Thomas Gunnarsson
Näsby västerut,Ås,Mörbylånga 2005-07-28
Taxasida
krypfloka
Helosciadium inundatum
(L.) W. D. J. Koch
krypfloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Thomas Gunnarsson
Översikt
Översikt
krypfloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- krypfloka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Helosciadium inundatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Helosciadium inundatum (L.) W. D. J. Koch
Svenskt namn
krypfloka
Danskt namn
Svømmende sumpskærm
Foton
Thomas Gunnarsson
Näsby västerut,Ås,Mörbylånga 2005-07-28
Thomas Gunnarsson
Näsby västerut,Ås,Mörbylånga 2005-07-28
Thomas Gunnarsson
Näsby västerut,Ås,Mörbylånga 2017-07-19
Thomas Gunnarsson
Näsby västerut,Ås,Mörbylånga 2017-07-19
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Larsson 1859.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1411 Apium inundatum (L.) Rchb. fil.
Syn.: Helosciadium inundatum Koch
This species is restricted to W. Europe and partly C. and S. Europe and northernmost Africa. It is reported from the Cape Province. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 310.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Krypfloka är ursprunglig men kulturgynnad. Den uppträder både som undervattensväxt och som krypande, ej rotslående landstrandsväxt. De vanligaste biotoperna är kustnära, grunda vattensamlingar och dammar, ofta med växlande vattenstånd och mer eller mindre dytäckt mineraljordsbotten. Arten är också funnen i mindre vattendrag, vanligen nära havet, samt i några sjöar.
Krypflokan, som är något oregelbunden i sitt uppträdande, är konkurrenssvag och gynnas av vattenståndsväxlingar som skapar blottlagda, ganska vegetationsfattiga ytor. Även boskapstramp och annan lindrig störning av stränderna är till fördel och kan ibland leda till massutveckling och mycket riklig blomning.
Vattnets kemiska sammansättning tycks inte spela någon större roll, men sannolikt försämras krypflokans livsbetingelser vid försurning och den därav ökade konkurrensen från försurningsgynnade arter som löktåg Juncus bulbosus ssp. bulbosus och vitmossor Sphagnum. Dessutom hotas växten av den allmänna torrläggning av landskapet som bygg- och anläggningsverksamhet medför (Lindblad & Ståhl 1989) samt av igenväxning på grund av upphört bete.
Dessa miljöförändringar har sannolikt orsakat den minskning som drabbat krypflokan under senare hälften av 1900-talet.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Krypfloka är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Vid den förra inventeringen uppgiven från drygt 100 rutor, men förefaller aldrig ha varit verkligt allmän. Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Vid den förra inventeringen uppgiven från drygt 100 rutor, men förefaller aldrig ha varit verkligt allmän. Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Helosciadium inundatum
Krypfloka är en sydvästlig art med spontana förekomster på västkusten, i Skåne, längs Blekinges kust och på Öland. Arten växer i och vid vatten på mineralbotten som kan vara täckt av ett tunt lager av finsediment. Den förekommer helst på grunt vatten men kan gå ner till ca en meters djup, och den kan blomma och sätta frukt helt nedsänkt. Vattnets kemiska egenskaper tycks inte spela så stor roll. Arten är känd både från näringsfattiga och näringsrika vatten; i Småland växer den i regel i kalkfattig miljö medan den på Öland finns i kalkdy i alvarpölar. Däremot är den småvuxna, nedliggande och konkurrenssvaga arten beroende av faktorer som skapar konkurrensfria ytor – stora vattenståndsväxlingar och/eller strandbete. Den växer gärna i korttidsreglerade vatten, kvarnrännor, dammar och liknande kulturpåverkade eller kulturskapade biotoper.
Arten uppträder ganska nyckfullt och är dessutom svårupptäckt – när den växer nedsänkt utvecklas bara finflikiga blad, och det är då lätt att ta växten för vattenmöja Ranunculus aquatilis. Flera lokaler har upptäckts vid onormal torrläggning av sjö- och åbottnar. Det är därför tänkbart att arten finns kvar i några av de områden där den nu inte är återfunnen. Den är dock eftersökt flera gånger vid Skatelövsfjorden i Alvesta Skatelöv, där den tidigare hade rika förekomster (Widgren 1996) och vid Salen i Alvesta Blädinge; här är den sannolikt försvunnen, troligen på grund av igenväxning orsakad av ökad näringstillgång efter sjösänkning och inställt bete. Å andra sidan har arten under inventeringen uppmärksammats i flera områden där den inte tidigare var känd. Det är troligt att dessa förekomster blivit till först genom sentida vattenregleringar. Arten upptäcktes sent i landskapet, vilket kan indikera att den i Småland som helhet är en sen, men spontan invandrare i på olika sätt kulturpåverkade vattenmiljöer. Parallellfall är möjligen tretalig slamkrypa och skaftslamkrypa Elatine triandra och E. hexandra.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. – Sannolikt en sen men spontant inkommen kulturföljeslagare.
Krypfloka betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Krypfloka är en sydvästlig art med spontana förekomster på västkusten, i Skåne, längs Blekinges kust och på Öland. Arten växer i och vid vatten på mineralbotten som kan vara täckt av ett tunt lager av finsediment. Den förekommer helst på grunt vatten men kan gå ner till ca en meters djup, och den kan blomma och sätta frukt helt nedsänkt. Vattnets kemiska egenskaper tycks inte spela så stor roll. Arten är känd både från näringsfattiga och näringsrika vatten; i Småland växer den i regel i kalkfattig miljö medan den på Öland finns i kalkdy i alvarpölar. Däremot är den småvuxna, nedliggande och konkurrenssvaga arten beroende av faktorer som skapar konkurrensfria ytor – stora vattenståndsväxlingar och/eller strandbete. Den växer gärna i korttidsreglerade vatten, kvarnrännor, dammar och liknande kulturpåverkade eller kulturskapade biotoper.
Arten uppträder ganska nyckfullt och är dessutom svårupptäckt – när den växer nedsänkt utvecklas bara finflikiga blad, och det är då lätt att ta växten för vattenmöja Ranunculus aquatilis. Flera lokaler har upptäckts vid onormal torrläggning av sjö- och åbottnar. Det är därför tänkbart att arten finns kvar i några av de områden där den nu inte är återfunnen. Den är dock eftersökt flera gånger vid Skatelövsfjorden i Alvesta Skatelöv, där den tidigare hade rika förekomster (Widgren 1996) och vid Salen i Alvesta Blädinge; här är den sannolikt försvunnen, troligen på grund av igenväxning orsakad av ökad näringstillgång efter sjösänkning och inställt bete. Å andra sidan har arten under inventeringen uppmärksammats i flera områden där den inte tidigare var känd. Det är troligt att dessa förekomster blivit till först genom sentida vattenregleringar. Arten upptäcktes sent i landskapet, vilket kan indikera att den i Småland som helhet är en sen, men spontan invandrare i på olika sätt kulturpåverkade vattenmiljöer. Parallellfall är möjligen tretalig slamkrypa och skaftslamkrypa Elatine triandra och E. hexandra.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. – Sannolikt en sen men spontant inkommen kulturföljeslagare.
Krypfloka betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Krypfloka växer i sötvatten, ofta kalkrikt och måttligt näringsrikt. När växtplatsen torkar ut kan den överleva på bar, fuktig kalkgyttja. Växten är konkurrenssvag och gynnas av kreaturstramp och bete som håller lokalen öppen. Växtmiljöerna beskrivs som större alvarvätar, alvarträsk, vattenhål i fuktig betesmark och lövskogskärr.
Krypfloka är sällsynt på Öland och i Sterner (1986) anges endast en aktuell lokal. Efter 1986 har flera äldre lokaler återfunnits och några nya har tillkommit. Orsaken till denna skenbara ökning är svår att förklara, kanske var den tidigare förbisedd?
Vegetativa plantor av krypfloka kan vara svåra att skilja från småplantor av vattenmöja Ranunculus aquatilis eller grodmöja R. trichophyllus som ofta växer på samma lokal. En bra karaktär är att krypfloka har en tydlig doft av selleri Apium graveolens vilket möjorna saknar. Förr hörde krypfloka till samma släkte som selleri.
Gammal, bofast.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Krypfloka växer på dyig eller lerig botten i grunt vatten eller krypande på tidvis översvämmade stränder av måttligt näringsrika sjöar, småvatten och diken. Arten förekommer sedan gammalt i två vattensystem, kring Bö tjärn på Törn samt i och omkring Rödsvattnet och Vrångevattnet på Orust. Numera är den utgången på Rörö i Öckerö socken.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen ursprunglig, växer i vatten eller på stränder med växlande vattenstånd och gynnas av tramp. Hotas av igenväxning, nationellt hotad art (VU sårbar). Mycket sällsynt, finns närmast i Halland och Bohuslän. 2 lokaler i 2 rutor.