knutört

Knutört är ursprunglig. Den ettåriga, konkurrenssvaga växten trivs bäst på glesbevuxen, grusig jord som blir ordentligt genomfuktad under vår och försommar. De vanligaste biotoperna är strandängar och klippstränder vid havet där den diminutiva örten växer intill stenar, vid stigar, i erosionsgropar samt på hällytor med ett tunt jordlager och gärna en viss översilning. Andra typiska växtplatser är fuktiga bottnar i gamla stenbrott och grustag. Från sötvattensstränder finns några äldre fynd (se nedan).

Larsson 1859.

1482 Anagallis minima (L.) Krause

Syn.: Centunculus minimus L.

This minute plant occurs especially in Europe and N. and S. America. Thus, it belongs to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 274 and map 255). It is almost totally lacking in Asia. It has been introduced into W. Australia and probably other parts of the world. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 335.

Gammal bofast art.

Knutört är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

1; Mälarområdet: Västerås S "Tagen af afl. D:r Hall för många år sedan [= troligen slutet av 1700-talet] på Mälarestranden vid Stallhagen, men sedermera aldrig återfunnen." (TROILIUS 1860).

Enligt HULTÉN (1971) svensk N-gräns för arten, som är sydligt suboceanisk-sydlig, i Skandinavien koncentrerad till kusternas och några större, sydliga inlandssjöars närhet, däremot ej utpräglat halofil. Utbredningstyp: S13.

Knutört växer på fuktig–våt, öppen och sandig mark med för övrigt gles vegetation. Den är funnen i betesmarker på fuktig sand, i fuktiga hjulspår, f.d. kalkbrott samt i fuktäng som gränsar till Stora Alvaret. I nygrävda, sandiga diken kan knutört växa tillfälligt. På några lokaler förekommer den tillsammans med dvärglin Radiola linoides.

Knutört är sällsynt på Öland och har få äldre fynd. I Sterner (1938) finns 15 lokaler antecknade mellan 1853–1937. Växten är svårfunnen och varierar dessutom mycket mellan åren. Men 1985 var tydligen ett mycket gynnsamt år för knutört. Under denna sommar antecknades den från hela 15 lokaler! Sedan dess har den varit sparsam men växten har hittats på några nya lokaler under inventeringen. Fyndet från Kastlösa sn där knutört växer i alvarkanten får med tanke på biotopen anses vara det mest oväntade. Söder om Persnäs sn är knutört inte återfunnen på någon av sina äldre lokaler. Orsaken är utdikningar som dränerat landskapet och igenväxning som medfört brist på lämpliga lokaler med fuktig, bar sand. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, vinterfuktig miljö på bar sand: f.d. träskbotten, strandäng, grustag, sandiga diken och åkrar. Knutört har på Gotland alltid varit en sällsynt växt, som hittats på tillfälligt störd mark på sand

Knutört växer på naken, tidvis våt eller vattendränkt jord. Ofta finner man den tillsammans med dvärglin. Den förekommer på nötta ställen på stigar, i hjulspår och sandiga gropar, på tunt jordlager intill berghällar, i grunda fördjupningar i hällmark och naturbeten. Den ytterst lilla växten är konkurrenssvag och försvinner, då lokalerna växer igen. Därför är den beroende av kontinuerlig störning i form av bete, klövtramp eller mänsklig aktivitet. Detta är förmodligen orsaken till att den minskat kraftigt i de inre delarna av landskapet sedan mitten av 1900-talet. Arten kan dock vara något förbisedd.