rostbjörnbär

Sannolikt spontant inkommen i sen tid till lokalen i Pålsmåla Eringsboda (naturaliserad vid landsvägen), där den har ökat under senare år.

1063 Rubus glandulosus Bell.

Syn.: R. bellardii Weihe & Nees

This species is restricted to Europe. The map may be incomplete.

Status: bofast, men möjligen först i senare tid spontant invandrad. Först funnen 1998 i Gladsax (GWt, se vidare AOr 1998). I Brunnby ursprungligen odlad i studiesyfte.
Förändring och hot: möjligen invandrad i senaste tid; endast känd från ovannämnda lokaler men i Gladsax mycket rikligt förekommande om än inom ett begränsat område.
Kommentar: B, granskare AOr.

R. bellardii, R. glandulosus
Rostbjörnbär växer på torr, frisk eller fuktig mark, gärna på steniga platser. Arten förekommer i gles löv- eller tallskog (någon gång i alsumpskog), kring hällar, vid bäckdrag i lövskog, på blockig betesmark och i strandsnåren på blockiga havsstränder. Den är ljusälskande och slår upp kraftigt på kalhyggen och efter röjning.

Rostbjörnbär har en vid utbredning i centrala Europa men var i Sverige länge känt endast från ostkusten mellan Mönsterås och Norrköping. I senare tid har det påvisats i flera andra sydsvenska landskap, dels som spontan, dels som förvildad (Oredsson 2001) – kanske en följd av stigande årsmedeltemperatur (artens utbredning begränsas av dess frostkänslighet).

Rostbjörnbäret förefaller att öka i Småland. Om man jämför med de tidigare uppgifterna, eller med en inventering som Alf Oredsson genomförde 1960–62 (Oredsson 2001), så ser man en utvidgning av arealen SV-ut från Västervik liksom kring Oskarshamn. En ny delareal i Kalmar Dörby har också upptäckts. I Vaggeryd Hagshult handlar det däremot om förvildning – rostbjörnbäret var inköpt i plantskola under 1980-talet.

På Öland växer rostbjörnbär i tall- gran- eller blandskogar med tillhörande brynmiljöer, vilket stämmer väl med hur arten uppträder på fastlandet. Rostbjörnbär hittades först år 2000 på Öland, när Lissbeth och Karl-Göran Bringer fann två närliggande lokaler i trakten av Risinge (Bringer & Bringer 2000). Senare har arten hittats på flera lokaler i Böda sn, vid Skedås i Gärdslösa sn och i Rälla tall, Högsrum sn. Troligen är den inkommen i relativt sen tid. Artens svenska huvudutbredning är i nordöstra Småland och Östergötland, men under de senaste decennierna har den upptäckts i flera nya landskap (Oredsson 2001).

Rostbjörnbär är en karaktäristisk art med nedliggande skott och endast tretaliga blad.

Sent inkommen, bofast.

Rostbjörnbär hittades som ny för landskapet på en vägkant i Stala socken och någon dag efter detta på skräpmark i närheten. 

I Sörmland bara funnet en gång. Enligt Krok-Almquist (1984) skall arten växa i fuktig skogsmark. Ekologi i Sörmland okänd.

I Sverige från Småland till Sörmland längs kusten.