rävtörel

Gammal bofast art.

Rävtörel är en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga, konkurrenssvaga och ljusälskande växten är starkt bunden till trädgårdarnas rabatter, grönsaksland och gångar. Ibland växer den också mer eller mindre tillfälligt på jordhögar, avfallstippar och annan ruderatmark. Den är inte funnen i åkrar.

Hård 1935.

1284 Euphorbia peplus L.

This species originates from the Mediterranean region. It has then spread as a weed to several parts of the world, for instance S. Africa, Japan, N. and S. America, Australia and New Zealand. Nowadays it has a discontinuous circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 256 and map 247). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 271.

Lättjordsogräs, spridd i trädgårdar och i omgivande bar jord. Hartman (1866) kände den blott från norra Närke. Den var täml. allm. i Askersund (Trolander 1888). Utanför trädgårdar växer den sälls. i åkerkanter och grustag, på ödetomter, komposter, i gatukanter etc. Vid Hallsbergs järnvägsstation är den känd 1873 (Hartman, UPS).

Införd med barlast, insådd i trädgårdsland, mest tillfällig. - 5 (4).

Ännu tämligen vanlig i Arboga stad (Löfg.); gamla, fasta tillhåll i Kungsör, Köping, Nora och Västerås (överallt nu ovanlig); för övrigt spridda fynd på Mälarslätten, några få i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen. Ojämnt invandrad i historiska tid, delvis naturligt sporadisk, delvis utrotad genom rensning, trädgårdsomläggning m.m. Utbredningstyp därmed svår att fastslå. Frekvensövervikten på Mälarslätten torde ha visst samband med den höga trädgårdsfrekvensen i detta område Utbredningstyp osäker.

Rävtörel förekommer nästan enbart i trädgårdarnas rabatter, köksväxtland och grusgångar. Dock finner man den ibland även på jordhögar, utfyllnader och tippar. Däremot är den mycket sällsynt och troligen helt tillfällig i åkrar.

Arten verkar i Småland vara betydligt vanligare i och kring tätorterna än på landsbygden. Kanske är den, som Malmgren (1982) har föreslagit för Västmanland, ett relativt gammalt ogräs i stadstäpporna, som i samband med trädgårdsodlingens utveckling gradvis har spritt sig över större arealer. I Småland verkar rävtöreln till skillnad från i Västmanland spridas även i vår tid, troligen till stor del via handelsträdgårdarna, och det är alls inte ovanligt att finna den i nyanlagda trädgårdar.

Rävtörel växer på frisk, näringsrik och blottad mark och ses främst i ruderatmiljöer som jordhögar, gamla sandtag, brännplatser och trädgårdstippar. Den är relativt vanlig som ogräs i rabatter, nyanlagda gräsmattor och plantskolor. Däremot är rävtörel ovanlig som åkerogräs som står för endast 5 % av fynden.

Rävtörel har en tydlig västlig utbredning med flest fynd i de större tätorterna, från Borgholm och söderut till Smedby sn. På östra Öland är den ovanlig men växer i några åkrar och skräpmarker. Längst i norr blir den mer frekvent i socknarna Högby, Källa och Persnäs. Från Stora Alvaret och östra sjömarken saknas fynduppgifter. Till viss del avspeglar utbredningsmönstret hur noggrant en ruta inventerats och hur många trädgårdar och jordhögar som besökts i den. En viss ökning kan anas sedan Sterner (1938); jordtippar och trädgårdsland är ingen bristvara på dagens Öland.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Ogräs i trädgårdsland och rabatter; även ruderatmark, soptippar och skräphögar; enstaka fynd i åkerkanter. Vanlig i Visby innerstad, där den växer mellan gatstenar, invid husväggar och i rabatter.

Johansson (1897) räknade rävtörel till gruppen ”åkerväxter”, vilket vi inte riktigt kan göra i dag. Den senaste uppgiften om rävtörel i en åker är från Hamra 1951 (B. Holma i OHN).

Rävtörel tycks inte ha varit vanlig under första hälften av 1800-talet. Såväl Wahlenberg (1805) som Säve (1837) anförde bara en lokal, Visby. Eisen & Stuxberg (1869) bedömde den emellertid som allmän, medan Johansson (1897) gjorde bedömningen ”Täml. allm.” och anförde att han påträffat rävtörel från Vamlingbo i söder till Fårö i norr. Vi har bara funnit ett fåtal belägg från denna tid, från Visby och ytterligare sju socknar. Av sex belägg i UPS (1852–89) har hälften tagits i hamnar. Möjligen fick arten under en period påspädning utifrån genom sjöfarten, vilket tillfälligt ökat numerären. De fåtaliga uppgifterna gör att vi inte kan bedöma om rävtörel gick tillbaka under 1900-talet. Den är nu glest spridd över hela Gotland undantaget två områden, Visby med omgivningar samt Stenkyrka (–Martebo–Lummelunda), där den är ganska allmän.

Rävtörel är en gammal kulturföljeslagare, som växer i öppen, näringsrik jord och framför allt förekommer som ogräs i trädgårdar, grönsaksland och rabatter, på utfyllnader, jordhögar och tippar samt på gator och stigar i samhällen. Arten tycks ha minskat sedan mitten av 1900-talet, men minskningen kan vara skenbar beroende på att många inventerare ogärna gått in i trädgårdar.

Rävtörel är mycket sällsynt i Hälsingland. De få gamla fynden är på barlast, järnvägsstation eller i okänd miljö. De nya är på tomter, i Alfta som ogräs i ett trädgårdsland.