Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Krydd- och läkeväxt som i Sverige förvildats tidigast från slutet av 1800-talet. Persilja är först införd till Ebba Månsdotter Lilliehööks trädgårdar i Arboga och Örebro på 1500-talet (Fries 1895) och levererades från Örebro slottsträdgård 1642 (Waldén 1960). Den odlades vid Bålbygodset i Skagershult 1768 (Harbe 1947), vid Skogaholm i Svennevad 1810 och 1814 (Jansson 1984, 1988) samt vid Lassåna i Ramundeboda 1821 (Laxå bruks arkiv) och ingick i spisordningen 1798 vid Örebro hospital (Pontén 1975).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Odlad som köks- och kryddväxt, samt tillfälligt förvildad på tippar, i utkast m.m.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Förvildas knappast i Västmanland, har likväl anförts som vildväxande av Iverus 1877 (Hallstahammar S: Sörkvarn; Valsta; Köping: Prostgården) och DAHLG. 1911 (Sala: Skuggan), båda så som P. sativum. - Ergasiofygofyt. Efemerofyt.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: allmänt odlad kryddväxt; ibland kvarstående och någon gång fröspridd och mer eller mindre kortvarigt etablerad men knappast bofast och oftast endast tillfälligt utkommen. Först uppgiven odlad 1851 från Brunnby (Gyll 1851), men den första uppgiften om förvildning är oklar.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Persilja odlas sedan gammalt som kryddväxt och rotfrukt; arten kommer från sydöstra Europa och sydvästra Asien. Nils Linnaeus odlade både slät och krusbladig persilja i Älmhult Stenbrohult på 1730-talet (Linné ms 1732 under namnen Selinum foliis planis och Selinum foliis crispis, på svenska parsilja och krusparsilja), och den krusbladiga finns väl fortfarande i de flesta täppor. Då och då ser man arten kvarstående eller utkommen på utfyllnadsmark och industritomter samt i grustag eller förvildad i gatkanter, på berg och andra ställen med bar mark, ofta ganska torrt. I regel rör det sig om den krusbladiga formen; slätbladig persilja är ovanlig och rotpersilja har inte noterats förvildad i Småland. På Öland och Gotland, men inte i Småland, har persilja naturaliserats på steniga havsstränder.
Funnen i 41 rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor (odlade förekomster ej inräknade). – Dels kvarstående, dels tillfälligt utkommen eller förvildad.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Persilja är en sedan gammalt odlad kryddväxt med ursprung troligen i sydöstra Europa och sydvästra Asien. På Öland är den mest tillfälligt funnen i ruderatmiljöer, som utkast på trädgårdstippar och jordhögar; i dessa fall oftast den krusbladiga formen. Sällsynt är arten funnen på klapperstensvallar och i sandiga–grusiga vägkanter.
På ett par lokaler har persilja naturaliserats på klapperstensvallar vid havet. Norr om Byxelkrok, Böda sn, fann Erik Almquist den 1964, belägg i S. Numera är persiljan på lokalen både riklig och expanderande längs en sträcka av knappt tre km. Även söder om Sandvik, Persnäs sn, växer persilja på gamla steniga strandvallar, först noterad av Åke Lundquist 1975. I dagsläget växer den längs en knapp kilometer av stranden. På båda dessa lokaler rör det sig om den slätbladiga formen. Med tanke på hur länge växten hållit sig kvar på de två lokalerna och dessutom expanderat bedöms den som bofast i landskapet.
Kulturflykting, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Förvildad, bofast.
Merparten av artens förekomster är av tillfällig karaktär: soptippar, jordhögar och skräphögar, störd jord i vägkanter, i något fall kvarstående i övergivna kolonilotter. Som naturaliserad känner vi till persilja från två strandlokaler, i strandklapper vid Ygne i Västerhejde och i strandgrus på Gotska Sandön, Fårö. På den senare lokalen har den funnits i minst 17 år (sedd 1988 och 2005). En lokal vid Kopparsvik (1908, KJ i VI; Johansson 1917) förefaller ha varit likartad.
Persilja odlas i såväl en krusbladig som en slätbladig form. Bara få rapporter har information om bladtyp: krusbladig persilja från en brännfläck i Klinte och en skräphög i Fleringe, slätbladig från stranden i Västerhejde, från en vägkant i Visby och från ett grustag i Rute.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Persilja är en allmänt odlad kryddväxt från Medelhavsområdet, som ganska lätt gror från frö, när den tvååriga arten tillåtits gå i frukt. Den påträffas i kustsamhällen, på vägkanter, tippar och utkast.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Allmänt odlad grönsak, av ovisst ursprung. Påträffad på tippar, utkast och kring gårdar. Ej konsekvent noterad. 11 lokaler i 11 rutor. Cirka hälften av dessa i Göteborgstrakten, övriga mest i Sjuhäradsbygden.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Persiljan är en allmänt odlad tvåårig köksväxt som knappast självsår sig men som tillfälligt sprids med tappat frö eller utkastade fjolårsplantor.
Sydöstra Europa, Främre Asien, därifrån spridd till andra världsdelar.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tvåårig ört ursprungligen troligen från sydöstra Europa och sydvästra Asien. Odlas som bladkrydda och sprids med fröavfall, framför allt i tippmiljö. 33 kartblad, 33 kvadranter.
Almq. Allmänt odlad, sällan tillfälligt subspontan.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Persilja har noterats som förvildad vid två tillfällen:
