lavendel

Lavendel är en vanlig prydnadsväxt från södra Europa. Den kan kvarstå en tid efter odling eller tillfälligt förvildas från utkast. I Sverige är den känd som trädgårdsflykting sedan 1933.

Krydd-, lukt- och läkeväxt från Medelhavsområdet, förvildad i Sverige sedan 1930-talet, införskriven av Ebba Lilliehöök till trädgårdar i Arboga och Örebro för odling 1598 (Fries 1895, Swederus 1909). Den odlades vid Skogaholm i Svennevad på 1810-talet (Jansson 1984, 1988) och är senare känd från trädgårdar i Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825).

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad på soptipp.

Lavendel är en prydnadsväxt som härstammar från södra Europa. Den odlas både för sin väldoft och för att locka bevingade besökare till trädgården. Lavendel gynnas av det öländska klimatet och på grusiga, torra växtplatser kan den kvarleva under någon tid. Växten har påträffats som kvarstående efter odling och på högar med tippat trädgårdsmaterial. Påfallande ofta har den noterats som självsådd mellan gatstenar och i liknande miljöer, då ofta fröspridd från kommunens stora växtkrukor. Intressant är att lavendel är en av få förvildade trädgårdsväxter som finns omnämnd i Sterner (1938) med en lokal i liggaren (Vickleby 1923). En del av fynden kan vara den närstående lavandin L. × intermedia.

Tillfälligt utkommen och kvarstående.

Förvildad, bofast.
Laven­del trivs i varm jord, gärna i grus och sand, men även på mer lerig botten; arten kan uthärda mycket torra förhållanden. I varm, blottad jord frösår den sig spontant (även mellan gatsten i gator och trottoarer i Visby). På några av sina nuvarande lokaler har den funnits under lång tid.

Odlad prydnads- och doftväxt från södra Europa, funnen kvarstående på ödetomter eller tillfälligt förvildad på vägkanter och tippar.