Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Röllikesnyltrot parasiterar främst på röllika Achillea millefolium. Den kan även gå på andra korgblommiga växter såsom malört Artemisia absinthium (Hartvig 2015). Trots att värdväxten är vanlig har snyltroten bara rapporterats från tre lokaler på Öland vilka är de enda kända i Sverige. Två av dem kan beskrivas som naturtomter med ordinär torrängsflora. På den först funna öländska lokalen växte snyltroten i åkerkanten vid en stenmur.
Rikard Sterner gjorde primärfyndet av röllikesnyltrot sommaren 1924 på en åkerren i Glömminge sn. Enligt lantbrukaren hade den aktuella åkern under krigsåren, troligen 1917, såtts in med rödklöverfrön från Schleswig. I området vid Schleswig ska röllikesnyltrot i slutet av 1800-talet varit riklig vilket skulle kunna förklara ursprunget. Snyltroten fanns kvar till 1945 men var inte årlig. Lissbeth och Karl-Göran Bringer återfann arten 1978 på samma åkerren. Den sågs senast 1980 på lokalen (en planta).
I Högsrum sn hittades röllikesnyltrot 1978 av Per Lennart Adner på en mindre tomt vid ett sommarhus. Växten visade sig med som mest 50 plantor men uteblev helt vissa år. Tomten har numera vuxit igen och blivit både fuktigare och skuggigare. ÖBF har gjort insatser på 2000-talet i form av röjningar av bland annat blåhallon Rubus caesius men det verkar inte haft avsedd effekt. Växten sågs senast 2011 på lokalen (två plantor).
I Böda sn fann en markägare röllikesnyltrot på sin tomt sommaren 2002. Året innan hade han röjt bort diverse buskar och snår. Lokalen kan karakteriseras som en ogödslad torräng med en del andra ovanliga växter, exempelvis flockarun Centaurium erythraea var. erythraea. Snyltroten är årlig på lokalen men flyttar runt i den närmaste omgivningen. Markägaren slår tomten sent på säsongen vilket verkar gynna snyltroten. Som mest har 85 plantor noterats (2013). Eftersom röllikesnyltrot har skyddade uppgifter på Artportalen ges inga koordinater för fynden.
Inkommen, bofast.