klippveronika

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Veronica saxatilis: syntes först på Mettukläppen och Axhögen, följde sedan ända till Sylfjellet."

1643 Veronica fruticans Jacq.

This arctic-montane species occurs disjunctly in Europe and on Greenland. In Sierra Nevada (Spain) subsp. nevadensis H. Lindb. is distinguished. The species belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 88 and map 70). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 395.

Flerårig ört med åtm. nedre motsatta blad och nedtill vedartad stjälk. De ganska små bladen är runda till smalt ovala (blir ofta smalare och längre uppåt i stjälken) och i alla fall som unga läderartade. De är nästan kala men med mycket fina kanthår. Stjälkarna som stiger upp från den krypande vedartade stammen är runda, blir upp till 1 dm och har korta, tilltryckta till något utstickande hår. Blommorna är fåtaliga och sitter i ett kort nästan flocklikt ax på ganska långa skaft med glandellösa hår. Kronan är upp till en cm bred, mörkblå med en pipmynning som är vit med röd kant. Den platta kapseln är kal och oval med ett nästan cm-långt kvarsittande stift.
Klippveronika är en ganska sällsynt art som endast förekommer på kalkrik mark i fjällen från Härjedalen och norrut. Den föredrar ganska torr, grusig eller stenig mark och man hittar den ofta på klippor, i rasmarker och grusiga dryashedar och fjällängar. Gärna i sydvända lägen.

Förväxlingsrisk: Majveronika (V. serpyllifolia) är helt örtartad med ej läderartade blad och ett utdraget ax. Dess frukter är hjärtlika, bredare än långa. Fjällveronika (V. alpina) saknar vedartad stam och har matta blad med långa hår på kanterna. Blommorna är små på korta skaft och frukten har endast ett kort kvarsittande stift.