Taxasida

myskmalva

Malva moschata

L.

myskmalva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

myskmalva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • myskmalva
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Malva moschata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Malva moschata L.
Svenskt namn
myskmalva
norwegianBokmal
moskuskattost
norwegianNynorsk
moskuskattost
Finskt namn
myskimalva
finlandSwedish
myskmalva
Danskt namn
Moskus-katost
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-28
Lars Efraimsson
Gamla flygfältet i Karlstad, Karlstads kommun 2020-06-17
Lars Efraimsson
Gamla flygfältet i Karlstad, Karlstads kommun 2020-06-17
Patrik Engström
Hammarlotten, Sånga socken 2021-09-12
Patrik Engström
Hammarlotten, Sånga socken 2021-09-12
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Odlad och förvildad, på vägslänt och barktipp. - 3 (3) .

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1304 Malva moschata L.

This species originates from the Mediterranean region and probably parts of C. Europe. It is widely cultivated in gardens and has spread far beyond its natura! distribution area, for instance to the N. European countries, N. America, Tasmania and New Zealand. The occurrences in SW. Europe and NW. Africa probably belong to M. tournefortiana L. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 282.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Myskmalva är en gammal prydnadsväxt som lätt förvildas och naturaliseras. Den växer i grupper eller mindre bestånd på många olika kulturståndorter - igenväxande åkrar, betesmarker, åker- och vägrenar, stations- och industriområden, grustag med jordhögar, utkast och tipplatser, ladugårdsbackar och gödselstäder.

Arten har ökat i skogsbygden under senare delen av 1900-talet. I många fall är den planterad och sedan förvildad men spridningen har förmodligen också skett med transporter av jord och trädgårdsprodukter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnads- och läkeväxt, förvildad i Sverige sedan 1740-talet vid ödetomter, vägkanter och skräpmark m.m.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Förmodligen gammal bofast art; dessutom tidigare odlad som prydnadsväxt.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1859.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Frekvens och utbredning på Mälarslätten och i Skogslåglandet ungefär som M. alceas och M. alcea x moschatas. Till skillnad från dem också flerstädes i Bergslagen (t.o.m. Ljusnarsberg). Huruvida detta beror på bättre klimathärdighet eller på att just M. moschata av gammalt kommit att omhuldas vid bergsmansgårdarna, är okänt. Trolig utbredningstyp: S1.

Ännu betydligt vanligare i SV-Sverige än M. alcea, som helt saknas bl.a. i Värmland (HULTEN 1971). Utbredning gränser i Norr ungefär desamma. Förmodligen har odling av M. moschata varit intensivare än M. alceas i de område, där den förra dominerar som vildväxande, kanske också i allmänhet börjat tidigare. Samma förhållande troligast för Bergslagens del. På grund av sammanblandning med M. alcea x mochata låter sig förloppet för nuvarande inte närmare rekonstrueras.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: bofast och troligen gammal. Odlad sedan 1300-talet (KLun 2007) och sannolikt ursprungligen förvildad men som det förefaller bofast redan före 1749 och i vart fall väl spridd redan under 1800-talets förra hälft. Ännu i dag ganska ofta odlad och förvildad.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: vitblommiga former är minst lika vanliga som rosaröda.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Myskmalva är inhemsk bl.a. i mellersta Europa. I vårt land har den länge odlats som prydnads- och läkeväxt – exempelvis fanns den i trädgården vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Malva foliis inferioribus sinuatis, superioribus multifidis [malva med vågiga nedre blad och mångflikiga övre], på svenska Hwit däsmans katost). Arten står kvar vid äldre bebyggelse och torprester. Den sprider sig lätt och förvildas, särskilt på torr, grusig eller sandig jord, i ängar och bryn, på igenväxande fodervallar och åkrar, på vägkanter och skräpmark. Arten är konkurrensstark, tål igenväxning ganska bra och förefaller undvikas av betesdjur.

Myskmalvans stora spridning som vildväxande tog troligen inte fart förrän efter 1800-talets mitt – hos Scheutz (1864) togs den endast upp som odlad.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Myskmalva är inhemsk i delar av Europa och har i Sverige länge odlats som trädgårds- och medicinalväxt. Den växer främst i vägkanter och ruderatmiljöer såsom jorddeponier, stenhögar, gamla sandtag och grävda bevattningsdammar. Myskmalva är även relativt vanlig i betade eller ohävdade torrängar, åkerkanter och ses ibland på klapperstensvallar utmed havet.

Myskmalva har expanderat under senare delen av 1900-talet men är fortfarande vanligast längs västra delen av Öland, främst nära de större tätorterna. På Stora Alvaret saknas den helt förutom vid några alvarbyar. Nära Gösslunda, Hulterstad sn, samlades den av Axel Vinge1885; under inventeringen är den noterad väster om byn i en buskig betesmark på alvaret. Till skillnad från släktingen rosenmalva har den lyckats etablera sig bättre på norra halvan av Öland där den redan noterades av Rikard Sterner på flera lokaler. Söder om Byxelkrok, Böda sn, växer den flerstädes på klapperstensvallar vid havet. Expansionen kommer troligen att fortsätta.

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, bofast.
Öppen mark, oftast kulturpåverkad: torräng, hällmark, sandmark, vägkanter, beten, skräphögar, jordhögar, soptippar och annan skräpmark samt vid gårdar; ibland på dikes- och kanalkanter. Ratas ofta av betesdjuren. Blomfärgerna varierar från vitt till rosa. Johansson (1897) angav frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän. Detta innebär att frekvensen inte förändrats sedan slutet av 1800-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Myskmalva är en gammal prydnadsväxt från mellersta Europa, som verkar ha förvildats och naturaliserats före 1750. Den växer oftast solöppet på torr till frisk gräsmark på gamla tomter, åkerkanter, åkerholmar, övergivna åkrar, vägkanter, banvallar men också i grustag, på industritomter, ladugårdsplaner och tippar. Både vita och rosa blomfärger förekommer. Myskmalvan har ökat sin utbredning kraftigt sedan mitten av 1900-talet framför allt i de norra och inre delarna av landskapet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sedan mycket länge odlad som prydnadsväxt, från centrala Europa. Kvarstående eller oftast förvildad kring gårdar, i betesmarker, på ödetomter, på vägkanter och annan kulturmark. Kallas ”kärlek”, ”gammal kärlek” eller ”gubbakärlek” i östra Skaraborg. Vanlig i hela landskapet. 563 rutor (68 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Mellaneuropa, Medelhavsområdet. I Sverige odlad och förvildad främst i Götaland och södra Svealand, tillfällig i södra Norrland. I Sörmland allmän i Stockholmsområdet, för övrigt tämligen allmän – (28%). Myskmalvan är en trädgårdsväxt som tycks ha förvildat sig ungefär vid samma tid som rosenmalvan och förekommer på samma slags platser som denna. Skillnaden i utbredning hos de båda arterna återspeglar säkert lokala skillnader i popularitet under odlingstiden. Plantor som är intermediära mellan rosenmalva och myskmalva – mellanmalva (med lansettlika ytterfoderflikar och både utstående och tilltryckta stjälkhår) brukar anges som hybriden mellan dessa arter. Den har rapporterats från flera platser i landskapet. Det rör sig om en konstant form som sprider sig med frö och den representerar nog snarare någon trädgårdssort. Hybriden mellan arterna är steril (Kristoffersson 1926).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Myskmalva är en gammal prydnadsväxt, som odlats kring torp och gårdar och lätt sprider sig. Genom sina anspråkslösa odlingskrav har den stundom fått gå under namnet ”fattigmansblomma”. Som förvildad är den tämligen allmän med förekomster i hela landskapet, oftast i ganska små bestånd. 451 kartblad, 836 kvadranter.
Almq. Allmänt odlad; stundom förvildad (mer än 100 fyndorter i hela området utom i de norra kustsocknarna).
Förekommer på samma typ av lokaler som rosenmalva.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Myskmalva är en odlad växt som ofta förvildas. Arten var sällsynt som odlad på landsbygden vid 1900-talets början (Arnell 1902). Idag är den en av de oftast förvildade prydnadsväxterna.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Myskmalva frösår sig rikligt på naken jord och ger upphov till mångåriga djuprotade plantor. Den är också tämligen konkurrenskraftig i sluten vegetation, men har aldrig setts naturalisera sig. Basala skott övervintrar gröna. Som många andra söderifrån införda arter börjar myskmalvan blomma sent, i mjölkens tid och kan fortsätta till lärkens tid. Myskmalvan har observerats huvudsakligen på vägkanter, jordhögar, utkast och diverse andra störda markytor i närheten av bebyggelse. I egenskap av förvildad trädgårdsblomma är den troligen underrapporterad.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Myskmalva är en gammal prydnadsväxt som sannolikt – åtminstone förr – även odlats här. Idag finner man den fröspridd i vägkanter och slänter i kustens tätorter utan anslutande odling. Den väljer gärna torra sydvända lägen och utvecklar bestånd av varierande storlek. Troligen sprids den med trafiken, möjligen är den också inkommen med gräsfrö. Arten är även sedd på ett par barlastkajer, men tillhör inte de sedan gammalt kända barlastväxterna.