Taxasida

krollilja

Lilium martagon

L.

krollilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

krollilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • krollilja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lilium martagon
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lilium martagon L.
Svenskt namn
krollilja
norwegianBokmal
krøll-lilje
norwegianNynorsk
krøll-lilje
Finskt namn
varjolija
finlandSwedish
krollilja
Danskt namn
Krans-lilje
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-26
Anders Delin
Sävsbergsskolan, Bollnäs 2016-04-02
Anders Delin
Playa de Långbo, Skog 2013-07-16
Katarina Stenman
Sofiehem, Umeå 2022-07-10
Katarina Stenman
odlad, Sofiehem, Umeå 2022-06-20
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-08-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Odlad, ibland naturaliserad. - 4 (3).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Krollilja är en prydnadsväxt, som man dels kan finna kvarstående i övergivna trädgårdar, dels förvildad nära bebyggelse. Eftersom den då och då förvildas varaktigt bör den betraktas som bofast i landskapet. Krolliljan trivs på frisk, mullrik mark i lövbryn, lövdungar, snår och vägdiken och bildar ganska ofta rika bestånd.

Krolliljan har sannolikt ökat under 1900-talet.

Arten är inhemsk i södra och mellersta Europa, Kaukasus och mellersta Asien. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1795.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsväxt som förekommit i Sverige sedan 1630-talet och förvildats sedan 1795 (Lundquist 2005, häri omfattande kulturhistoria angående arten) vilket strider mot uppfattningen hos bl.a. Sernander (1933) att dess odlingshistoria i Sverige möjligen går tillbaka till medeltid.

Den sprider sig och bildar långlivade bestånd i Närke. Hundratals sådana finns kvarstående på ödetomter och i parklundar samt vid utkast. Av de äldsta kända bestånden finns de vid prästgårdarna i Ekeby och Viby ännu kvar. Möjligen härrör de från mitten av 1800-talet (Nilsson 1978, Sernander 1933).

Rika bestånd av krollilja fanns vid kyrkorna i Bo (Kjellmert 1947) och Axberg 1990 (Sundkvist) samt vid Frötuna gård i Götlunda 1987.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller förvildad, t.ex. i utkast; sannolikt etablerad på några ställen (t.ex. vid Skärva i Nättraby).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd på Mälarslätten; spridd-sällsynt i Skogslåglandet; hittills fyra lokaler i Nedre Bergslagen. Utbredning visar i Ö och SÖ tämligen god överensstämmelse med fördelningen av engelska parker. Jämte större tillgång på lämpliga ståndorter och högre odlingsfrekvens torde temperaturklimatfaktorer medverka till artens större vanlighet i sistnämnda område. Viktigaste skäl till sparsamheten i Skogslåglandet troligen låg odlingsgrad. I Bergslagen beständig på 26, 27, kanske fler. Utbredningstyp: S3 (pS2).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: särskilt förr ofta odlad prydnadsväxt; ofta självförökad med smålökar och frön, bofast och ibland fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Sövestad (Fries 1835), men odlad sedan början av 1600-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid ansedd som etablerad och bofast även om några förekomster troligen har en mycket lång historia.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Krollilja är ursprunglig i stora delar av Europa och Asien. Den är en gammal prydnadsväxt, som ingick i sortimentet vid Linnés föräldrahem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Martagon sylvaticum – det svenska namnet då som nu krollilja). Arten står inte sällan kvar vid ödetorp eller förvildas, särskilt i närheten av bebyggelse, på avfallsplatser samt i häckar och snår. På fuktig, mullrik jord, t.ex. nedanför bergbranter och i lövdungar, kan den någon gång sprida sig och bilda stora bestånd.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Krollilja härstammar från delar av Europa och vidare österut till Asien (Mongoliet). Den har i vårt land anor som gammal parkväxt och kan sprida sig ut i fuktigare lövskogar. På Öland har den några rika och vitt spridda förekomster i ädellövskogar och bedöms bofast i landskapet. Den är även funnen kvarstående på ödetomter, spridd till vägkanter nära bebyggelse samt på utkast. På några ställen har krollilja lyckats ta sig ut på alvartorrängar.

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, bofast. Odlad, dels kvarstående på ödetomter och i äldre park, dels spridd med utkast till ängen, lövskog, vägkanter och stenröse i gräsmyr. Under gynnsamma förhållanden kan den sprida sig starkt med frö, men det tar lång tid från frö till nya, blommande plantor (Johansson 1998).

Vanligen med brunröda blommor. Plantor med vita blommor odlas också, och den vita blomfärgen återkommer (nästan fullständigt) hos fröavkomlingarna. Belägget från Klinte 1926 (se primäruppgift ovan) hade vita blommor (tyvärr framgår det inte av herbarieetiketten om det handlade om en enstaka planta eller ett större bestånd).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Krollilja har odlats som prydnadsväxt sedan länge och är funnen kvarstående på ödetomter och har också förvildat sig varaktigt och på sina håll rikligt i lövskogsbryn och hagar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt från centrala och södra Europa, växer förvildad i gamla parker, på ödetomter, på vägkanter, i lövskogar och i hagar. 159 lokaler i 117 rutor (14 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Krolliljan växer på liknande ställen som brandliljan, men gärna något skuggigare t.ex. i parker på mullrik jord. Särskilt vanlig är den i slotts- och herrgårdsparker där den ibland självsprider sig med frö och bildar stora bestånd.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Prydnadsväxt, ursprungligen med en eurasiatisk utbredning, vilken naturaliserats på flera ställen i lundar och parker. 

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Krollilja är en trädgårdsväxt som tidigare odlats i landskapet. Den var enligt Arnell (1902) ganska sparsamt odlad vid 1800-talets slut, utom i Torsåker där den varit en vanlig prydnadsväxt. De första uppgifterna om förvildade plantor är från 1870-talets Gävle. Arten är ursprunglig i Mellaneuropa och delar av Asien.
Typiska följeslagare är hundäxing, kirskål, brännässla, akleja och stormåra.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Krollilja är knuten till brukade eller övergivna tomter, trädgårdar och parker på mullrik jord i låglandets jordbruksområden. Den växer och blommar gärna under ett slutet trädskikt. Den är uthållig utan skötsel och sprider sig något, men bara lokalt. En stor andel av de äldre fynden är från Hudiksvalls­trakten.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ofta odlad, kanske mer förr än nu, även i skogsbygden; ibland kvarstående eller spridd från odling. Någon gång har arten blivit funnen i mer naturlig vegetation, troligen etablerad genom frösådd, t.ex. i vägkant i Torp eller i sydbergsmiljö i Njurunda.