rödkörvel

Rödkörvel är ursprunglig men mycket kulturgynnad. I norra Halland växer den främst i steniga buskmarker vid havet samt i rasbranter. I övriga delar av landskapet är den huvudsakligen bunden till kulturmark, främst vägkanter och järnvägsområden men även lövbryn, trädgårdsland, gårdsplaner och avfallstippar.

Den värmekrävande rödkörvelns huvudförekomster finns i kalkområdena vid bl.a. Kumla, Lanna och Latorp, kända sedan 150 år.

Arten har setts i torrängar vid bl.a. vägkanter, på industritomter, banvallar, grustag, ung gråallund, slaggslänt, stallbacke, i kalkrika åkrar, vid kalkbrott, i trädgårdar, på komposter och brandplatser etc. På Foderön i Götlunda, länge brukad som slåtteräng, växte den 1933 tillsammans med hårkörvel, en trolig vallfröinkomling.

Gammal bofast art.

Tillfällig på barlast. - 1 (1).

1433 Torilis japonica (Houtt.) DC.

Syn.: T. anthriscus (L.) Gmel.

This widespread, originally Eurasiatic species is distributed from Europe, through Asia (partly disjunctly) to Japan. It has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 321.

Ca 40; tämligen sällsynt-spridd i Mälarområdet, vanligast på Mälaröarna. Sydlig, värmekrävande. Utbredning temperaturklimatiskt betingad. Utbredningstyp: S12.

Myrin 1832.

Rödkörvel växer på torr, gärna grusig och något kalkpåverkad mark. Växten är konkurrenssvag och föredrar öppen jord. Den är troligen ursprunglig på grusiga havsstränder, i västra landborgsbranten och alvarkarst, miljöer som den idag sällan rapporteras ifrån. I stället är rödkörvel vanlig i vägkanter och ruderatmiljöer som på stenhögar, jordtippar och i övergivna kalkstensbrott. När mobilmaster monteras upp och grusiga ytor uppstår är den snabb med att kolonisera dessa. Rödkörvel växer ofta i åkerkanter men håller sig helst längs stenmurarna. När betesmarker röjs från buskar och marken såras är den en av de växter som snabbt dyker upp. Rödkörvel hittas även i skogsbryn och skogsbeten. På alvaret växer den i betade torrängar men är endast vid ett tillfälle funnen i karstmiljö.

Rödkörvel är jämnt fördelad över hela Öland men något glesare på Stora Alvaret. Observera hur tydligt man ser de gamla kalkstensbrotten vid Degerhamn på sydvästra Öland. Rödkörvel klarar att växa i många olika miljöer och drar fördel av mänskliga ingrepp som sker i landskapet. Ölands kalkrika och lätta jordar passar växten utmärkt. Den utbredningslucka på sydöstra Öland som nämns i Sterner (1938) ser man inget av idag.

Gammal, bofast.

Troligen gammal kulturföljeslagare.
Kulturgynnad: vid gårdar i näringsrik, gärna skuggig jord, i trädgårdsland, i häckar och vid gödselstäder; även i åkrar, åkerrenar och körvägskanter samt på odlingsrösen. Det finns också ett par uppgifter från stenstränder eller ”grusig mark nära stränder”. Johansson (1897) bedömde rödkörvel som mycket allmän; sedan dess tycks den ha gått tillbaka något.

Rödkörvel växer på torr till frisk, gärna skalhaltig jord bland buskar, i strandsnår, skogsbryn, häckar och utefter stigar. Oftast ser man den på vägkanter och annan kulturmark men den förekommer även på jordhögar, grusplaner och annan skräpmark. Arten tycks ha gått tillbaka sedan förra inventeringen, mest i de södra, inre delarna av landskapet.