av juni. Ibland kan den bilda individrika förekomster i rikkärr där den gärna växer mellan tuvorna, direkt i kalkgyttjan. Den ses även i betade kalkfuktängar, kanten av alvarvätar och någon gång på botten av vattenfyllda stenbrott. Några lokaler uppges vara ohävdade och där riskerar den späda saffransmaskrosen på sikt att slås ut. Saffransmaskros är vanligast i Mittlandets våtmarker och på Stora Alvaret, för övrigt har den spridda fynd över större delen av Öland.

Saffransmaskros har rikt med pollen vilket gör att blomkorgens färg blir mättat gyllengul och påminner om saffran. Holkfjällen är ganska få men breda, med mörk mittstrimma och ligger hårt pressade mot holken. Bladen är mycket smala, uppåtriktade och ofta helt utan tänder. Stjälken är kal, ofta med en ljus ring precis under holken.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Kalkfuktängar, blöta kärr med starr eller ag, vätar och vintervåt alvarmark. För att säkert bestämma arten krävs blommande plantor (saffransmaskros kännetecknas av blommor med pollen), vilket gör att inventeringsperioden är begränsad till några veckor kring månadsskiftet maj–juni. Troligen är arten därför mycket förbisedd, och ansamlingen av lokaler i Bunge, Fleringe och på Fårö kan bero på att dessa områden inventerats speciellt (för Fårö, se Rydberg 2006). Arten är emellertid inte återfunnen på sina äldre lokaler på västra Gotland (Hablingbo, Eksta, Klinte, Vall, Visby, Roma, Endre, Martebo, Lummelunda), så troligen har den minskat i denna del av Gotland, förmodligen beroende på igenväxning.

Saffransmaskros är känd bara från Öland, Gotland, Småland, Södermanland och Uppland.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nationellt rödlistad – hotklass NT (missgynnade). I Sörmland inga nutida fynd.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
I Sverige sällsynt och funnen på Öland och Gotland, i Småland och i ett mindre område i norra Uppland. Växer på havsstränder och på kalkrika fuktängar. Rödlistad.