prästkrage

Gammal bofast art.

Allmän

Prästkrage är en gammal, starkt kulturgynnad art som växer i mindre grupper eller bestånd på torr till frisk, öppen och mer eller mindre gräsdominerad mark - slåtterängar, betesmarker med lågt betestryck, övergiven åkermark, vägrenar, vägslänter, stationsområden och grustag.

Läkeväxt, allm. i allsköns frisk–torr ängsvegetation. Arten var förr ett besvärligt vallogräs i länet (Jonsson 1902). I Mellösa rensades höstsädesfälten genom plockning under 1800-talet (Thorén ms 1930).

Blomberg (1865b) räknade antal blommor på ett ex. med 479 korgar och fann 125 498 stycken.

Trivialart, förekommer i praktiskt taget varje by, även vid avsides belägna gårdar och fäbodar (jfr Westman 1971). Angavs redan av Arctaedius (1729) i Nordmaling, dock "allenast" vid bäcken i Levar. Laestadius (1824) nämnde också arten från Ångermanland och Wahlenberg (1824) uppgav, troligen enligt uppgift från Laestadius, att den förekom ända till Tåsjöberget. Enligt Fristedt (1857) var prästkragen 1856 allmän i landskapet.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp som eventuellt idiokor: Kalk. Som antropokor: U.

1813 Leucanthemum vulgare Lam. complex

Syn.: Chrysanthemum leucanthemum L.

This species includes several lower taxa, also recognized as separate species (Fl. Eur. 4/1976, p. 175 f.). Together they form a complex which is almost circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 394 and map 270). The species s. lat. has been favoured by clearings in the ancient forest landscape. It has been introduced into N. America, where it is widely naturalized, and, for instance, into S. America, S. Australia and New Zealand.

Perenn, rosettbärande, 2–7 dm hög ört med mörkt gröna, något köttiga blad. Har förgrenad, uppstigande rotstock och korta utlöpare, och bildar glesta tuvor, eller snarast små mattor, av vintergröna rosettblad. Rosettbladen är spatelformade med naggad, eller trubbtandad kant och slankt skaft. Stjälk fårad och närmast kal, ogrenad eller med glest satta, strödda, uppåtriktade grenar. Karakteristiska stjälkblad: 2–4 cm långa, tunglika och rätt jämnbreda, grovtandade, och med några par smala, utåtspretande, fliklika tänder vid fästet. Välkänd korg med gula diskblommor och vita kantblommor. Frukten är en längsstrimmig nöt som saknar hårpensel.

Prästkrage är allmän i kulturlandskapet på öppna marker av alla slag, även tomter och gräsmattor. Ses även i frisk skogsmark på stigar, i gläntor etc.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Gullkrage (Chrysanthemum segetum) (huvudsakligen södra och västra Götaland) är sommarannuell, har mer grovsågade blad med glesare, längre tänder, och gula kantblommor.
Andra korgblommiga med gula diskblommor och vita kantblommor har finflikiga blad, utom tusensköna (Bellis perennis), som är lägre, har mindre korgar och håriga rosettblad men saknar stjälkblad.

Prästkrage växer på torr–frisk mark som är måttligt hävdad. Ofta slår den till i nyröjda betesmarker eller på hyggen. Arten är tydligt kulturgynnad och ses i vägkanter, åkerrenar, kyrkogårdarnas gräsmattor och på dammvallar. I de få kvarvarande slåtterängarna på Öland träffar man på prästkrage. Andra vanliga växtmiljöer är av ruderatkaraktär som jordtippar, stenhögar, grustag och komposter. De flesta av dessa förekomster härstammar från trädgårdsodling. Ibland är den funnen i skogsbryn, betade hässlen och på klapperstenstränder. Vid ett tillfälle är dvärgväxta exemplar funna i grusalvar.

Prästkrage är väl spridd på Öland, något glesare ligger förekomsterna på de skarpaste partierna av Stora Alvaret, i östra sjömarken och Bödas barrskogar längst i norr. Den klarar sig väl och någon minskning har inte konstaterats. Dessutom får den påspädning med material från trädgårdsodling.

Efter den extrema torrsommaren 2018 aktiverades troligen en fröreserv hos arten. Öster om Rösslösa, Kastlösa sn, sågs försommaren 2020 vita hav med blommande prästkrage (se foto).

Gammal och kulturflykting, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr till frisk miljö: torrängar och gräsmark, ängen (ofta noterad), kalkhällar och alvar, gles hällmarkstallskog; även väg-, dikes- och åkerrenar samt vid körvägar. Prästkrage förekommer på hela Gotland; den relativt höga andelen provrutor med arten visar att den är allmän. Dagens frekvens stämmer rätt bra med Johanssons (1897) ”Allest. i sht på hällområdena”.

Prästkrage växer i torr till frisk gräsmark i öppna kulturmarker som natur- och kulturbeten, hagmarker, åkerholmar, åkerrenar, slåtterängar, dikesrenar och vägkanter samt på banvallar, stationsområden och i skräpmark. Numera ser man den oftast i vägkanter och skärningar vid större vägar.

Prästkrage är en kulturspridd växt som troligen kommit in med jordbruket. Den har sannolikt fått god hjälp i spridningen med transporter av frövaror och hö. Växten angavs dock som allmän i Gävletrakten redan 1833 och 1848 och i landskapet som helhet 1924.

Den vanligaste följeslagaren är röllika (30%) följd av rödven, blodrot, rödklöver, smultron, vårbrodd, vitklöver och kråkvicker. Prästkragen blommar samtidigt som ängsklocka, rödkämpar, lingon och nyponros.

Talrika fröplantor kommer upp i närheten av en moderplanta av prästkrage. Fröna kan spridas med vatten och fröna flyter upp till en vecka (Romell 1938a). De vilar även i fröbanken och gror när granskog på gammal jordbruksmark avverkas. Prästkrage kom rikligt upp på den uppgrävda jorden vid en arkeologisk undersökning av en finnbosättning i Grannäs, Alfta, men fanns inte i omgivande skogsvegetation. Även enligt Milberg (1990) finns fröna i fröbanken. Plantan är perenn och en eller flera gröna rosetter övervintrar. Prästkrage börjar blomma i ekorrbärets tid och kan fortsätta in i ljungens.