östkustarv

Möjligen gammal bofast art, nu utgången. Östkustarv har varit känd vid Kungshall i Karlskrona åtminstone under ca 40 år under andra halvan av 1800-talet; det är osäkert hur länge den har funnits i Blekinge, men det är möjligt att den introducerades genom sjöfarten från någon av dess övriga förekomster i Norden (Skåne, Själland, Öland eller Gotland). Arten finns knappast utanför Norden.

Östkustarv är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

754 Cerastium diffusum Pers. subsp. subtetrandrum (Lange) P. D. Sell & Whitehead

Syn.: C. subtetrandrum (Lange) Murb.

The map intends to give an idea of the total range of this European subspecies. It is too incompletely known geographically to be represented by a map with hatched areas for the distribution. Only oval loops are drawn in countries or parts of countries where it is thought to occur (besides dots in S. Sweden).

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från något färre rutor (ca 10) vid förra inventeringen; dock med i princip samma begränsade utbredning då som nu. Nationellt rödlistad (VU).
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.

Östkustarv har en inskränkt världsutbredning där en majoritet av dess lokaler finns i Sverige. Den förekommer längs kusten av Öresund i sydvästra Skåne, på Öland och Gotland men bedöms som utgången från Kalmar län och Blekinge. I övriga Norden är den mycket sällsynt i Danmark med fynd på Amager och Pepparholmen (Hartvig 2015 ). I Centraleuropa finns fynd på saltpåverkade lokaler i sydöstra Österrike, Ungern och möjligen även polska kusten (Jonsell 2001). Aktuella fynduppgifter med foto och belägg finns från Tjeckien och Tyskland (GBIF).

Östkustarv växer på periodvis frisk–fuktig mark med för övrigt gles vegetation. På alvaret är den främst funnen längs trampade kreatursstigar, traktorvägar, vid grindhål, vattenhål och på parkeringsplatser. Östkustarv kan växa i kanten av vätar och i gamla stenbrott. Även torrängar och tuviga friskängar kan utgöra växtplatser så länge växttäcket är tillräckligt glest.

Östkustarv förekommer främst på Stora Alvaret och småalvaren norr därom. Den är också spridd i östra sjömarken och längs västra stenkusten, från Högby sn och söderut till Alböke. I Mittlandet är det glest med fynden. Östkustarv kan delvis vara förbisedd men förefaller ha minskat sedan Sterner (1938), främst beroende på minskad hävd av lokaler utanför Stora Alvaret.

Östkustarv blommar nästan en månad senare än de andra ettåriga arterna i släktet. Växten är ljusgrön och åtminstone några blommor på varje planta brukar vara 4-taliga. Typiskt är att kapseln precis innan den är mogen och spricker upp har en tydligt röd färg mot toppen (gäller främst populationer i Östersjöområdet). Stödbladen i blomställningen saknar hinnkant vilket också skiljer ut östkustarv mot klibbarv, alvararv och vårarv (C. glutinosum, C. pumilum och C. semidecandrum). Men ibland förekommer enstaka plantor av östkustarv med en smal hinnkant på stödbladen vilket kan vålla bekymmer (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr till frisk, sandig miljö, betesgynnad: strandängar, gärna vid stigar, markvägar eller annan störd mark, också på myrkullar och invid stenar; även sandgräshed nära havet. I det inre av Gotland sällsynt, på hällmark och torrbackar, även här gärna på störd mark. Vanligast är arten på sydöstra Gotland.