nordnäckros

Se Nymphaea alba (agg.)

Se även vit näckros (aggregat) Nymphaea alba agg.

Se Nymphaea alba (agg) för diskussion

813 Nymhaea alba L. subsp. candida (J. Presl) Asch. & Graebn.

This subspecies is restricted to parts of Europe and W. Asia. It is often considered as a separate species. Hybrids with subsp. alba (no. 812) occur, making the limits somewhat diffuse. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 153.

Näckrosor Nuphar spp. + Nymphaea spp.

Perenna vattenväxter vars flytande blommor och flytblad har mycket långa skaft som utgår från en rotstock. Blommor stora, gula eller vita med många kronblad och ståndare. Stora, tjocka, cirkelrunda eller elliptiska flytblad med öppning baktill ända in till bladskaftet. Undervattensblad av liknande form, men slakare. Frukt fikonformad med radierande märkesstrålar.

Näckrosor förekommer i sötvatten av många slag, t.o.m. i små myrgölar som kan torka ut, och kan även gå ut i utsötat havsvatten (särskilt avsnörda vikar och åmynningar vid Bottenviken).

Förväxlingsrisk:
Omisskännliga! Vattenväxter med liknande bladform (runda med öppning till bladskaftet) är dyblad, som ej är rotad i bottnen, har mindre blad (ca 3 cm) med runda bakhörn, och 3-taliga, vita blommor, och sjögull, som är grenad och har 5-talig, gul blomma på uppstigande skaft.

Växer i näringsfattiga eller näringsrika sjöar, gölar och vattendrag. Den tycks vid sidan av hybriden vara den dominerande vita näckrosen i större delen av Närke. Ett 50-tal pollenkontrollerade ex. hör hit. Undantag utgör möjligen ännu bristfälligt kontrollerade sjöar i södra Närke där Sernander och Nilsson (1978) anser den vara betydligt ovanligare än sydnäckros, något som dock aldrig har kunnat visas vid pollenstudier av insamlade belägg. I Fagertärn, ”ej så talrik som N. alba... i trakten betydligt sällsyntare än N. alba... Lerbäck Tärnsjön, ... enda sjö i södra Nerike där den förekommer utan inblandning av N. alba” (Sernander 1894a). Härmed kanske menas allenarådande i sjön, inte som ren art?

Flertusenåriga lämningar av växten har hittats i bl.a. sjönötstorv i Axberg, Hackvad och Skagershult (Kjellmark 1896, 1899, Sernander & Kjellmark 1896, Post 1909a).

Röd nordnäckros Nymphaea candida f. rosea
I Sverige funnen närmast i Lycksele Lappmark (Flora Nordica 2). Uppgiften om röd nordnäckros i Fagertärn är ännu något osäker. G. Samuelsson har 1922 ändrat en av Sernanders bestämningar av röd nordnäckros till hybriden (Fagertärn 1899, O. Wijkström, UPS). Enl. Wallsten m.fl. (2005) skall dock en förmodad röd nordnäckros från Fagertärn ha påvisats genom DNA-undersökning.

Askersund Askersund Fagertärn, ”avgjort sällsyntare än den förut kända röda näckrosen, blott några ex.” 1893 (Sernander 1894a, ex med candida-papiller); (Neuman 1901); Lindman (1918, 1926); (Sylvén 1933); 1963 (H. Rickman, LD/TTy). Inplanterad i trädgårdsdamm vid Aspa (Sernander 1894a); Aspa bruk, parkdamm, inplanterad omkring 1920 från Fagertärn, 1963 H. Rickman (LD/TTy).

Trivialart.

Nedanstäende lokallista presenteras med reservationer. Bestämningarna grundas på yttre karaktärer; pollenmorfologin har ej studerats. Arten har under 1970-talet ej blivit noggrant eftersökt och alla lokaler med misstänkt N. candida har ej kunnat undersökas närmare. Hansson (1899) uppger: "Kornsjöarne och Boksjön på gränsen mellan Norge och Dalsland”.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Jag har antagit att även de vitblommiga näckrosor, som endast kunnat granskas genom kikare, tillhör denna underart. Den sydliga Nymphaea alba subsp. alba (vit näckros) är inte känd från Härjedalen.

Under inventeringen noterades vita näckrosor i allmänhet kollektivt. Inom en del av sydvästra Småland studerades de dock ingående av Bertil Möllerström, som också fick sig material tillsänt från flera andra delar av Småland. Han mätte/bedömde många egenskaper hos varje exemplar, bland annat pollenkornens skulptur, som anses vara en särskilt viktig skiljekaraktär (sydnäckros har taggigt pollen, nordnäckros nästan slätt). Resultatet står i viss mån i motsättning till Samuelssons: såväl typisk sydnäckros som typisk nordnäckros fanns, men vanligare än båda var mellanformer, och dessa bildade en jämn övergång mellan underarterna. Ett representativt urval belägg har donerats till Riksmuseet (S) och Möllerströms bestämningar av dessa har bekräftats av Pertti Uotila, finsk vattenväxtexpert.

Nordnäckros förekommer i småsjöar och mossgölar framför allt i inlandet. Förmodligen är den förbisedd. 

Tämligen allmän i Uppland. Nordnäckros är fridlyst. 366 kartblad, 655 kvadranter.
Almq. I stort sett allmän i skogstrakterna, spridd i slättbygderna; även i skärgårdens flesta insjöar.
Vit näckros är den vanligaste näckrosen i sjöar och åar i skogstrakterna, men den förekommer också i eutrofierade sjöar i slättlandet, t.ex. i Mälaren. Den växer även i myrgölar, i kanten av gungflyn och i hällkar, mera sällan i brackvattenvikar.

De båda underarterna har bara delvis kunnat skiljas ut, bl.a. beroende på att det kan vara svårt att nå blommorna ute i vattnet. Sydnäckros har rapporterats från 152 kartblad och 230 kvadranter och nordnäckros från 165 kartblad och 263 kvadranter, men mellanformer tycks vara vanligast. – På några ställen har rödblommig näckros planterats ut, t.ex. vid Blåsargården på östra Fogdö, där den funnits i mer än tjugo år i en hällkarsliknande vattensamling.

Vit näckros är ursprunglig. Växten kallades förr »sjöros« i Järbo, Ovansjö och Valbo. I Hille förekom istället namnet »knäckblad«. Den uppgavs vara tämligen allmän av Arnell 1924. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den förekomma flerstädes. Den har knappast förändrat sin utbredning sedan dess.

Vit näckros klarar att växa i fattigare och surare vatten än andra vattenväxter. Den har t.ex. hittats i mossegölar (Axmar högmosse) som har ett pH kring 4–5. Men arten finns också i kalkvattentjärnar med ett pH-värde närmare 8. Den vita näckrosen bildar karaktäristisk flytbladsvegetation tillsammans med gul näckros och gäddnate i de flesta av landskapets skogssjöar.

De vanligaste följeväxterna är gul näckros (38%), gäddnate, säv och sjöfräken.

De vita näckrosor som är så vanliga i Hälsinglands tjärnar och sjöar har som regel noterats som nordnäckros utan att närmare granskning har gjorts, därför att denna är den enda underart som enligt Lid (1974) skall finnas i landskapet, vilket även stämmer med den senare utkomna Flora Nordica. De gånger blommorna har granskats noggrannare har vi också funnit att det har varit fråga om nordnäckros.
Vid blomningen saknar nordnäckros de kortskaftade tunna blad som den gula näckrosen har nära bottnen, i jordstammens ända. Inga övervintrande blad har setts. Den börjar blomma i ekorrbärets tid och fortsätter i linneans, samtidigt med gul näckros. Blommorna sluter sig när det blir mörkt.

Alla observerade blommor har varit vita.