Patrik Engström
Tväråbäck 2017-07-23
Taxasida
myrull
Eriophorum brachyantherum
Trautv. & C. A. Mey.
myrull är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
myrull är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- myrull
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Eriophorum brachyantherum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Eriophorum brachyantherum Trautv.
Svenskt namn
myrull
norwegianBokmal
gulmyrull
norwegianNynorsk
gulmyrull
Finskt namn
himmeävilla
finlandSwedish
myrull
Foton
Patrik Engström
Granboda 2024-07-05
Patrik Engström
Getberget 2024-07-05
Börje Wernersson
Los 2002-07-16
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
409 Eriophorum brachyantherum Trautv. & Mey.
Syn.: E. opacum (Björnstr.) Fem.
This mainly arctic to subarctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 34 and map 28).
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Möjligen något förbisedd men tydligen sällsynt . - 21 (11).
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av v. Cederwald (1867) på uppgift av Ahlberg och Axell. Fyndet är belagt i UPS: 1864, Funäsdalen. Ett äldre belägg, också från Funäsdalen, finns i UPS: 1854, Zetterstedt.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Myrull är sällsynt och lik tuvull, varför den troligen ofta förbises. Antalet fynd är litet, både från förr och i vår tid. Den som har sett mest av arten är troligen Torbjörn Eliasson i Los som anser att de grönaktiga ogenomskinliga blomfjällen är karakteristiska. Myrull etablerar sig gärna i körspår och på markberedningsfläckar och blir där tillfälligt riklig men går sedan tillbaka. Myrull är senare än tuvull i blomma och frö.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Myrull är en nordlig, sällsynt och mycket krävande art, som förekommer i rika sumpskogar och källkärr – trots namnet aldrig på öppen myr. Med sin svagt rostfärgade ull och smala helsvarta axfjäll skiljer den sig från tuvull. Den växer i små gracila bestånd på vitmosstäckt mark, vanligen i lutande småkärr i bergssluttningar med påverkan av rörligt grundvatten. Den är även sedd i rikkärrskanter och intill större källor. Ofta växer den i glest skogbevuxna, örtrika lokaler, och en följeväxt är smaldunört Epilobium davuricum. Någon gång har den också setts kolonisera öppna skogsbilvägsdiken och bilda mångaxiga tuvor (Torp) eller på sippervatten i en röjd slalombacke vid Getberget i Torp. Arten är tydligt kalkgynnad men finns även utanför de rikaste kalkområdena och når till Stöde i öster; den är även samlad i Ljustorp i äldre tid.