Patrik Engström
Ejagården, Kåseberga 2021-06-12
Taxasida
liten sommarvicker
Vicia sativa subsp. nigra
(L.) Ehrh.
liten sommarvicker är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
liten sommarvicker är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- liten sommarvicker
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Art
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Vicia sativa subsp. nigra
Vetenskapligt namn, fullständig form
Vicia sativa subsp. nigra (L.) Ehrh.
Svenskt namn
liten sommarvicker
icelandic
Sumarflækja
norwegianBokmal
sommervikke
norwegianNynorsk
sommarvikke
Finskt namn
kaitarehuvirna
finlandSwedish
sommarvicker
Danskt namn
Smalbladet vikke
Foton
Patrik Engström
Källheden 2024-05-08
Patrik Engström
Ejagården, Kåseberga 2021-06-12
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Här ej skild från stor sommarvicker. Den tycks saknas eller vara ovanlig i Närke.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även åkervicker Vicia sativa.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(V. angustifolia var. angustifolia)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare KAO och PLa. Former med vita blommor förekommer mycket sällsynt.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Liten sommarvicker växer på torr, gärna sandblandad jord med för övrigt glest växttäcke. Den är troligen ursprunglig i torrängar och majoriteten av fynden (ca 70 %) är gjorda i betade torrängar. Resterande uppgifter är fördelade mellan ruderatmiljöer, åkrar, trädor och vägkanter.
Liten sommarvicker är jämnt fördelad över Öland och det finns även en del fynd från Stora Alvaret. Man kan se på kartan att växten är vanlig inom Ölands sandiga områden. Att dra någon säker slutsats om denna underart ökat på dagens Öland är inte möjligt eftersom den inte urskildes i Sterner (1938). Efter torrsommaren 2018 noterades både liten och stor sommarvicker extra frekvent följande växtsäsong.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Troligen kulturföljeslagare, dock möjligen ursprunglig.
Torr gräsmark och strandängar, gärna betade; även i skogsbryn, på sten- och jordhögar samt på en lokal rikligt i kalktallskog på grus.
Exemplar med blekt gula blommor förekommer sällsynt (Fries 1934, som V. angustifolia f. flavida, men beläggen i LD, OHN, S från Bunge, Fårösund, 1927, är etiketterade V. angustifolia v. Bobartii f. flavida; belägget i S är kontrollerat av T. Karlsson 2013).
Vi vet inte hur länge liten sommarvicker funnits på Gotland, kanske är den inkommen så sent som omkring 1800; ännu på 1830-talet betraktades den (som en del av V. angustifolia) som sällsynt. Det är dock inte omöjligt att underarten har en äldre historia på Gotland. Under Projekt Gotlands flora är den antecknad från 47 km2-rutor, men frekvensen är troligen underskattad.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen inhemsk, växer på torr, naturlig gräsmark i svagt hävdade betesmarker, på strandnära hedar och på gräsmarksrester som ogödslade åkerrenar och åkerholmar. Den är mindre vanlig i slättbygderna och i Göteborgs skärgård, sällsynt eller saknas på höglandet inkl. Falbygden. 232 lokaler i 179 rutor (22 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Liten sommarvicker är i motsats till stor sommarvicker möjligen inhemsk. Den växer på torr, gles gräsmark, särskilt nära havet, ibland på klapperstränder. Den är inte alltid lätt att skilja från stor sommarvicker och möjligen hör även några av de lokaler som angivits för denna hit.
I Sverige främst Götalands kusttrakter.