Torbjorn Tyler
2018-07-16
Taxasida
kråkbär
Empetrum nigrum
L.
kråkbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
kråkbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- kråkbär
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Empetrum nigrum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Empetrum nigrum L.
Svenskt namn
kråkbär
norwegianBokmal
krekling
norwegianNynorsk
krekling
Finskt namn
variksenmarja
finlandSwedish
kråkbär, kråkris
Danskt namn
Revling
Foton
Katarina Stenman
Grundskatan, Lövånger 2013-08-26
Peter Ståhl
Mittåkläppen 2024-09-08
Peter Ståhl
Pältsajokha 2023-07-28
Anders Delin
Ranboberget, Mo 2015-06-11
Anders Delin
Storkällmyran, Hanebo 2011-04-07
Patrik Engström
Seskarö 2013-07-17
Torbjorn Tyler
2018-07-16
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Se nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Se nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Två underarter förekommer, vilka troligen sällan hållits isär. Lämningar med kråkbärpollen är kända från Kilsbergens äldsta tundratid, sedan stranden började smälta fram längs inlandsisen under senglacialt–förborealt skede för 9 000 år sedan (Florin 1957, 1969). Vid Mosjömyren nära Laxå i Ramundeboda fanns lämningar i fjällsippetorven (Andersson 1906).
Se även: nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Se nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Se nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
TIDSTRÖM 1754 såsom Empetrum (Ljusnarsberg: vid gruvorna i Kopparberg). HAMMARSTRÖM 1813 (Ljusnarsberg s:n). Lohman manuskript cirka 1780 såsom Kråkebär (Arboga: myrmark vid Toftsjön).
Se även nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): kollektivarten. Subsp. hermaphroditum, nordkråkbär, synes först ha publicerats av Danielsson (1973), delvis på grundval av uppgifter från Hugo Sjörs.
NILS-arthandbok
Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning
Upprätt eller nedliggande, vintergrönt, slankt, böjligt ris med blanka, barrlika, uppsvällda, plattade blad. Bladen är släta ovanpå och har en ljus strimma med en trång spalt på undersidan (egentligen är kanterna inrullade, endast lämnande en smal öppning). Blommorna saknar skyltande kronblad (vindpollinerad!). Frukten är ett svart, saftigt bär.
Kråkbär är allmän på mager mark, både torr och fuktig, även i fjällen.
Förväxlingsrisk:
I frukt omisskännlig, men observera att hanexemplar av subsp. nigrum ej får bär!
Lappljung har längre, plattare blad med en ränna på översidan och en luddig rand under (lupp!).
Klockljung har glandelhåriga blad i 4-taliga kransar.
Ljung har rader av pyttesmå blad på särskilda skott.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
För de flesta äldre uppgifter om kråkbär saknas belägg och underartstillhörighet går inte att fastställa. De har dock på sannolikhetsskäl redovisats under sydkråkbär. Detta gäller dock inte litteraturuppgifter från 16 rutor inom det område där nordkråkbär förekommer. Dessa uppgifter förtecknas nedan; de flesta gäller sannolikt nordkråkbär.
Inom området för nordkråkbär ses då och då intermediära exemplar.
Inom området för nordkråkbär ses då och då intermediära exemplar.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Kråkbär växer på torr–frisk, sandig mark främst i tallskogar men också i kanten av utdikade skogskärr, vägkanter, sandtag och fuktigare blandskog med björk och tall. Påfallande ofta hittas den på stabiliserade och tallklädda sanddyner.
Kråkbär är ovanlig på Öland och endast funnen i de nordliga socknarna Högby och Böda. I Sterner (1986) anges de nordligaste förekomsterna på en linje från Rörstensudd via Fagerum till Svartvik. Under inventeringen har kråkbär noterats nästan en halvmil längre norrut. De sydligaste förekomsterna söder om Bäckalund stämmer däremot bra med äldre uppgifter. Kråkbär har således expanderat norrut och nya, tidigare okända förekomster har hittats.
Kråkbär finns i två underarter: sydkråkbär subsp. nigrum och nordkråkbär subsp. hermaphroditum. Nordkråkbär har samkönade blommor vilket gör att man ser rester av ståndarna på de mogna bären. De belägg som granskats från Öland har alla visat sig vara sydkråkbär.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Sandig, fuktig tallskog, fuktiga svackor (dynsänkor) i dyntallskog, dynsluttningar (nordsidor) samt barrskog och ”tallöar” i dikade myrar och högmossar. Underlaget är genomgående sand eller torvjord. Artens förekomster på Avanäset, Fårö, är särskilt rika. Johansson (1897) angav åtta växtplatser; den har noterats på alla även i dag. Kråkbär har förmodligen rätt oförändrad frekvens sedan dess, även om betydligt fler växtplatser är kända i dag. I vissa områden har kråkbär missgynnats genom utdikningar.
Kråkbär representeras på Gotland av två underarter: nordkråkbär ssp. hermaphroditum och sydkråkbär ssp. nigrum. Nordkråkbär är den sällsyntare av de två och åtföljs ofta av det långt vanligare sydkråkbäret i samma område.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, nordkråkbär subsp. hermaphroditum och sydkråkbär subsp. nigrum, vilka redovisas under respektive underart.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet, men betydligt ovanligare i slättbygderna. 534 kartblad, 1294 kvadranter.
De båda underarterna av kråkbär har i Uppland ganska tydligt olikartade ståndorter. Nordkråkbär förkommer utefter kusten och kan bilda utbredda mattor i små sänkor på kustklipporna. I Roslagen är den typisk för hällmarkstallskogarnas småsvackor en bit innanför kusten, ofta på höglänta berg. I kustmiljö ersätts den i den södra delen av skärgården av sydkråkbär. Den senare växer dessutom i öppna mossar och tallmossar, i sumpskogar och kärrkanter samt i den södra delen av skärgården även i småmossar på kustklipporna, men inte i bergens hällsumpar en bit från själva kusten.
Förändring + 2 %. – Den registrerade ökningen kan bero på bättre rapportering i kustområdet.
De båda underarterna av kråkbär har i Uppland ganska tydligt olikartade ståndorter. Nordkråkbär förkommer utefter kusten och kan bilda utbredda mattor i små sänkor på kustklipporna. I Roslagen är den typisk för hällmarkstallskogarnas småsvackor en bit innanför kusten, ofta på höglänta berg. I kustmiljö ersätts den i den södra delen av skärgården av sydkråkbär. Den senare växer dessutom i öppna mossar och tallmossar, i sumpskogar och kärrkanter samt i den södra delen av skärgården även i småmossar på kustklipporna, men inte i bergens hällsumpar en bit från själva kusten.
Förändring + 2 %. – Den registrerade ökningen kan bero på bättre rapportering i kustområdet.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Kråkbär är en ursprunglig växt som också kallats »kråkris«. Den uppgavs vara tämligen allmän i Gävle-trakten 1863 och förekom allmänt eller flerstädes i många av landskapets socknar under tidigt 1900-tal. Arten kan ha minskat något på skogsmark sedan 1800-talet men knappast på myrmark.
Kråkbär är en utpräglad hedväxt som bara växer i mycket näringsfattiga miljöer. Den kan växa fuktigt eller torrt men sällan mittemellan. Marken kan bestå av berghällar, torv och sand eller annan genomsläpplig mineraljord. Den kan vara både kalkrik och kalkfattig. Arten är ganska ljuskrävande och växer helst öppet men även i gles skog. Dess biotopval påminner om ljungens, men kråkbäret är ovanligare utom längs kusten, där arten har sina rikaste förekomster och ljung är ovanlig. Kråkbäret växer sällan på den egentliga havsstranden men är typisk för klippstränder och hällmarker utom vågornas räckvidd. Växten förekommer gärna vid hällkar och på stabiliserade sandstränder. I inlandet är den vanligaste biotopen hällmarkstallskogar och myrar. Kråkbäret växer främst i myrarnas torra rismossepartier men kan ibland vandra ut i blöt-are vitmossmattor. Även övergångar mot fastmark i myrkanter och på skogsholmar i myrarna är lämpliga kråkbärsmarker. Kråkbär är närmast kulturskyende och undviker helt kulturskapade miljöer.
Arten förekommer ibland i stor mängd och kan bilda hedar av kråkbärstyp. Växtsamhällen med stora kråkbärsmattor är dock vanligare längre norrut och det är sällan arten bildar några mängder bär i landskapet.
De vanligaste följeväxterna är ljung (50%), tall, lingon, skvattram, rosling och tranbär. Kråkbäret tillhör våra tidigaste vårväxter och blommar samtidigt med mosippan.
Kråkbär är en utpräglad hedväxt som bara växer i mycket näringsfattiga miljöer. Den kan växa fuktigt eller torrt men sällan mittemellan. Marken kan bestå av berghällar, torv och sand eller annan genomsläpplig mineraljord. Den kan vara både kalkrik och kalkfattig. Arten är ganska ljuskrävande och växer helst öppet men även i gles skog. Dess biotopval påminner om ljungens, men kråkbäret är ovanligare utom längs kusten, där arten har sina rikaste förekomster och ljung är ovanlig. Kråkbäret växer sällan på den egentliga havsstranden men är typisk för klippstränder och hällmarker utom vågornas räckvidd. Växten förekommer gärna vid hällkar och på stabiliserade sandstränder. I inlandet är den vanligaste biotopen hällmarkstallskogar och myrar. Kråkbäret växer främst i myrarnas torra rismossepartier men kan ibland vandra ut i blöt-are vitmossmattor. Även övergångar mot fastmark i myrkanter och på skogsholmar i myrarna är lämpliga kråkbärsmarker. Kråkbär är närmast kulturskyende och undviker helt kulturskapade miljöer.
Arten förekommer ibland i stor mängd och kan bilda hedar av kråkbärstyp. Växtsamhällen med stora kråkbärsmattor är dock vanligare längre norrut och det är sällan arten bildar några mängder bär i landskapet.
De vanligaste följeväxterna är ljung (50%), tall, lingon, skvattram, rosling och tranbär. Kråkbäret tillhör våra tidigaste vårväxter och blommar samtidigt med mosippan.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Kråkbär delas upp i två underarter, sydkråkbär subsp. nigrum och nordkråkbär subsp. hermaphroditum, på grund av olika morfologi och skilda kromosomtal (Hagerup 1927). Vegetativa skiljekaraktärer har dock visat sig vara osäkra. Enkönade blommor på sydkråkbär och tvåkönade på nordkråkbär har angivits som säkraste skiljekaraktärer, men i vårt inventeringsarbete försökte vi inte att hålla isär underarterna.
Gustafsson (1989) specialstuderade kråkbärspopulationer i Hudiksvall och fann att bägge underarterna förekom men att nordkråkbär var minst 10 gånger så frekvent som sydkråkbär. Även han anser att de vegetativa karaktärerna är osäkra. Om en planta enbart har han- eller honblommor kan man vara nästan säker på sydkråkbär.
Kråkbär blommar i blåsippans tid, bara något senare än tuvull, medan snöfält fortfarande ligger kvar på delar av myr och i skog. Omogna bär finns redan i vitsippans tid. De börjar mogna i mjölkens tid. Bladen är tämligen gröna på sensommaren men blir på vintern kraftigt brunpigmenterade och övervintrar i detta skick. Kråkbär överlever inte en ordinär skogsbrand, varken som planta eller som frö. Den återkoloniserar alltså sent, men plantan kan bli 80 år gammal (Uggla 1958).
Kråkbär växer i skog på torr mark, och är särskilt vanligt i skog på grövre isälvssediment, som lavtallhed och på öppen hedartad skogsmark. Det finns vid hällkar på berg. I branter hänger dess bågformiga stammar ut från tuvor av tallvitmossa. Det saknas i lågörtgranskog och fuktigare och näringsrikare skogstyper, och är sällsynt vid bäck i skog och i sumpskog. Kråkbär växer allmänt på myr, från mosse till rikkärr, men bara på fasta, relativt torra myrytor, på tuvor och strängar. Arten är allmän på stränder vid näringsfattiga vatten i skogslandet, både sjöar och vattendrag, och är karakteristisk på landstrand på blockig morän, där den kan hänga ned över blocken i strandkanten. Den är vanlig även på havsstrandens översta del, särskilt på exponerade stränder, intill eller inom det nedersta trädbältet, som där ofta bildas av tall, rönn och gles klibbal. På havsstranden är kråkbär den vanligaste av ljungväxterna.
Se även nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Kråkbär förekommer hos oss i två former, som brukar behandlas som underarter. Den nordliga subsp. hermaphroditum, nordkråkbär är den helt dominerande, men även den sydliga subsp. nigrum, sydkråkbär har visat sig vara utbredd i hela landskapet. Den senare har sent uppmärksammats och och är inskränkt till en mycket speciell växtmiljö. Den viktigaste skillnaden är att nordkråkbär har blommor med både ståndare och pistiller, medan sydkråkbär har enkönade blommor.