plattlummer

Se vanlig plattlummer Lycopodium complanatum subsp. complanatum.

Plattlummer är ursprunglig. Den växer oftast på kullar och höjdsträckningar i torra till friska, ganska glesa tall- och barrblandskogar samt någon gång även på ljunghedar och enefälader. Bestånden är vanligen små och omfattar sällan mer än några fa kvadratmeter.

Plattlummer är hotad genom att den inte överlever kalavverkning med efterföljande granplantering. Att arten minskat under 1900-talet får nog till stor del skrivas på den intensiva granodlingens konto (jämför cypresslummer).

I Glanshammar spridd–täml. allm., i Axberg och Svennevad spridd, f.ö. täml. sälls. Ej meddelad från ett 10-tal socknar, lätt att förbise, växer mest enstaka i öppna tallskogar. Gynnas för sin groning av markomröring där sådan inte följs av igenväxning.

Små plantor av plattlummer har inte setts. I några fall har relativt små samlingar av skott setts i kanten av en skogsbilväg, vilket har tolkats som att de har etablerats i vägmaterialet. På kanten av en myrstack på en myr har en liknande liten etablering setts. Arten ses vanligen inom begränsade och glest liggande fläckar i skogen. Varje fläck kan vara från någon meter upp till ett par tiotal meter i diameter och omfatta några tiotal till några tusental skott. Arten ger på så vis intryck av att växa som kloner. Skogen kan vara gammal eller ung och klonens ålder är svårbedömd. Någon gång har den påträffats på lövbränna. Plattlummer sprider sporer i september. Den växer på torrare skogsmark än revlummer, vanligen i talldominerad skog och gärna i ganska gles äldre skog i sydsluttning. I normaltät ung tallskog tynar den och blir blek och gles.

Se även finnlummer Lycopodium complanatum subsp. montellii

Gammal bofast art, nu utgången.

Myrin 1832.

Veterligen spridd (delvis med lokala luckor) i barrskogsvegetation i hela Skogslandet samt större delen av Bergslagen. Lokalt vanligare, så som i Västerfärnebo inom Långhedens tallhedar(!); kanske också i Bergslagens högsta delar: allmänt använd till färgning i Ljusnarsberg enligt Hammarström(1813), " tämligen allmän" där enligt Lind. (1960). Vanligen småbestånd i trivial skogsterräng, varigenom arten säkerligen är förbisedd. På Mälarslätten tämligen sällsynt, Nordligt cirkumpolär art; den låga frekvensen i Sydost dock troligen främst betingad av höggradig uppodling och olämpliga, edafiska förhållanden (lerdominans). Utbredningstyp: N1.

Trivialart, vanlig bl.a. i älvdalarnas barrskogsklädda nip- och ravinsluttningar.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

4 Lycopodium complanatum L. subsp. complanatum

Syn.: L. anceps Wallr., Diphasium complanatum (L.) Rothm. subsp. complanatum, Diphasiastrum complanatum (L.) Holub subsp. complanatum

The polymorphic species L. complanatum s. lat. is here represented by three subspecies, viz. subsp. complanatum (map 4), subsp. chamaecyparissus (A. Br.) Asch. & Gr. and subsp. montellii Kukk. (map 5). For the taxonomy see Kukkonen in Ann. Bot.  Fenn. 4/1967, p. 441-470, and 7/1970, p. 142, Holub in Preslia 47 /1975, p. 232-240, and L. Hämet-Ahti and I. Kukkonen in Ann. Bot. Fenn. 21/1984, p. 210. This map shows the main part of the distribution of the subsp. complanatum including some more or less well distinguished lower taxa, e. g. var. flabelliforme Fem. in N. America. Altogether they show a circumpolar pattern (Hultén, Circumpol. I, p. 118 and map 109). Outside the map area there are some occurrences which are noted in the margin of the map. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 8 (the species s. lat.).

En lummer med ofta flera meter långa krypskott (revor) och knippen med gaffelgrenade, plastartade grenar. Bladen är fjällika och sitter i 4 rader. Sporaxen sitter parvis på ett gemensamt, långt skaft. Plattlummer bildar kolonier med spretiga “solfjädrar” av grenar. Den kan ibland täcka stora ytor.

Förväxlingsrisk:
Fjällummer (Lycopodium alpinum) (huvudsakligen fjälltrakter) har också fjällika blad, men har oskaftade sporax som ej sitter ej parvis. Färgen är typisk: matt, gråaktigt blågrön.
Mattlummer (Lycopdium clavatum), har också parvisa sporax på långa skaft, men har långsmala, något framåtriktade blad med lång, mjuk hårudd.

Lycopodium complanatum, L. complanatum ssp. complanatum; jämna

Plattlummer växer på grovkornigt underlag, oftast i torra eller friska, glesa och mossrika tall- och barrblandskogar. Den är mindre vanlig i blåbärsgranskogar och sällsynt på rena tallmoar. Arten föredrar gläntor i gammal skog, kraftledningsgator och skogsvägskanter men kan någon gång påträffas i mossiga, nordvända vägskärningar. Huvudstammarna kryper ytligt, ofta i mossan eller i förnatäcket. Den växer ibland tillsammans med mattlummer Lycopodium clavatum. Bestånden är oftast små.

Plattlummer förekommer främst i norra Europa och vidare österut i Ryssland. Närstående taxa finns i norra delarna av Nordamerika dvs. närmast en cirkumpolär utbredning (Hultén & Fries 1986).

Plattlummer har endast en känd lokal på Öland i en ljusöppen och gles tallskog på gamla sanddyner. Fyndet gjordes så sent som 2014 av Eva Eriksson i samband med bärplockning. Utmed museijärnvägen som går från Fagerrör till Trollskogen växer ett 100-tal skott av plattlummer. Arten förefaller ha funnits på lokalen en tid med tanke på beståndets storlek som är minst tio kvadratmeter. Närområdet har eftersökts utan fler fynd. Tyvärr var den extrema torrsommaren 2018 tuff för plattlummer och 2021 kunde endast ett levande skott hittas.

Det aktuella belägget är granskat och bestämt till underarten vanlig plattlummer subsp. complanatum.

Det kan vara knepigt att skilja trion med "platta" lumrar varför man har god hjälp av en artikel från Litauen (Tupčiauskaitė & Žemgulytė 2012). Där finns både foton och tabeller där man förhoppningsvis guidas rätt.

Gammal, bofast.

Plattlummer växer i torr till frisk skogsmark i halvskugga eller skugga. Den förekommer i relativt glesa gran-, tall- och barrblandskogar tillsammans med blåbär, lingon, lavar och mossor, gärna på höjdsträckningar, någon gång i hyggeskanter. Den anmärkningsvärt stora tillbakagången, som framför allt tycks ha skett i de södra, inre delarna av landskapet, kan antagligen förklaras av att äldre skogar avverkats och att mycket av skogsarealen numera upptas av planterade granskogar. Det kan också tänkas att den svårfunna växten är något förbisedd. I vårt område representeras arten av underarten vanlig plattlummer ssp. complanatum.

Plattlummern växer på väldränerad mark i barrskog oftast på moigt underlag men också på morän. Den är ljuskrävande och påträffas vanligen i äldre, gles tallskog. Genom sitt krypande växtsätt bildar den utbredda bestånd som kan bli mycket gamla. Nyetablering genom sporspridning verkar vara sällsynt och liksom hos mattlummern gynnas groningen av barlagd mineraljord. Arten påträffas därför ofta i anslutning till körvägar och stigar. Plattlummern, som säkert gynnades av skogsbetet har blivit sällsyntare i Sörmland under 1900-talet. Ekströms notis visar att arten, som nu saknas på Mörkö, förr var välkänd av allmogen där. Blåbärsrisets ökning i de flesta barrskogsmarker efter skogsbetets upphörande är en bidragande orsak liksom moderna skogsbruksmetoder. Enligt Malmgren (1982) bränns plattlummern bort vid kalavverkning. I Sörmland har den i några observerade fall dock visat sig kunna överleva och faktiskt tillfälligt gynnas av själva hyggesfasen. Täta igenväxningsfaser har i stället visat sig fatala, särskilt vid övergång från tall- till granskog.

Plattlummer växer i gammal barrskog, främst mossig, torr tallskog och på tallhedar. Den föredrar ljusöppna lokaler, såsom kanten av skogsbilvägar, hyggen och skjutfält och är påfallande ofta rapporterad från kraftledningsgator.

Förändring -51 %. – Den kraftiga minskningen beror delvis på alltför hårdhänt skogsavverkning. Även i skogar som inte kalavverkats kan man dock se att populationerna successivt minskar, möjligen på grund av konkurrens av blåbärsris.

Plattlummer är en ursprunglig art med hemvist i skogslandskapet. Den är troligen ungefär lika vanlig nu som för 100 och 200 år sedan.

De vanligaste följeväxterna till plattlummer är lingon, ljung, blåbär, gran och kruståtel.