parksallat

Parksallat odlas som prydnadsväxt. Främst genom utkast hamnar den utanför trädgårdar och sprider sig sedan med utlöpare i tomtgränser, vägkanter, bryn och på diverse släntar. Arten, som är bofast i landskapet, härstammar från Östeuropa. I Sverige uppmärksammades den första gången 1921.

Se parksallat Lactuca macrophylla subsp. uralensis

Prydnadsväxt från Ryssland, sedan 1920-talet förvildad i Sverige. Den finns nu sälls.–spridd över hela Närke på ödetomter och vid utkast. På banvallen vid Örebrolinjen i Hallsberg sågs den 1965–1980 (Dalhielm 1984). De flesta iakttagelser har gjorts fr.o.m. 1980-talet. Vid Dorvestorp i Knista täcktes 100-tals m² i gårdens omgivningar av växten 1996 och vid Bastedalen i Hammar fanns en ymn. förekomst om 90 m² på en ödetomt 1990.

Ny bofast art.

Förvildad på gammal gårdsmark, vägkanter, grässlänter. - 4 (4).

Endast ett fynd, gjort av Sven Kilander, är känt, jfr Danielsson & Nilsson (1988): Storsjö: Ljungdalen nära Pensionat Helags vid vägen till linbanan (18C 5j 0- 1-, 1987, SK i UPS), Arten kan vara förvildad från odling, eller också är den inkommen i samband med schaktning då vägen till linbanestationen byggdes.

Det finns endast få rapporter om parksallat från norra Sverige; Lange (1938) har t.ex. ingen jämtländsk lokal. Från S. Dalarna finns flera uppgifter (Almquist 1949; Almquist & Björkman 1970). I Ångermanland är 4 lokaler kända (Mascher 1990).

18; tio lokaler på Mälarslätten, sex i Skogslåglandet, två i Nedre Bergslagen. Kan preliminärt antas vara härdig och kunna bli bofast i hela området. Den nuvarande frekvensojämnheten troligen en följd av spridningsslump. Utbredningstyp: S2 (pU).

Parksallat härstammar från centrala och östra Ryssland. Den har förekommit i odling sedan slutet av 1800-talet och förvildas på frisk, halvskuggig och näringsrik mark. Växten har kraftiga, underjordiska utlöpare och kan bilda vidsträckta bestånd som konkurrerar ut naturlig lundvegetation.

Parksallat är på Öland främst funnen i diverse skräpmarker som på jord- och stentippar samt högar med trädgårdsavfall. Den förekommer i vägkanter och vägdiken dit den spridit sig från närbelägna trädgårdar. På några lokaler växer parksallat i friskare lövskogar där den kan utgöra ett hot mot lundfloran. Dessa lokaler i lundmiljöer hittas främst i de västliga socknarna Högsrum, Glömminge, Algutsrum och Torslunda. På de flesta av de lokaler som förtecknas i Sterner (1986) finns parksallat än idag och den bedöms bofast i landskapet.

Kulturflykting, bofast.

Parksallat har på många ställen i Sverige planterats in som prydnadsväxt. Den sprider sig effektivt med rötter och kan konkurrera ut annan vegetation. Den kan även komma in med frö (Örtenblad 1997). Under vår inventering har den setts på många ställen, även långt in i landet. Den växer ut från trädgården till omgivande terräng och sprider sig på ruderatmark, även under träd och buskar. Förekomster på båda sidor av en del vägar kan tyda på att spridningen delvis sker med frö. I Gästrikland påträffades den förvildad först 1977 (Ståhl 2016), och har därefter spridit sig på många ställen. I Uppland ökar den kraftigt (Maad m.fl. 2009) och ses på vissa ställen som invasiv, vilket kan komma att gälla även i Hälsingland.