
klubbstarr
Carex buxbaumii
klubbstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

klubbstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- klubbstarr












Inga nycklar finns för detta taxon.
Medelpads flora
Se vanlig klubbstarr Carex buxbaumii subsp. buxbaumii och fjällklubbstarr Carex buxbaumii subsp. mutica
Hallands Flora
Se vanlig klubbstarr Carex buxbaumii subsp. buxbaumii
Ångermanlands flora
Se vanlig klubbstarr Carex buxbaumii subsp. buxbaumii och fjällklubbstarr Carex buxbaumii subsp. mutica
Närkes flora
Carex adelostoma × buxbaumii
Ett så registrerat ark i UPS från Götlunda Valen 1932 (R. Johansson Morander ss. ”C. polygama”) är hartmansstarr.
Se även: vanlig klubbstarr Carex buxbaumii subsp. buxbaumii
Västmanlands Flora
En lokal i Skogslåglandet, 26 i Bergslagen Tämligen starkt kalkgynnad. Skandinaviska utbredningen nordlig men har åtskilliga lokaler också i Götaland. Huruvida vissa edafiska eller klimatiska förhållanden orsakar sällsyntheten nedom Bergslagen är svårt bedöma, då man föga vet, hur växten uppträder i övriga Sverige. Utbredningstyp: N4.
Flora över Dal
Larsson 1851.
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Carex Buxbaumii. "från Kålsätt till Funnesdalssjön a."
Smålands flora
Det första fyndet, som med säkerhet tillhör denna art, gjordes 1889 av F. Hagström i Jönköping Gränna på nedre Kvarnsjöns ö (belägg i S, bestämt av A. Kalela). Det publicerades av Hård (1924, under namnet C. polygama) därifrån och från ytterligare en lokal upptäckt av Hagström, Gränna Båget (se närmare nedan). – Andra uppgifter citerade av Hård gäller hartmansstarr C. hartmanii.
Klubbstarr är en nordlig art, vars svenska sydgräns går genom Halland, Småland och Öland. Arten är kalkgynnad och växer i rikkärr och kärrängar på stränderna av sjöar och åar samt på fuktiga ställen i naturbetesmark. De fåtaliga växtplatserna hotas av förbuskning, gödsling och dikning. Arten är sannolikt beteskänslig, och slyröjning, eventuellt kombinerat med sen slåtter, är troligen det bästa skötselalternativet.
Ölands flora
Klubbstarr växer på fuktig, kalkpåverkad mark i kanten av rikkärr, glesa lövskogar med igenväxande skogslyckor samt ohävdade eller betade fuktängar; de flesta av lokalerna bedöms vara gamla slåtterängar.
På Öland är klubbstarr anträffad på endast tolv lokaler under inventeringen. Vad gäller äldre fynd kompliceras fyndbilden av att denna starr förr inte urskildes från hartmansstarr C. hartmaniorum. Sterner (1938) angav dessa bägge arter tillsammans under namnet C. polygama som tämligen allmän. Hylander (1966) anger för den då urskilda C. buxbaumii subsp. buxbaumii "Öl sälls.". Med tanke på den tidigare ofullständigt kända fyndbilden, är det svårt att veta om klubbstarr ökar eller minskar på Öland. Rimligen sker en fortgående minskning i takt med att gamla slåttermarker, rikkärr och våtängar växer igen och blir olämpliga för klubbstarr. På några lokaler har arten förr vuxit tillsammans med hartmansstarr bland annat längst nere i söder, Ottenby lund i Ås sn.
På Öland är endast vanlig klubbstarr C. buxbaumii subsp. buxbaumii känd. I Sveriges fjälltrakter förekommer fjällklubbstarr C. buxbaumii subsp. mutica. Det finns en litteraturuppgift om belägg av fjällklubbstarr från Öland (Cajander 1935) som senare förkastas av Hylander (1966).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Fuktängar, lövkärr, fuktiga tallskogar, diken samt sumpiga träskstränder (Tingstädeträsk). Klubbstarr blev mest funnen inom öns östra och nordöstra delar under vår inventering. Äldre uppgifter representerar 15 lokaler. Materialet i offentliga herbarier är dock endast delvis genomgånget, varför det är svårt att avgöra om frekvensen ändrades under 1900-talet.
Endast vanlig klubbstarr ssp. buxbaumii är känd från Gotland.
Bohusläns Flora
Klubbstarr växer i rikkärr eller i basrika dråg i kanten av skogssjöar.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Klubbstarr växer i kalkkärr och kalkfuktängar. Vid Dammsjön i Åker växer den på gungflyartade partier vid sjöstrand, vid Dånsjön i Trosa-Vagnhärad dels på fuktäng, dels i rikkärr i fast kärrtorv samt utmed diken i myren. Vid Virå är den endast funnen på mineraljord i ett skogsvägsdike. Klubbstarren är i Sörmland mycket sårbar. Dikning och rationellt skogsbruk bör undvikas på lokalerna. I äldre litteratur är arten genomgående förblandad med hartmansstarr och rena litteraturuppgifter tas därför inte med i lokalförteckningen.
Upplands flora
Klubbstarr är kalkgynnad och kan ibland vara en av de dominerande arterna i öppna, blöta starrkärr. I rikkärr och extremrikkärr växer den ofta i form av enstaka tuvor i kanten av myrgölar.
Gästriklands flora
De vanligaste följearterna till klubbstarr är pors (38%), blåtåtel, hirsstarr, vattenklöver, kråkklöver och vass.
Hälsinglands flora
Klubbstarr varierar i Hälsingland. En del exemplar liknar vanlig klubbstarr subsp. buxbaumii, andra liknar fjällklubbstarr subsp. mutica. Bägge typerna finns till exempel vid Ängerån i nordvästra delen av landskapet. Det är outrett hur stor utbredning dessa bägge har och om de är skarpt skilda från varandra. En stor majoritet av de belägg som bestämts till underart tillhör subsp. buxbaumii. Denna text gäller för underarterna tillsammans.
Se även fjällklubbstarr Carex buxbaumii subsp. mutica