Taxasida

knölsmörblomma

Ranunculus bulbosus

L.

knölsmörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

knölsmörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • knölsmörblomma
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Ranunculus bulbosus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ranunculus bulbosus L.
Svenskt namn
knölsmörblomma
norwegianBokmal
knollsoleie
norwegianNynorsk
knollsoleie
Finskt namn
mäkileinikki
finlandSwedish
knölranunkel, knölsmörblomma
Danskt namn
Knold-ranunkel
Foton
Ingemar Gustafsson
Gränna 2020-05-20
Thomas Gunnarsson
Stenåsabadet västerut,Stenåsa,Mörbylånga 2022-06-03
Thomas Gunnarsson
Tokenäs udde norrut,Böda,Borgholm 2012-06-10
Anders Delin
Lundnäs, Arbrå 2012-05-29
Anders Delin
Lundnäs, Arbrå 2012-05-29
Anders Delin
Lundnäs, Arbrå 2012-05-29
Patrik Engström
Noraberg, Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-26
Patrik Engström
Noraberg, Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-26
Patrik Engström
Noraberg, Färingsö, Ekerö kommun 2022-05-26
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2021-06-04
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfälligt införd med barlast, någon gång kulturspridd på annat sätt. - 3 (3).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Knölsmörblomma är kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. I någorlunda naturlig vegetation växer den på sandhedar vid havet och i kortvuxen grässvål i klippterräng. De vanligaste växtplatserna för den betesgynnade och ljuskrävande arten finns emellertid i ganska torra naturbetesmarker, gärna med berghällar och på lätta jordar. På några platser växer den i kyrkogårdsgräsmattor.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

845 Ranunculus bulbosus L.

This polymorphic species is originally restricted mainly to Europe. For the subspecies distinguished in Europe and their distribution, see Fl. Eur. 1/1964, p. 229. The area of the southern subsp. aleae (Willk.) Rouy & Fouc. is presented on the map. The species is widely spread, for instance to N. America and New Zealand. Some outlying occurrences are considered occasional (C. Finland, C. Russia). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 163.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läkeört, möjligen inhemsk på kalkberg, sedd på sådant vid Dalmark i Hammar 1995. I Viby har 19 lokaler uppdagats, mest i någon Närkesocken (Nilsson 1978).

Växtplatser är bl.a. såväl kalkfattiga som -rika åsar, åkrar, hagar och banvallar. Ett särskilt rikt bestånd med 1 000-tals ex. sågs vid Ängen i Hammar 1991.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Ängsö; tämligen allmän på Östra Mälarslätten t.o.m. Arboga i V; högre upp sällsynt t.o.m. V. Nedre Bergslagen, ås- och något kalkgynnad. Sydlig, värmekrävande. Utbredningstyp: S3.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson (1859, 1868) citerar Sahlen (1854) och anger: "omkring Wenersborg”; det framgår inte om arten verkligen är funnen på Dalslandssidan. Uppgiften återkommer hos Hartman (1870, 1879). Arten är upptagen från Dalsland av Lohammar (1953a); det är sannolikt även här Larssons uppgift som återkommer.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Knölsmörblomma växer i torr naturlig gräsmark, både i de magra typer som domineras av fårsvingel Festuca ovina och knippfryle Luzula campestris och i de mera närings- och basrika typer som innehåller luddhavre Helictotrichon pubescens och ett stort inslag av örter. Den är typisk för ogödslad betesmark, där den gärna uppträder i sluttningar eller vid markhällar. Arten växer gärna i lätt skuggig hagmark men inte i sluten skog. Vidare förekommer den på torr jord i slänter, på vägkanter, åkerholmar och åkerrenar. I östra Småland är den en av de arter som infinner sig på igenlagd åkermark.

Arten är kulturgynnad och på de flesta lokaler beroende av hävd i form av bete eller slåtter. Vid igenväxning står den kvar ganska länge; däremot försvinner den vid gödsling.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Knölsmörblomma är vanlig i betade alvartorrängar och sandgräshedar, åkerkanter, gamla horvor, vägrenar och ruderatmiljöer (sandtag och stentippar). Den kan även växa på grusplaner, i torra gräsmattor, klapperstensvallar vid havet, glesare hässlen och sällsynt i grusalvar. Knölsmörblomma gynnas av bete och om marken är kalkpåverkad.

Knölsmörblomma är en mycket vanlig växt och förekommer över hela Öland. Endast områden med kalkfattig barrskog är i det närmaste tomma på fynd.

Knölsmörblomma kan liksom andra ranunkelväxter ibland ha fyllda blommor, detta är noterat vid en handfull tillfällen under inventeringen. Knölsmörblomma är väl anpassad för att växa på sina ofta mycket torra lokaler. Den blommar tidigt och samlar upp näring i den lökformade basen. När sommaren kommer vissnarde ovanjordiska delarna snabbt bort ochväxten fortlever underjordiskt.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. Knölsmörblomma växer på hällmark i tunt jordlager och i torr ängsmark; även i åkerrenar, vallar, gräsplaner eller torra gräsmattor; företrädesvis på sand eller grus men också i tyngre jordmån. Tramp- och betestålig. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”, vilket stämmer ganska bra med dagens förhållanden.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Knölsmörblomma växer på frisk till torr, gärna skalhaltig jord i soliga lägen. Arten gynnas av bete och trivs i naturbetesmarker, på torra strandängar, torrbackar och jordtäckta hällar nära kusten men förekommer också på vallar och vägkanter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark i betesmarker, på ogödslade åkerholmar och åkerrenar. Sällan på sandiga kulturmarker. Ljuskrävande och betesgynnad men tål viss ohävd. Troligen inte kalkgynnad, trots att den är vanlig på Falbygden i vid mening och ganska sällsynt för övrigt. 227 lokaler i 130 rutor (16 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige från Skåne upp till södra Norrlandskusten. I Sörmland tämligen allmän i hela landskapet – (42%). Knölsmörblomman är flerårig med övervintrande stamknöl i marken. Den förekommer på naturbetesmarker, där den främst växer i torra, solexponerade partier. Dessutom växer den ofta på klippängar, särskilt på kalk. Arten är starkt betesgynnad och har minskat i områden där naturbetena försvunnit. I större delen av landskapet är dess existens beroende av fortsatt bete.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Knölsmörblommans svenska utbredning är sydlig, norrut når den till och med Gästrikland. Den före- kommer även på Åland. I Uppland är den tämligen allmän, men saknas i den nordvästligaste delen. 453 kartblad, 1047 kvadranter.
Almq. I kust- och slättbygder allmän upp till Gräsö, Gimotrakten, Dannemora och Vendel; eljest spridd till norra kusten; i Heby tämligen allmän i söder, men okänd i Tärna och Norrby socknar.
Knölsmörblomma är en karaktärsväxt för torrbackar och kan under gynnsamma år blomma rikligt i maj–juni. Under torra högsomrar vissnar de ovanjordiska delarna bort och man ser knappast ett spår av växten. Man finner den även i torra partier av hagmarker och kring hällar i öppna betesmarker.
I Heby troligen starkt minskande på grund av upphörande naturbete och igenväxning och i avsaknad av naturliga ståndorter, såsom kalkpåverkade hällmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Knölsmörblomma är en gammal kulturföljeslagare. Den rapporterades första gången 1833 från Gävle av K.F. Thedenius – »Tolvfors, södra sidan av Herrns hage«. I Gävletraktens växter uppges den förekomma flerstädes och inga lokaler preciserades. Sedan dess har arten minskat genom upphörande bete och igenväxning. Totalt 19 gamla lokaler är kända.
De vanligaste följeväxterna är åkervädd, bockrot, gulmåra, luddhavre och knippfryle. Knölsmörblomman blommar med liljekonvalj och ekorrbär.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Knölsmörblomma inplanterades mellan 1985 och 1989 i en lågvuxen dåligt skött mycket torr gräsmark intill ett hus på Lundnäs, Arbrå. Den hade där 2012 spritt sig med frö till flera kvadratmeter, men inte till angränsande klippta gräsmatta. Mycket få andra arter klarar sig där. Ett exempel är blodnäva, som dock inte sprider sig. Gröna bladrosetter övervintrar och blomningen inträffar i vitsippans eller skogsstjärnans tid.

Vi känner bara fem gamla lokaler för knölsmörblomma, i Hudiksvall, Rogsta och Söderhamn. Ingen av dessa har återfunnits. En ny lokal, i en grässlänt i Söderhamn, har hittats. Möjligen kan detta tolkas som att arten var något vanligare för hundra år sedan.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Knölsmörblomma är en sydlig torrängsart, hos oss sannolikt bara tillfällig.