nålkörvel

Tillfälligt inkommen eventuellt med frövaror.

1390 Scandix pecten-veneris L.

This species is originally restricted to Europe, N. Africa and W. Asia. Three subspecies are distinguished in Fl. Eur. 2/1968, p. 327. The species has been introduced into several parts of the world, for instance S. Africa (subsp. macrorhyncha [Mey.] Rouy & Cam.), N. and S. America (Chile), Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 307.

En tillfällig förekomst av en gammal, sannolikt kalkgynnad kulturmarksväxt. I Sverige är den klassad som akut hotad och är numera bofast endast på Öland och Gotland (Aronsson m fl 1995).

Status: gammal och fordom bofast men ej uppgiven efter 1957. På flera lokaler dessutom troligen inkommen som förorening i frövaror. Totalt uppgiven från 15 lokaler; ca 1830 från Vanås i Gryt (Fries enl. Lilja 1838), 1869– 1938 från flera lokaler i Lomma (Nath m.fl. i LD & S), 1908 från Östratorp (Neum i LD), 1911 från kvarntomten i Ystad (HChr i LD), 1912 från Falsterbo (Rodin inv.), 1912–13 från Åhus hamn (FHAn i LD & S), 1919 från Hedeskoga (CSan i LD), 1906–21 från ett försöksfält i Svalöv (JEPa m.fl. i LD & S) och senast 1952– 57 från fyra lokaler i Örja (ANil m.fl. i LD).
Förändring och hot: har aldrig varit annat än mycket sällsynt och är nu försvunnen. Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Kommentar: såvitt känt har endast vanlig nålkörvel S. p. subsp. pecten-veneris blivit funnen i landskapet.

Nålkörvel är ettårigt åkerogräs som är konkurrenssvagt och därför främst växer i åkerhörnen där grödan är gles och dit ogräsbekämpningen inte når. Den gynnas om växtplatsen är varm och kalkrik. Nålkörvel delar ofta växtplatsen med andra ovanliga åkerogräs som åkerranunkel Ranunculus arvensis och sommarklynne Valerianella dentata. Aktuella grödor i åkrar med nålkörvel har rapporterats vara råg, vete, korn, raps, ärtor och bruna bönor. Sällsynt är växten funnen på jordtippar och gårdsplaner. Nålkörvel odlas med öländskt frö i några trädgårdar på Öland.

Nålkörvel har som många andra åkerogräs minskat tydligt under senare halvan av 1900-talet. Dagens åkrar med tät och högvuxen stråsäd, fodermajs eller vallodling passar inte nålkörvel. Trots detta har den noterats på ca 35 lokaler under inventeringen. Nålkörvel förefaller aldrig ha varit så spridd på Öland som en del andra åkerogräs, exempelvis klätt Agrostemma githago och råglosta Bromus secalinus, inte ens Rikard Sterner fann den i alla socknar. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Från Öland är endast underarten äkta nålkörvel subsp. pecten-veneris känd. Växten är självbefruktande och dess speciella och långa delfrukter (37–60 mm långa) är hygroskopiska och kan borra ner sig i jorden genom roterande rörelser.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Tillfälligt inkommen. 

Nålkörveln är funnen några gånger som tillfälligt inkommen på kvarnavfall.

Ursprunglig i Sydeuropa, Främre Asien och Nordafrika. I Sverige vild endast på Öland och Gotland. Nationellt fridlyst sedan 1999.