Taxasida

norskoxel

Sorbus obtusifolia

(DC.) Hedl.

norskoxel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

norskoxel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • norskoxel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sorbus norvegica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sorbus norvegica Hedl.
Svenskt namn
norskoxel
norwegianBokmal
norsk asal
norwegianNynorsk
norsk asal
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1164 Sorbus obtusifolia (DC.) Hedl.

Syn.: S. aria (L.) Cr. p.p., S. norvegica Hedl.

This species belongs to the southern S. graeca complex. It is restricted to S. Norway and adjacent parts of Sweden.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsodlat träd.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Hedlund (1901): sällsynt på huvudön och L. Karlsö. Allt material i herbarier bestämt till norskoxel är enligt Fåhræus & Högström 1982, 1993 antingen klippoxel S. rupicola eller balkanoxel S. graeca! En rätt bestämd kollekt finns dock från Snäckgärdet i Visby 1859 (F. Sandén i GB det. E. Ljungstrand 2012), men originaletikett saknas, varför lokalen kan vara felaktig (E. Ljungstrand).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Norskoxel har sin världsutbredning i Sverige och Norge. I Norge förekommer den från Oslofjorden utefter kusten till trakten av Bergen. I Sverige finns den numera bara i Bohuslän, söderut till Mollösund på Orust, sedan den tycks vara utgången på sin enda kända växtplats i Dalsland. Arten växer gärna solöppet i klippterräng, i hällmarker och rasbranter samt i steniga lövskogsbryn, oftast bland ädla lövträd. I rasbranter verkar träden inte bli stora utan faller och fortlever genom rik rotskottsbildning. Den förekommer framför allt nära kusten men följer Örekilsälvens dalgång till Kärnsjön. Det är möjligt att den ökning som tycks ha skett beror på det minskade betet på hällmarkerna nära kusten.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Uppgiven i Fries (1971) från (Göteborg) Västra Frölunda N om Högsbotorp (C. Blom) men belägg ej sett.