Torbjorn Tyler
2019-06-08
Taxasida
kustruta
Thalictrum minus
L.
kustruta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
kustruta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- kustruta
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Thalictrum minus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Thalictrum minus L.
Svenskt namn
kustruta
norwegianBokmal
kystfrøstjerne
norwegianNynorsk
kystfrøstjerne
Finskt namn
pikkuängelmä
finlandSwedish
kustruta
Danskt namn
Liden frøstjerne
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Se äkta kustruta Thalictrum minus subsp. arenarium och stor kustruta Thalictrum minus subsp. minus
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Se stor kustruta Thalictrum minus subsp. minus
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
2; Mälarslätten: Hallstahammar S Lustigkulla SÖ Kronan, vid avstjälpningsplats i f.d. hönsgård (sedan högst något 10-talet år) (MALMG. 1970). Säterbo Kyrkan, "förvildad" 1953 (Hamrin)(†). - Efemerofyt. Ergasiofygofyt, troligen endast i stånd uppträda vildväxande. Vid trädgårds tippar.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
881 Thalictrum minus L.
This variable and widespread species is mainly restricted to Eurasia. For Europe, six subspecies are distinguished (FI. Eur. 1/1964, p. 241 f.). Besides subsp. minus the arctic-boreal subsp. kemense (Fr.) Tutin (syn.: var. rotundifolium [Wahlenb.] Hyl.) is mapped. The species is reported from Ethiopia. The map is preliminary over large areas. Cf. further Hultén, Atlas 1971, maps 777, 778 and 780.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Kustruta är ursprunglig på sandiga strandhedar och bland strandklapper vid havet. Arten odlas också som prydnadsväxt och flera av de aktuella uppgifterna gäller förvildade förekomster.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Prydnadsväxt.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller förvildad; beståndet i Olofström är etablerat sedan slutet av 1800-talet.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast men även ofta odlad som prydnadsväxt och fordom även som grönsak, kvarstående och förvildad.
Förändring och hot: okänt p.g.a. inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: innefattar såväl vilda som förvildade former vilka brukar särskiljas på underartsnivå men vars avgränsning är oklar och försvåras av att även det vilda skånska materialet är starkt heterogent. Den spontana underarten äkta kustruta T. m. subsp. arenarium (tidigare kallad subsp. minus) har noterats i 12 rutor (0,8 %, med belägg granskade av KAO och TTy), men förekommer ofta tillsammans med mindre typiska former som är svåra att namnge. Former som liknar den vilda underarten har tidigare även samlats i inlandet i södra och sydöstra Skåne och dessa former förefaller över huvud taget varit vanligare förr än nu. För övrigt förekommer endast odlade former som brukar sammanföras under namnet stor kustruta T. m. subsp. minus (tidigare subsp. majus) men som även de är morfologiskt mycket variabla.
Se även äkta kustruta Thalictrum minus subsp. arenarium.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår även två underarter som omnämns i Västergötlands flora, äkta kustruta subsp. arenarium och stor kustruta subsp. minor, vilka redovisas under respektive underart.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Kustrutan odlas då och då som prydnadsväxt och före kommer ibland som kvarstående eller förvildad på tomter och utkast. Arten är variabel med flera underarter. De sörmländska exemplaren utgörs av högväxta former som mest påminner om den gotländska subsp. minus – stor kustruta.
Europa. I Sverige på Gotland och västkusten, annars spridd från odling.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Den naturliga svenska utbredningen för kustruta är i de sydvästra delarna och på Gotland, men den förekommer tillfälligt på talrika platser längre norrut. Den odlas stundom som prydnadsväxt och förekommer som kvarstående i trädgårdar och parker. Den har rapporterats från trädgårdsutkast och skräpmarker. 16 kartblad, 16 kvadranter.
Almq. Odlad, någon gång subspontan.
Både äkta kustruta och stor kustruta har rapporterats, men eftersom det finns stora osäkerheter både i fråga om identifieringen och om namngivningen, görs här ingen åtskillnad på underartsnivå.
Almq. Odlad, någon gång subspontan.
Både äkta kustruta och stor kustruta har rapporterats, men eftersom det finns stora osäkerheter både i fråga om identifieringen och om namngivningen, görs här ingen åtskillnad på underartsnivå.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt förvildad.