Taxasida

nordlundarv

Stellaria nemorum subsp. nemorum

nordlundarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

nordlundarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • nordlundarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Stellaria nemorum subsp. nemorum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Stellaria nemorum subsp. nemorum
Svenskt namn
nordlundarv
Danskt namn
Nordlig lund-fladstjerne
Foton
Patrik Engström
Målabråtens NR 2025-05-03
Anders Delin
Bondarvsvallsberget, Järvsö 2012-07-07
Patrik Engström
Abisko 2008-07-05
Patrik Engström
Abisko 2008-07-05
Lars Efraimsson
Gruvberget, Forshaga kommun 2017-06-12
Lars Efraimsson
Gruvberget, Forshaga kommun 2012-06-27
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Nordlundarv är ursprunglig. Den skuggkrävande växten bildar täta bestånd på frisk till fuktig, mullrik mark i ängslövskogar och alkärr, ofta i sluttningar eller bäckraviner med översilning.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Nordlundarv är den enda säkert funna underarten i Närke. Alla stickprovskontrollerade insamlingar och ett 10-tal belägg granskade av L. E. Kers och E. Ljungstrand hör hit utom en förmodad mellanform.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

722 Stellaria nemorum L.

This species s. str. (subsp. nemorum or subsp. montana [Pierr.] Murb.) is restricted to Europe (and NE. Turkey). The map is drawn mainly according to Meusel et al. 1965, map p. 143. Subsp. glochidisperma Murb. is mapped separately (no. 723).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt är ssp. nemorum den enda förekommande underarten i landskapet; frön från ett 20-tal lokaler har mikroskoperats.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Vid skuggrika bäckar från fjellen, t. ex. vid Linsälls Wålar...".

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förutom ovannämnda endast känd genom en gammal insamling (Bårslöv 1943, Lange conf. PLa i LD). (Dock föreligger ett större antal obekräftade uppgifter.).
Kommentar: B, granskare TKa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Nordlundarv växer på fuktig eller frisk, näringsrik mull i ädellövskog, frodig granskog och alkärr. Den är mera bunden till rörligt grundvatten än sydlundarv och uppträder i regel vid källdrag, i bäckdalar, raviner eller i blockiga branter. Liksom sydlundarv bildar den stora bestånd genom utlöpare.
Funnen i 44 rutor; tidigare uppgifter från 26 rutor. Vanlig i branterna mot Vättern, ganska vanlig öster och sydost om Vättern, i övrigt sällsynt och åtminstone i nutid inskränkt till norra Småland. – Ursprunglig.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till frisk, mullrik skogsmark i lövskog och blandskog, sällsynt i barrskog i bäck- och åraviner, vid bergskanter och i sluttningar. Traktvis ganska vanlig som t.ex. vid Nordbillingen, i övrigt mindre vanlig till sällsynt. 312 lokaler i 162 rutor (20 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Nordlundarven är flerårig och växer i Sörmland på bar mull, främst i fuktig örtrik lövskog, gärna i alkärr och nästan alltid på genomsilad mark kring källor eller bäckar. Inplanterad vid Tyresö Dyvik (UJO) och Överjärna Borgsö O om Borgsviken i Vällingen vid källa (enligt uppgift från Dalarna) 1991 (LKA S).

Europa. I Sverige är nordlundarven vanligast i norr, men spridd genom hela landet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Nordlundarven övervintrar som jord­stammar. I en vinteröppen källa växer den hela vintern långsamt i skottspetsen, med gröna blad som är mindre och sitter tätare än under sommaren. På skogsmark övervintrar inga gröna delar, men bladen tål mera frost än strutbräken på ställen där arterna växer tillsammans. I vitsippans tid har den 10 cm långa bladiga skott. Blomningen börjar i skogsstjärnans och fortsätter till mjölkens tid.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Nordlundarv hör, liksom nordisk stormhatt, Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale, främst hemma i fjällområdet. Men på samma sätt som stormhatten uppträder den i vårt landskap främst vid kusten och i dalgångarnas lägre, i sediment nedskurna partier. Den typiska miljön är fuktig gråalskog på mjäla och den finns regelbundet i raviner längs älvarna och de större åarna, lokalt också i mindre bäckdalar. Nordlundarven växer ofta mycket skuggigt, gärna i nordlägen, och tycks vara beroende av hög och jämn luftfuktighet. Den har gynnats av igenväxning till lövskog och kan i dalgångarnas svackor breda ut sig mängdvis i gråaldominerad skog på tidigare odlings- och slåttermark.
I de högre barrskogsområdena är den däremot sällsynt och i sluten skog ofta bunden till källor, då oftast i små bestånd. Den ses även i hyggesfas men tycks då missgynnas starkt. Längs skogsbäckar och -åar ses den bara vid utflödande sippervatten i kanterna. I kalkområden kan man hitta den på torrare mark, som i örtrik granskog och i torr alskog i Alnö. I öster är den även noterad från några fuktiga sydbergslundar.