Taxasida

nickstarr

Carex brunnescens

(Pers.) Poir.

nickstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

nickstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • nickstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex brunnescens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex brunnescens (Pers.) Poir.
Svenskt namn
nickstarr
icelandic
Línstör
norwegianBokmal
seterstarr
norwegianNynorsk
seterstorr
Finskt namn
polkusara
finlandSwedish
nickstarr
Danskt namn
Sæter-star
Foton
Patrik Engström
Paddos 2011-07-29
Anders Delin
Orrberget, Arbrå 2015-07-12
Patrik Engström
Aktse, Jokkmokks kommun 2022-07-16
Patrik Engström
Aktse, Jokkmokks kommun 2022-07-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Se hednickstarr Carex brunnescens var. brunnescens och kärrnickstarr Carex brunnescens var. laetior

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Nordlig växt. Mer än 170 uppgifter har rapporterats från Närke varav 47 från Viby (Nilsson 1978).

I naturlig vegetation finns Nickstarr på Skogsbygdens skarpa hällmarker och moar. Ett bestånd längs stigen i Östra Trolldalen i Kil (Löfgren 1996a) är möjligen inkommet i sen tid. Den växer f.ö. vid kärrkant, backberg, brott, vägfyllning, kraftledning, skogsvägren, skogsdike, skidbacke, skogsödetomt, skogsvägbana, på tuvor i fräkengranskog, i hjulspår på tallhygge, tallskog, sandstrand, riksvägslänt, grustag, torvtäkt, grustag, hällkar m.m.

Längs anlagda motionsstigar och skidbackar vid Ånnaboda i Tysslinge hade växten 1994 nått en omfattande spridning på 12 lokaler (Löfgren 1994). Enl. Nilsson (1986) gynnas den av kalhyggen.

Den i Närke bristande överensstämmelsen mellan resp. varietets utseende och ekologi, med bl.a. svåravgränsade mellanformer och motstridiga uppgifter om växtplatser, gör en säker uppdelning omöjlig.

Se även: hednickstarr Carex brunnescens var. brunnescens och kärrnickstarr Carex brunnescens var. laetior

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Nickstarr är en nordlig, kulturgynnad art med ganska många förekomster så långt söderut som i sydöstra Småland. Under inventeringen av Smålands flora har man gjort flera fynd av nickstarr på och i anslutning till kalhyggen (T. Karlsson muntligt). I Halland endast ett aktuellt, tillfälligt fynd.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Se hednickstarr Carex brunnescens var. brunnescens och kärrnickstarr Carex brunnescens var. laetior

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

446 Carex brunnescens (Pers.) Poir.

This mainly boreal-montane species (incl. subsp. vitilis [Fr.] Kalela) belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 40 and map 34). It may sometimes be confused with forms of C. canescens. Its distribution is, partly for that reason, insufficiently known, especially in Siberia.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Kindberg & Sundblad 1854.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880) som Carex Persoonii. Äldsta belägget är taget av Thedenius 1842 i Älvros: Kolsätt (16E 6j).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Nickstarr är en nordlig art med svensk sydgräns i Småland. I landskapet har den sin högsta frekvens i de karga gränstrakterna mot Västergötland och i det ännu kargare östra fattigområdet. Arten växer främst på störd, grusig, tidvis vattendränkt men snart upptorkande mark. Vanligast är den i planteringsgropar och hjulspår på kalhyggen, men den förekommer även vid stigar, i grustag och på skräpmark. Någon gång är den även funnen i mera ostörd, fuktig skogsmark.

Arten, som förmodligen naturligt ingår i skogsmarkens fröbank, har rimligen ökat i och med kalhyggesbruket under senare delen av 1900-talet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Nickstarr har en nordlig tyngdpunkt i sin utbredning i Sverige och växer på frisk–fuktig, mager torvmark. Den finns publicerad för Öland (Sjögren 1973 a) men fyndet är 1978 ej vidhållet av uppgiftslämnaren i brev till Åke Lundqvist.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Nickstarr är en nordlig art som sällsynt förekommer i södra Sverige. Den är funnen på mager, grusig hällmark i norra delen av landskapet. Där är också alla äldre fynd gjorda. Förmodligen är arten något förbisedd.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i glesa tuvor på fuktig till frisk mark i öppna barrskogar, blandskogar och sumpskogar samt längs skogsvägar, rikligast på hyggen och i hjulspår. Troligen kalkskyende. I Sverige finns två varieteter: Hednickstarr C. brunnescens var.brunnescens (C. bunnescens ssp. brunnescens) och kärrnickstarr C. brunnescens var. laetior (C. brunnescens ssp. vitilis). Båda har hittats på ark med ädre insamlingar av gråstarr och nickstarr från landskapet (Kilander 1980b). Varieteterna har ej uppmärksammats under inventeringen. Nickstarr är förbisedd på många håll, men med lite vana urskiljer man den lätt från gråstarr. Nickstarr har renare grön färg på bladen. Troligen ganska vanlig, särskilt i skogsbygderna, åtminstone i Skaraborg. 168 lokaler i 114 rutor (14 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Nickstarr har i andra delar av landet en stor fröreserv i fuktig barrskogsmark och uppträder tillsammans med piggstarr och gråstarr som kolonisatör på årsgamla hyggen. Arten växer normalt torrare än dessa. I Västergötland har den visat sig vara förbisedd och allmännare än man förmodat. Detsamma kan gälla även västra Sörmland. Arten bör eftersökas.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Norrland och Dalarna, söder därom sällsynt till Småland. Mycket sällsynt i Uppland med förekomster endast i den nordvästra delen av landskapet. 8 kartblad, 9 kvadranter.
Almq. Sällsynt, säker blott i de nordvästra gränssocknarna.
Nickstarr växer på torr, mager mark, framför allt sådan som är störd av mänsklig aktivitet. Den förekommer vid och på hyggen, skogsbilvägar och vändplaner, i grustag och kraftledningsgator.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Nickstarr är ursprunglig. Från 1800-talet finns dock bara en fynduppgift (Gävle vid Kullsand) och Hartman (1863) anger den som sällsynt i Gävletrakten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Nickstarr är en fröbanksväxt. På hällar, där under torkår all grön vegetation i fältskiktet dör, återkommer den från fröbanken nästa år. Fröplantorna känns lätt igen som starr, däremot får artbestämningen vänta ytterligare ett år, tills plantorna blommar. Nickstarr kommer också rikligt upp i körspår och andra markskador på hyggen. Där är den noterad nästan lika ofta som gråstarr. Den skiljer sig från gråstarr i utseendet genom att vara rent grön (inte grågrön). Den är även långlivad på fäbodvall i tät gräsvegetation, i vilken den kan utgöra en viktig komponent.

Nickstarr blommar i vitsippans tid. Den är som andra starrarter lättare att artbestämma när den har utvecklat halvmogen frukt. Då urskiljer den sig genom sina korta småax, den i spetsen nickande blomställningen och fruktgömmenas utseende.


Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala

Se även hednickstarr Carex brunnescens var. brunnescens och kärrnickstarr Carex brunnescens var. laetior