rosenpilört

Gammal bofast art.

Rosenpilört är ursprunglig men kulturgynnad. Den bildar oftast mindre bestånd i hällkar, på tidvis översvämmade och mer eller mindre dytäckta mineraljordsstränder vid sötvatten samt i periodiskt vattenfyllda eller långvarigt fuktiga sänkor och gropar i betesmarker och på havsstrandängar. Då och då finner man den också på fuktiga stigar och skogsvägar.

Möjligen inhemsk, starkt kulturgynnad, konkurrenssvag växt, mkt sälls. sedan strandbeten blivit ovanliga. En ansenlig ökning skedde i samband med sjösänkningsföretagen under 1800-talets senare del. Av dessa ansågs Hjälmarförekomsterna senare vara ”på stark tillbakagång sen 30 år p.g.a. igenväxning” (Nilsson 1986).

646 Polygonum minus Huds.

This species originates from Eurasia. It has been introduced into N. and S. America and several other parts of the world. The closely related, E. Asiatic P. trigonocarpum (Makino) Kudo & Masam. is also mapped here.

Wahlenberg 1831.

[27]; nu mycket sällsynt, för nuvarande endast känd från en enda lokal vid Dalälven (lokal 1). Anträffad endast i Södra och Östra Västmanland. Enligt den skandinaviska totalutbredningen motsvarar denna (forna) utbredningsbild tämligen stora temperatur krav. Dess nordgräns i Sverige visar enligt SAM. (1923c) en "ganska god överensstämmelse med juli-isotermen för 15,5°C, vilken kan anses ange ett visst närmevärme för artens värmekrav". Hyser markerad förkärlek för eutrofa lerområdet. Trolig utbredningstyp: S3.

Rosenpilört växer ljusöppet på bar, fuktig–våt och måttligt näringsrik mark. Den ses i svackor i betesmarker, gärna utmed stigar där bar jord exponerats av betesdjurens tramp, vid vattenhål, dammar och längs skogsvägar. Sällsynt är den funnen på havsstränder.

Rosenpilört är ovanlig på Öland och främst funnen på mindre kalkpåverkade lokaler. Den kan vara något förbisedd. En viss minskning bedöms föreligga.

Rosenpilört kan förväxlas med småväxta plantor av åkerpilört P. maculosa. Rosenpilört har ett glesare blomax, bladen saknar alltid svarta fläckar och är långsmala (6–9,5 ggr så långa som breda). Hyllebladen saknar ofta nervatur och nöten är avlång (1,4–1,6 ggr så lång som bred). Åkerpilört har blad som oftast har svarta fläckar, ett tätare blomax och bladen är ovala (3–6 ggr så långa som breda). Hyllebladen har tydlig nervatur och nöten är förhållandevis bredare (1,2–1,3 ggr så lång som bred). (Jonsell 2000).

Gammal, bofast.

Inkommen, tillfällig. Utgången.
Rosenpilört är möjligen tillfälligt inkommen med barlast. Den har knappast någonsin varit etablerad på Gotland.

Rosenpilört växer på fuktig till våt inte alltför näringsrik jord både på salt- och sötvattensstränder, i dammar, fuktgropar, diken och på störda platser. Den har minskat betydligt sedan förra inventeringen framför allt i söder. Detta kan möjligen bero på eutrofiering och igenväxning av stränder och småvatten, men det är också tänkbart att arten är något förbisedd.

Vi känner sex gamla och tre sentida fynd av rosenpilört. Det är en art som vi har mycket dåliga kunskaper om. Växtplatserna förefaller våta, två av dem är på betad strand. Rosenpilört har tydligen alltid varit sällsynt i landskapet.