luddveronika

Gammal bofast art.

Luddveronika är en gammal, kulturberoende art som endast är funnen två gånger under inventeringen, dels i ett morotsland och dels i kanten av en sädesåker. Den ettåriga växten har sannolikt alltid varit sällsynt i Halland men tillhör nu gruppen utrotningshotade ogräs. Detta även med en viss reservation för att arten är lätt att förbise. Tillbakagången kan bero på att arten missgynnas när jordarnas innehåll av närsalter stiger på grund av rikliga gödselgivor (jfr Nilsson 1980).

Trädgårdsogräs, tillfällig. - 1 (1).

(Hultén 1950.)

Åker- och trädgårdsogräs.

2; Rytterne Åholmen, "1 ex. i trädgårdsland" 1922 (Lundman enligt SAMUELSSON 1925). Sala "Täppa på bangården" 1957 (Almquist). - Efemerofyt. Xenofyt. Tydligen spridd med blom- eller köksväxtfrö (eller jord från handelsträdgård).

1659 Veronica opaca Fr.

This species is mainly restricted to Europe. It has been favoured by agriculture. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 397.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: under de senaste årtiondena lokalt ökande i nordöstra Skåne men i ett längre tidsperspektiv generellt minskande och förr med betydligt större och jämnare spridning i landskapet. Vid förra inventeringen sammantaget uppgiven från mer än dubbelt så många (ca 100) rutor, men de flesta av dessa uppgifter härrör från perioden 1935–50. Under 1800-talet ansedd som allmän i de södra och västra slättområdena (jfr Lilja 1870).
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.

Luddveronika är ursprunglig i Europa men saknas i de västra och sydligaste delarna. Arten har gynnats av jordbruket och är en ständig följeslagare till människan. Luddveronika växer på torr–frisk, näringsrik mark där öppen jord exponeras. Åkrar, trädgårdsland och ruderatmark som jordtippar är de vanligaste miljöerna. Sällsynt är den funnen på driftvall vid havet och i ett betat och röjt hässle.

Utbredningen visar att fynd tillkommit på östra Öland samt norr om Köping sn vilka saknas i Sterner (1986). Luddveronika är dock fortfarande en ganska ovanlig växt på Öland, till skillnad mot glansveronika V. polita som expanderat kraftigt (se nedan). En förklaring kan vara att luddveronika kräver öppen jord. Den har därför inte som glansveronika klarat att etablera sig exempelvis i gräsmattor. Blomningen sker i snitt något senare än hos glansveronika vilket gör att växtplatserna och plantorna kan komma att torka bort innan fruktsättningen sker. Luddveronika klarar att komma igen med en andra blomning på sensommaren, något man sällan ser hos glansveronika. Jämfört med Sterner (1986) ses en ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Luddveronika skiljs från glansveronika V. polita på sina mattgröna blad och att foderflikarna inte är överlappande. Stiftet är dessutom kort och kapselns inbuktning är mindre än 90°. Glansveronika har blanka och mer djupt sågade blad. Foderflikarna är överlappande. Kapselns inbuktning är ca 90° och stiftet är tydligt längre än inbuktningen (Andersson 2014 a).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammalt ogräs.
Åkrar, gles gräsmark och sandmark; även kulturpåverkad hällmark, körvägar och soptippar. Äldre uppgifter finns från 13 socknar. Under Projekt Gotlands flora har luddveronika påträffats i 18 socknar; i tre av dem har luddveronika påträffats även tidigare på ungefär samma plats (Visby, Palissaderna/Atterdags, Bäl, stationen/sydost om Gute resp. Stenkyrka, Niome/sågen). Frekvensen har förmodligen varit konstant över åren; även Johansson (1897) angav arten som sällsynt).

Luddveronika är en gammal kulturföljeslagare som förekommer som ogräs på näringsrik, mullrik, ofta skalblandad jord i åkrar och trädgårdsland, någon gång också på skräpmark. Arten tycks ha minskat mycket sedan förra inventeringen, vilket kan bero på att den missgynnas av modernt åkerbruk. De flesta nutida lokalerna finns på Tjörn, där det fortfarande bedrivs småskaligt jordbruk, men de förhållandevis många fynden där kan också bero på att den lilla växten aktivt eftersökts.

Luddveronika är en ettårig art som växer på öppen, välbearbetad jord, särskilt i trädgårdsland. Den tycks i många fall vara obeständig eller åtminstone oregelbunden i sitt uppträdande. Arten sprids med frövaror och har blivit vanligare under senare år.

Europa. I Sverige i Götaland och Svealand.